12/5 2009

Igår hände något väldigt tragiskt. Plan brann ner. Ingenting av byggnaden gick att rädda. Man fick istället inrikta sig på att försöka begränsa branden. Man lyckades rädda tvättstugan och kiosken, allt annat är borta. En klen tröst är att matchtröjorna var där inne och klarade sig men alla träningsställ, bollar, vattenflaskor, medicinväskor ALLT är borta.
 
Det känns väldigt ledsamt att tänka på. Jag tror nästan att man måste komma från ett litet samhälle för att tillfullo förstå hur viktig ett ställe som Plan är. Det var så mycket mer än en fotbollsplats. Det inhyste även pingisspelare och bingo entusiaster, dansande människor i alla åldrar, bridgespelande äldre. En festlokal, en haveri uppsamlingsplats, ett livsverk har gått upp i rök. Stället dit man gick när man hade tråkigt, när man ville spela basket, fotboll, innebandy eller bara ta en läsk och snacka.

Stämningen var låg igår när jag åkte dit. Frivilliga gick eldvakt och gjorde så även under natten. Journalister kom dit och försökte prata med oss. Ingen hade så mycket att säga när de frågade hur det kändes.
"Tomt"
"Det säger ju ingenting"
"Och ändå säger det just allt"

                         
                     Ca 14 timmar efter att branden började. Taket är det enda man ser på avstånd.

                         
                                   Polisen har spärrat av. Många frivilliga går eldvakt i skift.

                        
                        Rotationsgrinden till danssalen och klädhängarna syns som nakna skelett.

                        
                       Då och då flammar det upp igen. Jag fick komma innanför avspärrningarna 
                       och fotografera förödelsen.

                        
                      Utbrända metalldelar är allt som återstår av stolarna som stod i förådet med
                      pingisborden, som det endast är aska kvar av.

                        
                             Den förkolnade trappan upp till utomhusscénen och en blå lampa

                        
                                           Siluetten är allt som återstår av NIFs lokaler

Men trots att människor var ledsna över det som hade hänt fanns ändå ett beslutsamt jädrar anamma i luften. Jag hörde många som undrade när de skulle börja röja upp så att de kunde komma och hjälpa till. Från den äldre generationen till de som är i de yngre tonåren Folk ringde bekanta och berättade om vad som hänt och började dra ihop ett spontant saneringslag.
JOKAB kommer att komma med öppna lastbilsflak så att de kan börja frakta undan delarna. Skadeservice ställer upp med bajamajor. Ryktet säger att klubbarna runt om förvisso inte kan ställa upp finansiellt men gör det gärna med mankraft. Såg även att några mindre dansband vill sätta ihop en danskväll där intäkterna går till föreningen.

Kanske kan det finnas en liten liten chans att det byggs upp igen, även om det aldrig kommer att kunna bli som förut.

                                                                          
                                                                                                                                                                                                                   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0