Kortis
Det enda jag kan komma på att skriva är att jag tror jag är lite kär i Ingelas cheesecake.
Gudars så god den är...eller rättare sagt var. Finns inte en smula kvar av den.
Oh, nu kom jag på någor mera.
Maria har inte bara köpt ett nytt hus utan ska även få tillökning. Grattis Maria & Danne!!!!!
Super kul. Hoppas att vi kan komma och hälsa på någon gång i sommar när ni har kommit i ordning.
Hade jag bara en scanner skulle jag ha lagt upp bilder på riiiktigt coola brudar från barndomen. Oh yes, we go waaaay back :)
Jaja, nån gång kanske jag skaffar en sån.
Tills dess nöjer jag mig med ett:
Grattis på nationaldagen Norge!
Men jag tycker fortfarande inte att låten som vann var så bra. Fast nu lär den väl spelas i parti och minut så jag lär väl, lik som resten av europa, bli hjärntvättad och börja digga den skarpt.
12/5 2009
Det känns väldigt ledsamt att tänka på. Jag tror nästan att man måste komma från ett litet samhälle för att tillfullo förstå hur viktig ett ställe som Plan är. Det var så mycket mer än en fotbollsplats. Det inhyste även pingisspelare och bingo entusiaster, dansande människor i alla åldrar, bridgespelande äldre. En festlokal, en haveri uppsamlingsplats, ett livsverk har gått upp i rök. Stället dit man gick när man hade tråkigt, när man ville spela basket, fotboll, innebandy eller bara ta en läsk och snacka.
Stämningen var låg igår när jag åkte dit. Frivilliga gick eldvakt och gjorde så även under natten. Journalister kom dit och försökte prata med oss. Ingen hade så mycket att säga när de frågade hur det kändes.
"Tomt"
"Det säger ju ingenting"
"Och ändå säger det just allt"
Ca 14 timmar efter att branden började. Taket är det enda man ser på avstånd.
Polisen har spärrat av. Många frivilliga går eldvakt i skift.
Rotationsgrinden till danssalen och klädhängarna syns som nakna skelett.
Då och då flammar det upp igen. Jag fick komma innanför avspärrningarna
och fotografera förödelsen.
Utbrända metalldelar är allt som återstår av stolarna som stod i förådet med
pingisborden, som det endast är aska kvar av.
Den förkolnade trappan upp till utomhusscénen och en blå lampa
Siluetten är allt som återstår av NIFs lokaler
Men trots att människor var ledsna över det som hade hänt fanns ändå ett beslutsamt jädrar anamma i luften. Jag hörde många som undrade när de skulle börja röja upp så att de kunde komma och hjälpa till. Från den äldre generationen till de som är i de yngre tonåren Folk ringde bekanta och berättade om vad som hänt och började dra ihop ett spontant saneringslag.
JOKAB kommer att komma med öppna lastbilsflak så att de kan börja frakta undan delarna. Skadeservice ställer upp med bajamajor. Ryktet säger att klubbarna runt om förvisso inte kan ställa upp finansiellt men gör det gärna med mankraft. Såg även att några mindre dansband vill sätta ihop en danskväll där intäkterna går till föreningen.
Kanske kan det finnas en liten liten chans att det byggs upp igen, även om det aldrig kommer att kunna bli som förut.
Rackarns
-----------------------------------------------------
Nu jag har gjort först och tänkt sedan. Skrev det här inlägget igår, ganska tidigt. Tanken var att det här inlägget skulle ligga först men jag ville ha med några bilder på kranarna så jag väntade med att publicera det tills nu. Därav ett litet tidsskutt. Här kommer inlägger iaf :)
-----------------------------------------------------
Nu har jag varit dålig på att uppdatera igen. Men det beror mest på att våren har kommit och K och jag har varit ute så mycket det bara går. Vi gjorde en lång cykeltur "in my ol' neighbourhood" bland annat. Har även agerat "flytta-runt-alla-möbler-hjälp" hos brorsan. Det blev riktigt bra om jag får säga det själv, och det får jag.
Men det största som har hänt hände idag. Jag har äntligen fått en ny vattenkran i köket istället för det gamla skrället som droppade konstant. Det tog ju baaara ca 4-5 veckor. Men inte nog med det... Jag har även fått ett nytt duschmunstycke så nu slipper jag stå upptryckt i hörnet av duschkabinen när jag duschar. Jag testade det lite snabbt innan jag drog iväg till jobbet och nu får jag en fin duschstråle när jag vänder på munstycket och inte det vanliga bubblandet som jag har levt med i flera månader. Tjolahopp va bra!
Ny, fin, glänsande och hel
Skåda, en kran som inte droppar
Men va f...
Kröp till kojs och sov till 22:00, pratade med älsklingen en timme och sen slocknade jag och sov tills väckarklockan ringde (med undantag för några vakna minuter runt 04:00).
Ingen middag, ingen tandborstning. Illa illa.
Planerna på att besöka lillebror gick i stöpet även de. Nåja, bättre lycka idag.
Wohooo
Jag tänkte testa att ändra layout. Kanske inte den snyggaste jag någonsn sett men jag har ingen aning om hur man pular ihop egendesignade headers och jag ville verkligen ha en vit bakgrund. Om någon kan förklara hur tusan man gör, utan att bli allt för überteknisk, eller tipsa om någon sida med design-for-dummies så vore jag redigt tacksam.
Nuuuu blir det frukost
Oj, har jag en blogg?
Jag har iaf varit på två konferenser, en på Rånäs slott och en på Söderfors herrgård. Som vanligt hade jag kameran med mig och mycket bilder blev det. Det enda som är lite tråkigt med att knalla omkring med en kamera i högsta hugg är att det knappt finns några bilder av mig. Men tur som man har så man kollegor som också har kameror. Eller tja, tur och tur föresten... Några av de där korten borde verkligen raderas hehe.
Jag tänkte försöka mig på att slänga ihop ett litet inlägg med bilder därifrån så fort jag sätter mig vid laptopen där hemma.
Annars har jag varit sjuk. Förkyld och jäklig med lite ont i halsen också. Och som ett slags grädde på moset så fick jag någon slags inflamation i tandköttet. Jag kan för mitt liv inte begripa hur det gick till. Det kunde inte tandläkaren heller men han gissade att det kunde ha något med förkylningen att göra. Hummm, jag har varit förkyld många gånger men det har aldrig blivit såhär förut. Tandköttet svullnade upp både i över och under käken. Det ledde till att jag inte kunde äta som vanligt. Satan i gatan så ont jag hade! Inte ens mjukt bröd fick jag i mig när det var som värst. Det har blivit en hel del soppa och filmjölk kan jag ju avslöja. När man tittade i spegeln såg det nästan ut som om tänderna hade försvunnit, haha. Helgalet! Massvis med tandkött och några små duttar till tänder, uuuugly!
Lite tråkigt att jag fick dras med det här under konferenserna. Maten på slottet var nämligen helt UNDERBAR! Tack och lov kunde jag äta det som serverades även om det gick väldigt långsamt. Tack och lov för smärtstillande säger jag :)
Nä nu är det frulle dax, får se om det kan bli fler inlägg idag...host host.
April april
Ledig.
Ett härligt ord. Jag har varit ledig i en vecka nu och det känns toppen. Var har jag haft för mig då? Tja, lite det och sånt. Hade några härligt soliga dagar. Plockade fram cykeln och pumpade i luft i den, tog en liten cykeltur med K, var ner och hälsade på brorsan (fast inte under cykelturen förståss), var ute och gick, hälsade på mor och far, städade lägenheten och lite sånt.
Hittade båt hos bror Pärlan har fått luft Hyacinter
Islossning - rasande vackert
Jag har till och med varit på ett tupperware party - så nu är jag officiellt gammal. Jag minns när jag var liten så var min mamma på plastpartyn och det var bara en massa gamla tanter där. Och nu måste jag väl vara en av dem.
Precis såhär såg det ut i söndags hehe. Tusen tack til Lisa
Och här ett bevis för att det finns hopp för framtiden (för mina krukväxter iaf)
Den har överlevt ett år till + en delning
Nu ska vi tända grillen. Ha en bra kväll gott folk
Pöss
And now...
Jag har köpt nya köksmöbler! Hurra! Äntligen kan man sitta vid bordet utan att vara rätt att stolen ska braka sönder under en, äntligen törs man ta hem folk på middag. Toppen bra. Hittade grejorna på Pryltorget. Bord och fyra stolar + iläggsskiva i vitbetsad ask, 300kr. Shit Maj-Britt va bra!
K och jag var och hämtade möblerna i torsdags. Idag har jag skurat och rengjort alla delarna och skruvat ihop bordet. Jag tycker det blev riktigt bra.
Nu sitter man säkert
Earth hour
En liter Earth hour mjölk inhandlades idag :)
Var det någon mera som släckte ner ljuset och stängde av elen (i möjligaste mån?). Märkte att Radio Rix stoppade sin sändning under en timme. Givetvis under min rondering. Tröööök!!!!
Surt
Hon är ju lite speciell men förtusan alltså, man måste väl ha koll på om ens städutrustning stinker. Just nu vill jag bara ta en dusch.
Har torkat skrivbordet nogrant med diskmedel och vatten nu. Kan äntligen jobba utan att ha den stickande sura doften i näsan. Jag är inte överpedant på något vis men det här tycker jag är galet äckligt. Hoppas verkligen inte att hon har använt samma trasa, ryser. Dessutom såg jag "Rent hus" på tv4 igår. http://www.tv4.se/2.4365
Kan ju säga att det inte har gjort det hela bättre. Nu tänker jag bara på alla bakterier som finns i den där disktrasan. BLÄ!
Hon måste ha en ny trasa. Får hon ingen på jobbet ska jag banne mig köpa en åt henne själv!
Kom och städa hos mig
Dag 16
Åh guuud så tidigt vi klev upp. Tur att vi fixat allt kvällen innan så det bara var att ställa ut väskorna så att de blev hämtade. Vi hade tur som fick en låda med frukost i var. Fick höra att det inte hade räckt till allihopa. Kön till immigrationen (knepigt at ha det på outbound också) gick sååååå långsamt. Alla var trötta, gubbarna som satt där var sura. Tja, det var mindre skojsigt.
Vi kom ombord väldigt snabbt och skönt var väl det. Dessvärre som jag inte en blund på hela hemresan. 12 timmar tog det på tillbakavägen. Undrar varför det tog en timme längre att åka hem... Tack och lov hade vi köpt nackkuddar så K sov ungefär 9 timmar. Jag var minst sagt avundsjuk. Det kan ju ha haft något att göra med att han satt på fönsterplatsen och kunde luta sig mot väggen och sova. Jag satt iaf och läste i några timmar. Filmerna på vägen tillbaka var urusla!
Men det innebar att jag hann läsa ut "14 år till salu" av Caroline Engvall. En bra och ruskig bok. Väl värd att läsa. Ni kan ju kika in här http://14artillsalu.blogspot.com/ om ni är intresserade.
Berg någonstans på resan. Indien? Pakistan?
Fram kom vi iaf och allt gick smidigt. Ja det vill säga tills jag insåg att min jacka saknades. Den låg kvar ombord. Jag visste att jag inte skulle få gå tillbaka så jag gick direkt till informationen. Den snäsiga donnan sa åt mig att ringa hittegodsavdelningen. Eum, jaha ok...
Sagt och gjort, jag ringde. Tjejen som jag pratade med sa att jag fick återkomma imorgon.
"Men jag skulleverkligen behöva min jacka. Det är lite kallt ute"
"Du får som sagt återkomma imorgon. Vi får se om någon har hittat den då"
"Hittat? Hur kan man hitta något som inte är borta? Jag vet precis vart den är men jag kommer inte tillbaka airside"
"Jaja, du får väl prata med SAS som har hand om bagaget"
Det var bara att ställa sig i kö till deras telefon. När jag väl kommit fram var det samma procedur igen.
"Vi får väl se om någon hittar den. Jag vet inte när planet städas"
"Det städas just nu. Jag såg killarna när vi kom fram till gaten."
"Jaha, ja du får vänta så ska jag se om det faktiskt är så"
Hur irriterad är jag nu? Svar: ganska jävla mycket! Efter 7 år på flygplatser runt om i världen, nog faan känner jag igen städarna.
-------------------------------------------------------------------------
"De har hittat din jacka"
"Fint, vart kan jag hämta den"
"Det får du höra med hittegodsavdelningen"
"Imorgon då alltså?"
"Ja jag kan då inte gå och hämta den. Jag har faktiskt inte tillträde dit"
Det som gjorde det hela värre var att killen innan mig hade inte fått en av sina väskor. Den var kvar på planet. Han fick sin väska levererad medans jag stod och väntade på att tanten skulle kolla om jag verkligen var helt sanningsenlig´när jag sa att städarna var på plats.
Jag fick helt enkelt gå därifrån till busshållplatsen i t-shirt i -4grader och blåst. Åh så arg jag var då.
Visst fattar jag att tiderna ändras, särskillt sedan 11 september. Men att behöva åka hem utan en av sina tillhörigheter som man vet precis vart de finns (och frysa som fan) bara för att ingen har tillträde airside gör mig något negativt inställd. Ska väl inte spy galla över hur det är idag men på miiiin tid (ahrg, nu låter man bra jäkla gammal också), då var det minsan inga problem att hämta det passageraren hade glömt och lämna tillbaka det direkt.
180kr och över en veckas väntetid för en fleecejacka blev slutresultatet.
I övrigt en fantastisk semester.
Ja just ja. Vi blev påbackade när vi stod på parkeringen till Gamlis grill i Uppsala. Kofångaren mådde inte bra efteråt. Det lustiga var bara att utöver oss stod det bara en bil till på hela parkeringen, det var nästan tomt med andra ord. Lik förbaskat lyckades tjejen backa rakt in i bilen. Som tur var sade personalen på Gamlis till oss eftersom hon såg ut att vilja smita utan ett ord. Om nån undrar så satt vi givetvis inne på pizzerian.
Det var min semester det. Undrar när nästa blir av hihihi :)
Dag 15
Blev redigt irriterad på en dansk tant som kom och ställde sina grejer vid vårat bord (när vi var och hämtade frukost) och sen bara kom och satte sig. Kanske ska nämna att man fick bord tilldelade av personalen varje gång man kom ner och skulle äta frukost. Det var ju inte precis som om det var brist på bord. Det fanns gott om lediga bord omkring oss. Hon frågade om hon skulle sätta sig vid ett av de andra borden och innan vi hade en chans att svara så satte hon sig ner. Jag blev minst sagt paff.
Sen satt hon och pratade enbart med K under hela frukosten. Jag blev mer och mer irriterad.
"Hallå, jag sitter ju faktiskt också här" tänkte jag
Jag förstår danska till en viss grad, får jag väl lov att säga. Bättre än K iaf men jag hade hunnit bli så purken över tantens beteende att jag låssades att inte förstå något heller. Det var bara när det blev allt för jobbigt och jag såg hur K ansträngde sig som jag inte kunde hålla tyst och översatte.
Så våran sista frukost tillsammans på semestern blev ju inte riktigt som vi hade tänkt oss.
Sen gick vi ner till stranden en sista gång. Det kändes lite tråkigt att det snart skulle vara över. K tog en strandpromenad och jag fick för mig att jag skulle se hur långt jag kunde simma i det vågiga vattnet. Det kändes som en bra ide i början iaf. Vågorna var nååågot högre än hemma i Sverige och betydligt saltare. Jobbigt var det. Jag kom väl kanske 400-500meter, sen fick det bannemig vara nog.
Vi åt på Gästgivargården. Jag tog gul curry och...blev ganska missnöjd med det. När vi skulle gå därifrån så brakade det löst. Himmlens toalett spolade. Vi blev kvar på resturangen i ca en timme innan det gav sig. Vi hade tur ändå. Det kom ett väldigt trevligt pensionerat par från sydsverige och satte sig vid bordet brevid vårat så vi satt och pratade med dem. Det visade sig att han hade vari mäklare i sitt yrkesverksamma liv. K, hobbymäklaren, kastade sig genast in i en diskution om bostadsmarknaden och försökte få så många tips och hints man bara kan få ur en gammal mäklarräv. Han verkade nöjd med resultatet. Gissa vad samtalet rörde sig om tills jag släckte lyset... :)
Sista middagen
Regnet det bara öser ner... Spöregn bigtime!
Vi tog en sväng förbi seven-eleven butiken och köpte det sista vi behövde inför resan hem. Självklart började det regna igen. Jag har aldrig sett blixtar som jag såg då. Det såg ut som på film. Ett fantastiskt naturskådespel. Det grämde lite att jag inte hade kameran med mig. I 40 min stod vi under markisen och väntade på att regnet skulle upphöra. Fy faan så jag frös. Det var vatten överallt. Tillslut var jag tvungen att gå och köpa ett par tofflor så att jag inte skulle förstöra mina favo-skor.
Sen spenderade vi resten av kvällen med att packa väskorna. Lite extra kul var det när vi skulle tömma luften ur luftmadrassen. Sen var det bara att hoppa isäng fort som tusan och försöka få någon timmes sömn innan den extremt skrälliga väckarklockan slet upp oss ur sömnen.
Dag 14
På kvällen var vi ute och gick som vanligt. När vi kom tillbaka så hade det tydligen hänt en olycka. Jag var riktigt förvånad över att man inte såg flera olyckor än vad man gjorde. Alla som åkte omkring på vesporna var ju liksom inte helt anpassade till den thailänska trafiken om man säger så.
Såg inte så kul ut
Dag 13
Big white Buddah
Inne i templet
Själva bygget var otroligt imponerade. Det är långt ifrån färdigt än så länge. Det blir nog väldigt fint när det blir klart. Jag tror att de kommer att flytta in templet inne i Buddahn när den är helt klar. Det lär väl dröja ett bra tag men ändå.
De fyra stadierna av hur de har gått till väga för att bygga den
Mitt i Buddha statyn
Lite annorlunda mot svenska ställningsbyggen, funkar nog bara om man väger under 50Kg
Sen frågade tuk-tuk föraren om vi ville åka till Phuket zoo. Vi tänkte att det kanske kunde vara kul och åkte dit. Det var resans enda misstag. Det var det vidrigaste stället jag någonsin varit på. Djuren levde i små små betong burar utan någon hö eller blad eller något annat som de kunde ha som sovplatser. Av aporna fanns bara en av varje art och de satt i minimala burar. En av dem sprang runt runt runt utan att titta upp eller ens verka vara medveten om vad som försegick. Brevid satt en gibbon. Han/hon rullade runt och gjorde kullerbyttor konstant. Jag är ingen expert på varken apor eller gibboner men fick inget intryck av att det var ett uttryck för leklust.
Jag kände mig så beklämd att jag inte ens kom mig för att knäppa särskillt många kort. Nu så här i efterhand så ångrar jag verkligen det. Jag skulle vilja visa hur det såg ut med bilder. Det fanns tre shower. En elefant show, en ap show och en krokodil show. Jag började få nog under apshowen och några minuter in på krokodilshowen var jag tvungen att gå därifrån. De slog krokodilerna med käppar för att få dem att piska med svansen så att vattnet stänkte eller slå igen sina käftar så att det hördes över hela "arenan".
Inne i akvariet såg vi en sköldpadda som bodde i en avlångt terarie. Problemet var bara att det var aldeless för litet för honnom. Han hade ca 5.10cm mellan sig och glasväggen och kunde alltså inte vända sig om.
Nej, vidrigt är det bästa ord jag kan använda för att sammanfatta allt med. Jag uppmanar alla att inte åka dit. Jag önskar att någon hade varnat oss för hur det såg ut där inne innan vi åkte dit. Resten av dagen gick jag och hade halvångest för att vi hade betalat inträdet och där med stöttat zooet. Sen fick jag även veta att thailändare betalar 80bath turister 500 bath. Jag undrar vad som skulle hända om Skansen skulle göra något liknande... Upprörda röster skulle höjas om särbehandling och eventuellt rasism.
Här är en av få bilder jag tog där inne.
Beat eller eat? Båda?
Dag 12
På kvällen gick vi in till Kata och valde ut en resturang lite på måfå. Det blev en italiensk resturang och vi beställde givetvis pizza. Det var väl kanske inte världens bästa val, så här i efterhand. Jag hade kött på min pizza och jag märkte att några av dem var råa innuti. Yäk! Alltså plockades alla köttbitar bort. Resten av pizzan var ganska ok...men jag tror nästan att de är godare här hemma. Men det är väl kanske för att man är van med dem.
På väg hem så tog vi en oljemassage. Jätteskönt. Den bästa hittills. Det enda som var lite jobbigt var att det var så fruktansvärt varmt där. Och det ska mycket till innan jag klagar på att det är för varmt. Stackars K höll på att krevera när massösen ville lägga över en filt där hon hade masserat. Jag fick försöka förklara att han var jätte varm i sig själv och inte ville ha någon filt. Efteråt så köpte jag mig en bananpankaka. Supermums!!!
Dag 11
Provade även en mango-shake. Den var underbart god. Därefter skulle jag testa en papaya-shake eftersom jag älskar papaya. Det var inte lika god, för söt.
Vi drog oss hemmåt vid 17-tiden. På kvällen käkade vi på ett svenskt ställe där skylten utlovade att personalen pratade skånska. God mat var det. Efter maten gick vi en promenad för att smälta maten. Jag tog och köpte en äkta fake märkesväska. Sen gick vi och fick Thail massage. Attans så stark i nyporna hon var som masserade mig. Det var betydligt skönare med oljemassage.
Massagestället
Dag 10
07:30 hämtades vi av Bang Pae Safari bussen. Våran guide vidade sig vara en ladyboy som hade en ganska skaplig engelska. Först vandrade vi till BangPae vattenfallet. Luftfuktigheten var oerhörd. Hettan var tryckande och det var små jävla myror överallt, bets gjorde de också. Dessvärre hade vattenfallet nästan torkat ut pga torrperioden. Det hade de ju kanske kunnat kläcka ur sig innan vi begav oss in i regnskogen. Ok det var inte långt men ändå.
Sen besökte vi ett gibbon reservat. Det var ganska hemskat att se vad människor har gjort mot de stackars djuren. En av dem hade blivit tagen från sin mor av tjuvskjyttar och sedan såld som husdjur. Vilket är det sista en gibobon är. När hon hade blivit större hade hon attackerat familjen. De misshandlade då henne så svårt att en av hennes fötter och ena handen måste amputeras. De sålde henne vidare till andra som inte heller kunde hantera gibboner. Vi fick förklarat för oss att de är väldigt revirkänsliga och nya individer måste introduceras långsamt för att alla ska vänja sig och acceptera den nya individen. Detta skedde naturligtvis inte. Hon kastades bara in i en bur med andra gibboner. Det resulterade i att de attackerade henne och bet av alla utom två fingrar på den kvarvarande handen. Det var hjärteskärande att se henne. Pga detta handikapp kan hon aldrig släppas ut i djungeln och leva i frihet, dock klarar hon sig bra i fångenskap och har hittat en annan gibbon att knyta an till.
Hennes livsöde skapade en viss debatt. De flesta tyckte att hon skulle avlivas direkt. Jag reagerade starkt mot detta. Kanske var det just för att hon var så försvarslös jag gjorde det.
De ansåg att det var det enda rätta att avliva henne eftersom hon inte hade alla händer och fötter.
Jag frågade om det är rätt att avliva handikappade människor också.
De menade att hon aldrig skulle klara sig utan att få frukt av de frivilliga skötarna.
Jag frågade hur det var med de gamla som får mat levererad till sig.
Jag vet att jag kanske var lite tjurskallig och fånig i mina argument (kan inte skriva ner alla här) men jag kunde inte förmå mig till att kunna se hur det skulle vara rätt och riktigt att döda någon som har blivit misshandlad av människor, så illa att amputation var nödvändig, och som sedan klarar sig bra tack vare omsorgen från människorna på gibbonreservatet.
Kika gärna in på deras sida om ni vill veta mera om Gibbon Rehabilitation Project.
http://www.gibbonproject.org/
Sen kom det roliga på programet. Elefantridningen.
Det var bara att klättra upp på en ställning och kliva upp på sätet. Och så skumpade vi iväg. Jädrans vad det svängde, särskillt när vi skulle ner i en å. Mitt i alltihopa skulle elefanten framför oss bajsa. Våran stackars elefant ville inte gå in i de flytande korvarna så hon började svänga hit och dit för att undvika dem. Det blev lite ryckigt. När vi var ute i skogen frågade han om vi ville prova att rida på riktigt och inte bara sitta på sätet. K var lite tveksam så jag kastade mig fram. Oj vilken skillnad, där skumpade det som attan. Det blev lite balanssvårigheter när Dolores (jag & K döpte henne till det) sträckte sig upp emot ett träd och började slita ner lite grenar att mumsa på. Efter ett tag bytte vi plats och skumpade vidare.
Ner i vattnet/sörjan
Jag har aldrig sett något liknande. Det kom dubbelt så mycket innan det var klart
När vi kom fram så fick vi lära oss lite om gummiträden och hur man utvinner gummit ur dem. Sen gav vi oss iväg för att träffa vattenbufflarna och åka lite buffelkärra. Jag snackade mig till en tur på själva vattenbuffeln. Kul men det fanns ingenting att hålla fast sig i. Jag lyckades med att inte trilla av. Inte för att det hade varit någon störe katastrof, han var inte så hög men marken såg lite hård ut.
Sist på programmet stod kanotpaddling. Det bästa av allt var att det fanns toaletter där. Man fick, till min besvikelse, inte paddla själv utan fick en ortsbo som paddlade runt med oss. Man var väl inte bertodd med paddel. Sen blev vi hemskjussade till hotellet. Det var väldigt skönt att få komma hem till hotellet och hoppa i poolen.
På kanotfärden
På kvällen gick vi till ett lite dyrare ställe men både maten och utsikten var suverän. Den låg en våning upp så man hade utsikt över stranden och vattnet. När det blev mörkt kunde vi se fiskebåtarnas lysen samlas vid horrisonten. Efter maten skämde jag bort mig själv lite och fick manikyr & pedikyr. K tog en timmes Thaimassage. Eftersom jag var klar efter 30 min så tog jag även en fotmassage tills han var klar.
Sen var vi båda nöjde och knallade hem till hotellet igen.
Utsikten över stranden, ljusen som syns är fiskebåtarna
Ser kanske inte så mycket ut för världen men det här var det godaste jag åt under hela semestern
Bildbevis att jag faktiskt var med på resan...och K:s finger.
Dag 9
Tog en sväng förbi det underbart svala gymet. Om inte min axel blir bra efter den här hälsosemestern är det bara att hugga av och byta ut. Efter en sval och skön dusch gick vi ut i aftonen och letade upp en resturang. Gott med lite mat i magen. Vi kikade på nån slags elefantsafari och bestämde oss för en med lite olika aktiviteter. Packade i lite extra vatten i väskorna...och en rulle med toa papper. Jag börjar lära mig.
Dag 8
Lokalbussen. 30 Bath per skalle oavsett hur långt du skulle, suveränt.
Vy över Kata från lokalbussen
Väl där inne fixade vi oss en taxi, hade först bara tänkt oss att åka till en galleria eller två men det blev bättre att göra en deal för hela dagen. Jag var på jakt efter ett nytt minneskort till kameran och K ville ha tag i ett Nintendo DS. Jag hittadevad jag ville ha men K bestämde sig för att köpa Nintenot i Sverige pga garantier och lite sånt. Vi var omkring till några gallerior, juvelbutiker och en cashewnötfabrik. Juvelbutikerna hade vi gott kunnat hoppa över. Jag tyckte inte alls om att ha en expedit hängandes i hasorna hela tiden. Så fort man råkade titta på något så började de med försäljningssnacket. Vi blev inte långvariga i den butiken. I cashewnötfabriken fick man smaka på alla olika produkter. Det fanns mycket att välja på. Cashewnöt med chilli, salt, honung, naturell och en massa annat. K köpte en massa nötter och kryddor. Jag köpte något som de påstod var saffran...men det vete faan. Så nu vet jag hur man får fram cashewnötter iaf.
Cashewnötter. Hade ingen aning om att de såg ut så här.
Sen tog vi bussen tillbaka. Väl hemma så tog fi först en sväng ner till gymet, sen vilade vi lite och tittade på våra inköp. Middagen intogs på resturangen precis brevid hotellet. Nära och bra. Jag åt en kyckling och kockos-soppa, Tom Kha Gai fast inte.
Jättegod kycklingsoppa!
Vi bestämde oss för att kolla på Thaiboxning så vi knallade iväg till tjejen som fixade Phi-phi resan och hörde oss för om när nästa match var. Vi trodde att vi hade missat kvällens match. Hon fixade så att vi förbokade biljetterna för att slippa köa och gick själv ut och hejdade en Tuk-tuk och berättade vart vi skulle så att det inte skulle bli nån miss någon stans och så åkte vi iväg.
Vi åkte till Bangla Boxing Stadium i Patong. Det var grymt varmt där inne. Matchen skulle börja 20:45 och vi anlände precis då. Vi hade beställt ringside biljetter alltså mitt emellan VIP och stadium. Vi insåg snabbt att det inte var nån större skillnad på platserna, rent siktmässigt iaf. Det var inte stort där inne. VIP betydde att man fick sitta i några slitna vinyl soffor som var så låga att man nästan satt på golvet. Vi fick iaf sitta upp. Perfekt.
Iallafall då. Vi trodde ju att det skulle börja 20:45 men icke. Vi fick sitta och lyssna på en metalisk inspelning i drygt 20 minuter som hela tiden upprepade:
"Bangla Boxing Stadium" "My Muai Thai"
Man höll på att bli vansinnig! Sen var det något mera på thailändska men det begrep jag givetvis inte. Jag försökte ta lite kort där inne men de blev inte så bra. Här är några iaf.
Det var hur många fichter som hälst. Började med 7-åringar och sen uppåt
Dommaren blåste inte i onödan. Mycket blod från ett jack i ögonbrynet
Svensken vann sin match iaf.
Efter tre timmar tog det (äntligen) slut. Då blev vi påhoppade av tuk-tuk förare som ville skjussa hem oss, ja mot en viss ersättning naturligtvis. Sen var båda så trötta att vi kröp ner i sängen och somnade direkt.
Dag 7
Idag ringde klockan redan 05:45. Det kändes tidigt men inte så illa som jag hade trott. Kom inte isäng förän efter midnatt pga väckarklocks trassel. Eftersom frukosten började serveras 06:00 så tog vi det ganska lugnt. När vi kom ner så var det bara en farbror som satt där. De hade inte riktigt hunnit plocka fram hela frukosten så man fick ta det allt eftersom det kom fram på borden.
Vi skulle bli upphämtade mellan 07:45 och 08:00. Minibussen kom redan 07:35 så vi var i god tid. Däremot fick vi sitta och vänta i 20 min vid nästa hotell där nästa par skulle plockas upp. Men de förklarade att de hade fått 08:15-08:30 i upplocknings tid så med tankke på det så var vi långt före i tidsschemat.
Vi kördes till Chalong Bay där vi serverades kaffe, läsk och lite sånt i väntan på att alla skulle anlända. Vi passade på att hyra simmfötter. Vi hängde med det trevliga paret från Jämtland. Det visade sig att han kände en på mitt jobb och att han var i en liknanade branch. Vad är oddsen?
Snart blev vi lotsade till våran båt, 39:an. Vi steg ombord och gjorde det så bekvämt för oss som möjligt. Det var helt knökfullt och givetvis så hade vi småbarnsföräldrar med ombord. Inget ont om dem men två barnvagnar, även i ihopfällt skick utgjorde ju inte mera plats precis. Barnen var gissningsvis två och fyra och var väl inte helt nöjda med att det skumpade och lät ganska mycket och protesterade högljutt, skrek alltså.
Nå, vi styrde kosan mot ön Phi Phi Ley och Maya Bay (där scener ur "The Beach" spelades in). Det tog väl ungefär 40 min dit. Många slumrade påvägen dit, vaggade av havet och motorernas bakgundsljud. Väl framme var det väldigt vackert men ack så fullt med speedboats, longtaleboats och turister, turister, turister. Det var så fullt att båtarna inte kunde lägga till utan fick släppa av passagerarna och sen ankra 20 meter ut.
Vackert
Men ack så överfullt
Efter ett 30 min stopp där fortsatte vi ut därifrån. Efter ca 5 min stannade vi så att vi i lugn och ro kunde snorkla, om vi ville.
Det ville vi. Vi drog på oss grodfötterna och hoppade i. K hoppade i först eftersom jag, i egenskap av "reseledare" fixade med våre grejor. Då upptäckte jag att han hade tagit en av mina simmfötter. Inte helt lätt att få tag i honnom och byta tillbaka. Då märkte han att han hade fått två olika stora simmfötter. Mina var tack och lov samma storlek. Jag hade köpt en undervattenskamera och knäppte en massa kort. Men eftersom jag inte har någon scanner så blir det inga undervattens bilder, tyvärr. Några av dem blev riktigt bra.
Sen fortsatte turen förbi Viking Cave, där vi inte fick gå iland. Vi fortsatte istället till Monkey Beach. Där fick vi bananer som vi kunde mata aporna med om vi ville. Det var ganska mycket folk där med. Jag tror nog att aporna var ganska mätta. Guiden hade varnat oss gång på gång att det var vilda apor och absolut inga gosedjur som man kunde klappa. Lik förbaskat skulle en japansk dam på våran båt försöka klappa en fullvuxen apa. Big misstake! Den fräste, visade tänerna och svingade en kloförsedd tass mot henne när hon kokm förnära. Hon nästan flög tillbaka till sin kamerautrustade make och respekterade avstånden efter det. Jag lyckades få en liten rackare att acceptera bananerna jag bjöd den.
Knäppte många kort på dem, här är några av dem
Även en apa kan bli törstig. Den här lille gynnaren snodde ett glas fanta.
Apan med min banan. Visst är han lite lik Yoda...
Sen var det lunch på Phi Phi Don. Lunchen var väl säkert trevlig om man gillar fisk. Nu är ju inte det min favorit mat precis så jag kan väl inte påstå att det var sååå toppen. Dessutom var maten kall. Stort minus där. Lite tråkigt att man inte hann gå omkring och kolla på saker där. Det var nästan raka spåret tillbaka till båten.
Nästa destination var Koh Khai Nail Island. En väldigt liten ö, det tog bara 5 min att gå runt den. Men det var fint där. Stranden var täckt med sten och koraller så jag var glad att jag hade simfötter på mig. Jag spenderade största delen med att snorkla medans vi var där. Fantastiskt att se undervattenslivet. Man hörde hur pappegojfiskarna knaprade på korallen. Helhäftigt!
Stranden på Koh Khai Nai Island
Båtarna som precis ska ta oss hem
Efter 1 1/2timme i vattnet spenderade jag lite tid på stranden, gick runt ön (det tog verkligen 5 min) och sen var det dax att åka hem igen. På vägen hem tror jag nästan att alla somnade...utom de fem israelerna som satt brevid mig. Gudars skymning så mycket de pratade under hela dagen, och högt. Jag började tro att de hade fel på hörseln. En av tjejerna gapade hela tiden. Det var skönt att de var lite mera dämpade på vägen tillbaka. Från Calong Bay så kördes vi hem med samma minibuss som vi kom i.
Sammanfattningsvis en underbar dag.
