Almas tankar

😡

Aja, Det är väl "bara" att bita ihop och gå ner till gymet och köra övningarna. Någon gång måste det ju bli bättre...eller?!? 😳

Jag kanske kan få mig själv till att fösa runt dammtussarna med dammsugaren här i huset iaf. Det skulle behövas. Ja, städning är väl aldrig fel men ingen stämningshöjare. Särskilt inte med huvudvärk. 

Det är så synd att det blåser ute idag när det äntligen är sol. Jag köpte ett par broddar igår som jag hade tänkt att testa idag. Tji fick jag liksom... 

Aja, jag ska göra ett tappert försök att kliva upp. Vilken sekund som hellst. Jag lovar. Hummmm.

Nu blir det mat och en kopp te för att lugna halsen 🍴☕️

Middagen bestod av honungs- och vitlöksmarinerade sojastakes, smörstekta cayennechampinjoner, bulgur och tomater. Mycket gott. Sen parkerade jag mig i soffa. Och tittade på tv resten av kvällen. 

Nu är klockan strax före midnatt och jag rundar av den här dagen. Regnet droppar mot taket och jag har en känsla av att det inte kommer att bli allt för svårt att somna inatt. Imorgon ringer klockan för en ny dag och ett nytt gympass! Inland känns livet jäkligt bra 👍

De skulle till en idrottshall...eller nej, en fotbollsplan som hade en kupol. Eh, va?? Sen började prata om Forsmark och jag påpekade att de var i Östhammar. Men det skulle tydligen vara här i Östhammar. Jag förstod ungefär vart de skulle och frågade om det fanns en tennisbana där men det hade de givetvis ingen aning om. 

Den ena ringde efter någon och sedan fördes en dubbelkonversation. Jag försökte förklara vägen till stället de skulle till medan tanten i telefonen gav kontraorder och sa åt dem att åka till Forsmark istället. Jag tror i övrigt att jag skulle ha haft större framgång att förklara vägen för en sexåring. Det tog mer än tio jävla minuter(!!!) sen bestämde de sig ändå för att åka till Forsmark istället. Ahrrrrg!

Jag insåg att jag inte skulle hinna med min löprunda eftersom all energi och motivation var som bortblåst och ersatt med irritation. Jag försökte springa ett tag men det var inte ens kul längre eftersom jag kände mig så stressad så jag bestämde mig för att gå hem istället. 

Så nu sitter jag i soffan och känner mig jäkligt irriterad. Hela dagen har blivit fel. Varför skulle jag vara snäll och stanna och försöka hjälpa de där....människorna. Att jag precis tagit fram en karta på mobilen för att visa vägen på när de bestämde sig för att de skulle åka till Forsmark ändå gjorde mig inte mindre frustrerad. 

Nu blir det ingen löprunda och jag känner mig inte taggad för gymet för fem öre heller. Och så ett nattskift på det. Kan den hör dagen bli sämre? 😤😠😡👿👺💀👎

Just nu har jag semester. Och vad gör jag? Jo, jag är på jobbet. Jag slutade jobba i onsdagsmorse. Sedan dess har jag varit ledig fredag och lördag. Nästa lediga dag blir på torsdag och då ända till på söndag. Sen är det tillbaka på jobbet igen som gäller. 

Man får ta vara på den lilla lediga tid som finns och göra det mesta möjliga av den ❤️ Hoppas att vädret stabiliserar sig och att våren får komma utan avbrott nu ☀️

Just nu ligger jag i soffan och tittar på "Skenet bedrar" och tar det lugnt. Natthelgen är över och all ork är på annan ort. Sopslut med andra ord. Det blev ett pass på gymet idag och igår blev det en promenad på 2mil. Det kändes i benen vill jag lova. Men det gick ovanligt bra för att vara legday. Nåja, vi får se hur formen (och vädret) är imorgon. Är det lika fint som i helgen så blir det nog en promenad i solskenet annars hoppas jag att orken räcker till ett besök på gymet. 

Ah, reklamen är slut. Nu fortsätter programmet. 

Tjingeling!

I förrgår fick Lilla Blå dödsdomen. Motorn har skurit och den är totalt slut. Jag måste leta efter en ny bil nu. Eftersom jag har så ont kan jag ju bara meddela att jag inte är ett dugg taggad inför det. 

Jag skulle egentligen gå till bilhandlaren idag och titta vad som finns men jag har så ont att jag inte har kommit ur sängen än. Dessutom ska jag iväg och fika kl 14. Klockan är nu 11:40. En timme att ta sig upp, duscha, torka håret och äta frukost. Sen gå till bilhandlarna och titta på bilar i lugn och ro. Sen möta upp för fikat. Nej, det är en tidsekvation som inte går ihop sig. Jag får titta på bilar på måndag istället. Hoppas att jag inte har så ont då. Att vara outvilad och ha ont sätter sig verkligen på humöret.

Nu måste jag försöka ta mig upp. Det snöade inatt och jag måste upp och skotta. Känns sådär... Håll tummarna att det inte blir värre iaf...

Nu ska jag gå ner till bilhandlaren och se vad som finns till försäljning på det lite mera lokala planet. Vill inte men jag måste. Bil klarar jag mig ju inte utan 😞 Suck!

Men nu ska jag hem till kudden, täcket och värmemadrassen. Den heliga treenigheten ☺ 

Natti natti!

Vi åt inne på Koh Panang, precis som förra gången vi var ut. Jag beställde samma sak som sist eftersom det var gudomligt gott....trodde jag. Det visade sig att jag hade beställt något helt annat istället. Snopet värre. Det var iof gott det med men på tok för starkt för mig. Jag blev tvungen att be dem ta in lite kokosmjölk så jag kunde späda ut den lite. Fast fördelen med maträtten var att man inte kastade i sig maten och blev tokmätt. Det var väl också den enda fördelen ☺ Aja, lesson learned. Nästa gång: fråga!!! 

I övrigt var det bra där. Vi pratade och skrattade oss igenom middagen. 

Sen gick vi på bio. 

Vi såg "The Hobbit 2: the desolation of Smaug". Den var jättebra!! Jag kan knappt bärga mig tills nästa del kommer ut. Ett helt år! Hur ska jag kunna vänta så länge?? Nåja, är det något jag är (motvilligt) bra på så är det att vänta. Vi såg den i 3D. Jag vet fortfarande inte om jag är ett fan av 3D. Jag tycker liksom att det ibland blir så suddigt på duken (och ja, jag har 3D-glasögonen på mig hela tiden). Inte alls samma skärpa och färger som en "vanlig" film har. Det kanske är fel på mina ögon, vad vet jag. Vi ska iaf se den sista delen ihop också ☺ 

Efter det blev det en kort men rask promenad till bilen och så hemfärd. Många tankar som slingrade omkring i huvudet men inte många ord som yppades. Det hjälpte inte att jag bara sovit ca 4 timmar på natten heller, om ens det. Sen sängen utan att passera tv-soffan. Men tro inte att jag somnade direkt heller. Det hade ju varit på tok för enkelt. Men när jag väl gjorde det så sov jag som en stock...några timmar. 

Jag kände honom inte de senare åren. Att påstå något annat vore en ren lögn men jag har känt honom sedan han var en liten pjuklarv. Jag har växt upp med honom, gått i samma klass, varit på samma barnkalas, på samma klassdisco. 

Jag vet inte exakt vad han har haft för sig under alla år. Att en hel del är ljusskyggt och att många rykten går vet jag såklart. Mycket av det han har gjort över årens lopp är rent ut sagt förkastligt men jag försöker ändå att minnas den han var förut. Han har fällt krokben för sig själv tillräckligt många gånger. Vad man tycker och tänker om honom spelar ingen roll för hans del längre. Men han har en mamma och en bror som måste höra allt som sägs, som får ta del av folks åsikter om honom antingen de vill eller inte. De må vara luttrade, vad vet jag men gå ett varv i deras skor först innan du vräker ur dig dina giftigaste åsikter. Tänk ett varv till i tankekarrusellen. 

Någon skrev sarkastiskt att han nu hade fått syndernas förlåtelse och att alla tyckte att han var världens goaste kille. Långt därifrån skulle jag vilja påstå. Men att bli mördad...är det verkligen rätt tillvägagångssätt?? Ska det applåderas? Jag har lite svårt att förlika mig med den tanken. 

Och 16-åringen som sköt. Hur kommer hans liv att gestalta sig? Hur tänkte han? Gjorde han det på eget bevåg eller har han agerat på någon annans uppmaning? Vart kom vapnet ifrån? Hur mår hans familj?  Men den stora frågan är som vanligt: VARFÖR?? 

Förr eller senare brukar det handla om en av två saker. Pengar eller känslor (kärlek, olycklig på någon front oftast). Är det så nu med eller ligger det något annat bakom? Var tanken att han skulle dö eller skulle han "bara" skadeskjutas?

Vem hade kunnat tro att när jag såg honom på gymet förförra veckan så skulle det bli sista gången jag såg honom i livet. Det är som sagt många tankar just nu, många minnen som trängs i skallen. Jag avsluter nog det här inlägget nu. Resten får jag skriva ner i den låsta bloggen. 

Nu ska jag koppla bort allt, alla tankar, minnen och funderingar och titta på en film, sen blir det sängen. För till skillnad från honom så är det för mig, trots allt, en dag imorgon också. 

Jag vet precis varför men det gör mig inte precis muntrare. Vad jag skulle behöva just nu är en semester från verkligheten men jag är realist  nöjer mig (motvilligt) med några soliga dagar så jag hittar entusiasmen eller åtminstone delar av den. 

Jag har varit ute och gått nu, två dagar i rad och vips så är blåsorna tillbaka. Suck, det är inte lätt i konstant uppförsbacke måste jag säga... Idag var jag ute två timmar och igår 90 minuter. Jag tror inte att tassarna håller för en dag till. Imorgon får det bli House of Pain...eller möjligtvis julklappsshopping. 

Ytterligare något som stör är att det gör ont (ja, inte så att jag grinar eller så) i pacemakern när jag är ute och går. Eller rättare sagt efteråt. Känner mig lite brydd och ställd över det. Nåja, jag får ta en utvärderingsperiod så får vi se. Om inte annat så får jag väl ringa "the great pretender" eller dr Priet Teder som han heter när normala människor samtalar. Det är inte på något vis menat att vara nedsättande. Han är skicklig och trevlig och totalt humorbefriad. Men jag glömmer alltid bort hans namn om jag inte drar "kom ihåg låten" och nu går det per automatik. 

Nu: dusch och matlagning. 

I övrigt så kommer jag inte riktigt till rätta med dygnsrytmen. Irriterande. Jag får försöka tvinga mig i säng tidigt ikväll (det har blivit runt tretiden de senaste dagarna 😞) eftersom jag ska besikta bilen imorgon. Måste upp vid åtta då, urk. Nåja, bara att bita ihop och göra det.

Jag ska nog satsa på en promenad nu. Det kanske kan hjälpa att ställa saker och ting rätt. Frisk luft och motion är nyckeln till så mycket. Fast först något i magen. 

Igår fick jag den "briljanta" idén att köra maxvikt på allt. Kändes bra just då även om jag kunde konstatera att tre månaders frånvaro verkligen sätter sina spår och att det kommer att ta ett tag att komma tillbaka till nivån jag var på i augusti. Men ingenting är omöjligt och skynda långsamt kan vara bra för lederna. 

Igår kändes det som sagt toppen på gymet och på kvällen återgick jag till mitt tidigare mönster: jag somnade i soffan. Idag känns det verkligen i armarna att jag maxade vikterna. Men det blir nog bra. Ikväll är det inte armarna utan benen som ska användas. För ikväll är det firmafest! ☺