Dag 10
Upp 05:45. Det fanns ännu färre saker att välja på vid frukostbuffén den här gången. Min favorit-omelett-makare var inte där och den blev alltså inte lika god som den brukar vara. Lite synd men å andra sidan så var ju all frukt fräch och nyuppskuren.
07:30 hämtades vi av Bang Pae Safari bussen. Våran guide vidade sig vara en ladyboy som hade en ganska skaplig engelska. Först vandrade vi till BangPae vattenfallet. Luftfuktigheten var oerhörd. Hettan var tryckande och det var små jävla myror överallt, bets gjorde de också. Dessvärre hade vattenfallet nästan torkat ut pga torrperioden. Det hade de ju kanske kunnat kläcka ur sig innan vi begav oss in i regnskogen. Ok det var inte långt men ändå.
Sen besökte vi ett gibbon reservat. Det var ganska hemskat att se vad människor har gjort mot de stackars djuren. En av dem hade blivit tagen från sin mor av tjuvskjyttar och sedan såld som husdjur. Vilket är det sista en gibobon är. När hon hade blivit större hade hon attackerat familjen. De misshandlade då henne så svårt att en av hennes fötter och ena handen måste amputeras. De sålde henne vidare till andra som inte heller kunde hantera gibboner. Vi fick förklarat för oss att de är väldigt revirkänsliga och nya individer måste introduceras långsamt för att alla ska vänja sig och acceptera den nya individen. Detta skedde naturligtvis inte. Hon kastades bara in i en bur med andra gibboner. Det resulterade i att de attackerade henne och bet av alla utom två fingrar på den kvarvarande handen. Det var hjärteskärande att se henne. Pga detta handikapp kan hon aldrig släppas ut i djungeln och leva i frihet, dock klarar hon sig bra i fångenskap och har hittat en annan gibbon att knyta an till.
Hennes livsöde skapade en viss debatt. De flesta tyckte att hon skulle avlivas direkt. Jag reagerade starkt mot detta. Kanske var det just för att hon var så försvarslös jag gjorde det.
De ansåg att det var det enda rätta att avliva henne eftersom hon inte hade alla händer och fötter.
Jag frågade om det är rätt att avliva handikappade människor också.
De menade att hon aldrig skulle klara sig utan att få frukt av de frivilliga skötarna.
Jag frågade hur det var med de gamla som får mat levererad till sig.
Jag vet att jag kanske var lite tjurskallig och fånig i mina argument (kan inte skriva ner alla här) men jag kunde inte förmå mig till att kunna se hur det skulle vara rätt och riktigt att döda någon som har blivit misshandlad av människor, så illa att amputation var nödvändig, och som sedan klarar sig bra tack vare omsorgen från människorna på gibbonreservatet.
Kika gärna in på deras sida om ni vill veta mera om Gibbon Rehabilitation Project.
http://www.gibbonproject.org/
Sen kom det roliga på programet. Elefantridningen.
Det var bara att klättra upp på en ställning och kliva upp på sätet. Och så skumpade vi iväg. Jädrans vad det svängde, särskillt när vi skulle ner i en å. Mitt i alltihopa skulle elefanten framför oss bajsa. Våran stackars elefant ville inte gå in i de flytande korvarna så hon började svänga hit och dit för att undvika dem. Det blev lite ryckigt. När vi var ute i skogen frågade han om vi ville prova att rida på riktigt och inte bara sitta på sätet. K var lite tveksam så jag kastade mig fram. Oj vilken skillnad, där skumpade det som attan. Det blev lite balanssvårigheter när Dolores (jag & K döpte henne till det) sträckte sig upp emot ett träd och började slita ner lite grenar att mumsa på. Efter ett tag bytte vi plats och skumpade vidare.
Ner i vattnet/sörjan
Jag har aldrig sett något liknande. Det kom dubbelt så mycket innan det var klart
När vi kom fram så fick vi lära oss lite om gummiträden och hur man utvinner gummit ur dem. Sen gav vi oss iväg för att träffa vattenbufflarna och åka lite buffelkärra. Jag snackade mig till en tur på själva vattenbuffeln. Kul men det fanns ingenting att hålla fast sig i. Jag lyckades med att inte trilla av. Inte för att det hade varit någon störe katastrof, han var inte så hög men marken såg lite hård ut.
Sist på programmet stod kanotpaddling. Det bästa av allt var att det fanns toaletter där. Man fick, till min besvikelse, inte paddla själv utan fick en ortsbo som paddlade runt med oss. Man var väl inte bertodd med paddel. Sen blev vi hemskjussade till hotellet. Det var väldigt skönt att få komma hem till hotellet och hoppa i poolen.
På kanotfärden
På kvällen gick vi till ett lite dyrare ställe men både maten och utsikten var suverän. Den låg en våning upp så man hade utsikt över stranden och vattnet. När det blev mörkt kunde vi se fiskebåtarnas lysen samlas vid horrisonten. Efter maten skämde jag bort mig själv lite och fick manikyr & pedikyr. K tog en timmes Thaimassage. Eftersom jag var klar efter 30 min så tog jag även en fotmassage tills han var klar.
Sen var vi båda nöjde och knallade hem till hotellet igen.
Utsikten över stranden, ljusen som syns är fiskebåtarna
Ser kanske inte så mycket ut för världen men det här var det godaste jag åt under hela semestern
Bildbevis att jag faktiskt var med på resan...och K:s finger.
07:30 hämtades vi av Bang Pae Safari bussen. Våran guide vidade sig vara en ladyboy som hade en ganska skaplig engelska. Först vandrade vi till BangPae vattenfallet. Luftfuktigheten var oerhörd. Hettan var tryckande och det var små jävla myror överallt, bets gjorde de också. Dessvärre hade vattenfallet nästan torkat ut pga torrperioden. Det hade de ju kanske kunnat kläcka ur sig innan vi begav oss in i regnskogen. Ok det var inte långt men ändå.
Sen besökte vi ett gibbon reservat. Det var ganska hemskat att se vad människor har gjort mot de stackars djuren. En av dem hade blivit tagen från sin mor av tjuvskjyttar och sedan såld som husdjur. Vilket är det sista en gibobon är. När hon hade blivit större hade hon attackerat familjen. De misshandlade då henne så svårt att en av hennes fötter och ena handen måste amputeras. De sålde henne vidare till andra som inte heller kunde hantera gibboner. Vi fick förklarat för oss att de är väldigt revirkänsliga och nya individer måste introduceras långsamt för att alla ska vänja sig och acceptera den nya individen. Detta skedde naturligtvis inte. Hon kastades bara in i en bur med andra gibboner. Det resulterade i att de attackerade henne och bet av alla utom två fingrar på den kvarvarande handen. Det var hjärteskärande att se henne. Pga detta handikapp kan hon aldrig släppas ut i djungeln och leva i frihet, dock klarar hon sig bra i fångenskap och har hittat en annan gibbon att knyta an till.
Hennes livsöde skapade en viss debatt. De flesta tyckte att hon skulle avlivas direkt. Jag reagerade starkt mot detta. Kanske var det just för att hon var så försvarslös jag gjorde det.
De ansåg att det var det enda rätta att avliva henne eftersom hon inte hade alla händer och fötter.
Jag frågade om det är rätt att avliva handikappade människor också.
De menade att hon aldrig skulle klara sig utan att få frukt av de frivilliga skötarna.
Jag frågade hur det var med de gamla som får mat levererad till sig.
Jag vet att jag kanske var lite tjurskallig och fånig i mina argument (kan inte skriva ner alla här) men jag kunde inte förmå mig till att kunna se hur det skulle vara rätt och riktigt att döda någon som har blivit misshandlad av människor, så illa att amputation var nödvändig, och som sedan klarar sig bra tack vare omsorgen från människorna på gibbonreservatet.
Kika gärna in på deras sida om ni vill veta mera om Gibbon Rehabilitation Project.
http://www.gibbonproject.org/
Sen kom det roliga på programet. Elefantridningen.
Det var bara att klättra upp på en ställning och kliva upp på sätet. Och så skumpade vi iväg. Jädrans vad det svängde, särskillt när vi skulle ner i en å. Mitt i alltihopa skulle elefanten framför oss bajsa. Våran stackars elefant ville inte gå in i de flytande korvarna så hon började svänga hit och dit för att undvika dem. Det blev lite ryckigt. När vi var ute i skogen frågade han om vi ville prova att rida på riktigt och inte bara sitta på sätet. K var lite tveksam så jag kastade mig fram. Oj vilken skillnad, där skumpade det som attan. Det blev lite balanssvårigheter när Dolores (jag & K döpte henne till det) sträckte sig upp emot ett träd och började slita ner lite grenar att mumsa på. Efter ett tag bytte vi plats och skumpade vidare.
Ner i vattnet/sörjan
Jag har aldrig sett något liknande. Det kom dubbelt så mycket innan det var klart
När vi kom fram så fick vi lära oss lite om gummiträden och hur man utvinner gummit ur dem. Sen gav vi oss iväg för att träffa vattenbufflarna och åka lite buffelkärra. Jag snackade mig till en tur på själva vattenbuffeln. Kul men det fanns ingenting att hålla fast sig i. Jag lyckades med att inte trilla av. Inte för att det hade varit någon störe katastrof, han var inte så hög men marken såg lite hård ut.
Sist på programmet stod kanotpaddling. Det bästa av allt var att det fanns toaletter där. Man fick, till min besvikelse, inte paddla själv utan fick en ortsbo som paddlade runt med oss. Man var väl inte bertodd med paddel. Sen blev vi hemskjussade till hotellet. Det var väldigt skönt att få komma hem till hotellet och hoppa i poolen.
På kanotfärden
På kvällen gick vi till ett lite dyrare ställe men både maten och utsikten var suverän. Den låg en våning upp så man hade utsikt över stranden och vattnet. När det blev mörkt kunde vi se fiskebåtarnas lysen samlas vid horrisonten. Efter maten skämde jag bort mig själv lite och fick manikyr & pedikyr. K tog en timmes Thaimassage. Eftersom jag var klar efter 30 min så tog jag även en fotmassage tills han var klar.
Sen var vi båda nöjde och knallade hem till hotellet igen.
Utsikten över stranden, ljusen som syns är fiskebåtarna
Ser kanske inte så mycket ut för världen men det här var det godaste jag åt under hela semestern
Bildbevis att jag faktiskt var med på resan...och K:s finger.
Kommentarer
Trackback
