Ich bin wieder hier
Åh, ja jag vet.. det var en månad sen sist men jag har en aldeles utmärkt ursäkt. Livet har tagit över mitt liv!
Jag har haft så fullt upp att jag knappt varit i närheten av datorn. Jo, två gånger på en månad och då var det i räkningsbetalarsyfte, urk. Jag vet inte om jag kan komma ihåg allt som har hänt men mitt liv är så fyllt av solsken just nu att det inte känns som om det gör sååå mycket.
Det enda som är lite tråkigt är att jag har missat en massa event, för av någon anledning så har en stor del av min bekantskapskrets fått för sig att ha fester just nu! Något som de ALDRIG haft tidigare. Inte utan att man börjar fundera... Nåväl, det blir som det blir när det är som det är.
I skrivandets stund sitter jag och organiserar ett julbord. Det ska bli kul men det strular givetvis. Det finns ju onekligen naktdelar med skiftarbete. Aja, det är väl bara att dra på sig tänkarmössan och klura lite till. Det får bli ett viltbord om inte annat. Är lite tveksam hur uppskattat det kommer att bli av den som är veggis.
Jag har varit och sett Righteous kill med Al Pacino och Robert De Niro. En ganska bra rulle när allt kommer omkring. Eller tja, klurig. Den påminde mig ganska mycket om Saw 3 (eller vilken av dem det nu var, 4:an kanske?). Man uppskattar den inte förän den nästan är slut och greppar hur regissören och manusförfattaren hade tänkt sig. Den här rullen listade jag ut strax före halvvägs. Sen kunde jag sitta och kolla på filmen från ett annat perspektiv. En liten stund från slutet hade tjejen som satt brevid mig tydligen också listat ut filmen och började högljutt väsa till sin pojkvän "Hörru, nu vet jag, nu vet jag! Jag fattar hur det är!!"
"Men så fint" tänkte jag, lite full i fniss. Hon lät väldigt rolig.
Det var ju inte mycket action som jag hade trott att det skulle vara. Liiite besviken där (läs mycket). Jag hade velat se Tropical thunder men jag böjde mig ödmjukt för en annan vilja (den här gången). Men jag blev bjuden på resturang efteråt så det gjorde liksom ingenting hehe.
Vilken skulle du välja? 
Vad har jag mera hittat på då?
Jo jag har varit iväg med Ekerölinjen till Åland och ätit smörgåsbord. Mycket mumsigt. Smörgåsbordet var beställt till hemresan och tur var väl det. Vi satt och åt från det att båten kastade loss, eller tja, det var ju en viss kö först förståss, och gick inte därifrån förän de började ställa upp stolarna på borden. Men det var så gott att man inte hade lust att kasta i sig maten. Vi hade två gamla tanter till bords. Jag gissar på 70-75års ålder. Förmodligen rymlingar från ålderdomshemmet.
Träffade på Gävle-Fia som var ute och åkte med ungarna och syster och pojkvän(?). Fick höra så här i efterhand att Nettan hade varit med på båten hon med. Tittade efter henne vid buss chaffisarnas bord men där var hon inte. Antar att hon sov under däck eller nåt.
Mücket mümsigt
Ah, och nu till det viktigaste av allt. En resa har bokats. En aldeles speciell och underbar resa...mest för att den inte innefattar jobba av något slag utan snarare värme och avkoppling. Bara 4 månader kvar eller 18 veckor om man så vill. Är det möjligt att längta ihjäl sig???
Där! Dit! Snart! Snart..snaaaaart!!!!
Med lite tur så återkommer jag snart med lite flera uppdateringar (om jag kommer på något mera som har hänt).
Inget bestämt, endast vaga löften från min sida.
:)
9/11
Stackars Fredrik, Marisol och Therese satt fast i USA och kunde inte ta sig hem. Ja, det var hektiska dagar med många intryck som man inte kommer att glömma i första taget. För att inte tala om att det ledde till en 5-årig vistelse i exil...
Annars så är förkylningen bättre. Tackar för alla krya på dig hälsningar. Det uppskattas gott folk.
Trött är jag däremot fortfarande. Man kan tydligen inte få allt...men man kan försöka. Igår var jag så trött att jag glömde lämna av den jag samåkte med.
"Jaha, ska vi hem till dig???" säger han plötsligt och jag inser att han fortfarande sitter kvar i bilen (han satt i framsätet). Hoppsan Kerstin!
Väl hemma var det jag som lade mig som ett kryss i sängen och var totalt okontaktbar fram till 17:45. Ett smart drag skulle det visa sig.
Det har varit jäääkligt kallt hemma hos mig den senaste tiden. Elementen har varit uppvridna till max men har varit iskalla. De enda som trivs är mina blommor. Så jag ringde hyresvärden och påtalade att det eventuellt var nåt vajsing med mina element.
"Nej nej nej" svarar karln. "Det är inget fel på elementen. Jag har bara inte dragit igång värmen i huset"
VAAAAA!?!?!?! Känns inte det som något man bör göra när termometern knappt tar sig över 10-12 grader ute??? Sen sa han lite sävligt att han inte var hemma för tillfället men att han skulle fixa det imorgonkväll (läs ikväll) om han var hemma då, eller möjligtvis någon gång på fredag kväll. Så jag får med andra ord snäll gå omkrign och frysa fram tills dess. Morrrr!
Han tyckte iof att jag skulle dra igång ugnen och öppna luckan, jag tyckte att han skulle släpa sig hem och dra igång värmen.
Inte min hyresvärd!
Min hyresvärd är inte den mest engagerade människan jag känner. Jag påpekade för någon månad sendan att min sovrumsdörr inte går att stänga, detta samtidigt som han var där och satte in en fönsterhasp i mitt sovrum. Han menade att det kunde han lätt fräsa ur men inte nu. Nu skulle han ha sommarlov. Min sovrumsdörr går fortfarande inte att stänga. Suck.
Dumma dumma
Dagen har varit kort men bra. Sov ända till 16:00 idag (jobbar natthelg nu). Skulle säkert ha sovit ännu längre om jag inte hade lagt tillbaka ljudet på mobilen. Åter igen, prioriteringar :) Det märks att jag fortfarande har något skit i kroppen. Jag sover ALDRIG sådär länge annars. Kollade febertermometern. Igår hade jag 36,6 idag var det nere på 36,0. Undrar hur mycket man kan gå ner, temperaturmässigt. Jag är i vanliga fall ganska, eh väldigt, frusen av mig men just nu går jag omkring och känner mig riktigt varm och go. Synd bara att jag är så matt i kroppen och att huvudet är så tungt annars skulle jag inte ha så mycket emot det här.
Fick en pizzaleverans på kvällskvisten. Hur omtänksamt är inte det. Smakade på den ena som var stark som bara den. Hade jag inte varit förkyld skulle jag nog ha dragit i mig en hel liter vatten efter att ha smakat på den. Om inte det där bränner bort förkylningen så vet jag inget som gör det. Och nu sitter jag här... och väntar och väntar och väntar på att tiden ska gå. Hoppas verkligen att jag mår lite bättre imorgon.
Pom tideli pom pom
Idag är jag glad. Inte ens att börja 40 min tidigare och dessutom med en kurs kunde dämpa mitt humör. Jag antar att det där kan klassas som kompetenshöjning...nu vill jag ha löneförhöjning!
Hade en bra dag igår med som liksom jämnade vägen för dagens humör. Pappsen ringde och frågade om jag ville komma över och grilla eftersom mamma jobbade. Så både jag och bror blev bjudna på mat. Mmmm, gött! Vi fick till och med efterrätt. Vid 17:30 blev vi utkastade. Det är inte riktigt så illa som det låter. Pappa skulle ut och jobba natt och ville få några timmar till under bältet.
De håller på att göra om där hemma, rustar ett rum i taget. Självklart lyckades pappa tinga på oss en massa prylar så när jag åkte hem hade jag famnen full. Den roligaste prylen var nog ett kasettband som farmor (?) har spelat in med mig när jag är 4år och 7månader. Jag hann inte lyssna på det igår men jag tänkte att jag skulle ta och lyssna på det ikväll när jag kommer hem, och kanske få mig ett gott skratt med.
Sen låg jag och kollade på film och lyckades givetvis somna. Inte en, inte två utan tre gånger. Första gången vaknade jag efter endast 20 min, backade filmen och tittade på det jag missat. Andra gången vaknade jag några minuter från slutet, suck, backa och titta om. Tredje gången vaknade jag någonstans i mitten av de andra gångerna. Då lyckades jag hålla mig vaken, host host, tills dörrklockan ringde. Det klickade inte att det var ytterdörren utan jag trodde att det var mobilen som lät. Ringer det? Är det ett sms? Duh!
Ibland kan jag bara konstatera att min hårfär verkligen är artificiell intelligens. Men just den här gången kanske jag kan skylla på att jag var trött.
Tur att det var sovmorgon idag eftersom det slutade med att jag varit vaken (mer eller mindre) i 24 timmar innan jag kom isäng. Det går tokbra med priolistan som ni hör. Kommer att vara så ett litet tag och konstigt nog har jag inget emot det alls. Knepigt. Jag håller väl inte på att bli vuxen och få tålamod? Neeeeee, så illa kommer det aldrig att bli :)
En sån här kisse skulle jag vilja ha just nu... Slutar 23:00 ikväll, suck
Åååkej, 17:30. Vad göra? Lite middag kanske... Ska bli spännande att se vad det var för något i den igenfrusna matlådan jag hittade långt långt in i frysen. Det kan vara precis vad som helst.
Mossa mossa
Godmorgon eller nåt
Mmmm, lite trött fortfarande. Har varit uppe sedan 05:00 men skulle nog fortfarande kunna gå och sova.
Har inte varit i närheten av datorer nu på några dagar så här kommer en liten uppdatering av vad jag har tagit mig för de senaste dagarna.
Hemtelefonen har ju börjat bli lite dålig på senare så jag var iväg och tjackade nya batterin. Tre dagar senare funkade telefonen fortfarande inte så jag tog en sväng förbi affären för att få en förklaring (jag hade varit dit två gånger pga av att jag fått fel batterier och lite annat trassel). Telefonen försvann, det meckades och svors lite och sen funkade det igen. Bra bra. På kvällen var det filmkväll. Rullen var usel men kvällen räddades av sällskapet.
På lördagen blev det inte precis som jag tänkt mig men en spontan och avslappnad dag ändå.
Inledde den med att sova aldeles för länge. Sen skulle jag ruscha ut till päronen. Skulle bara ta ut lite pengar men alla hade tydligen samma idé som jag så jag begav mig till Hemköp istället, till bankomaten där. Så snart jag hade plockat ut pluringen och skulle jogga tillbaka till bilen så hörde jag ett gitarr riff...
"Ey?" tänkte jag
Och sen var det kört. Det visade sig vara nån slags spelning där. Det första bandet lirade en timme och givetvis blev jag kvar till 12:00.
Inte så bra eftersom jag skulle iväg på en fotbollsmatch som började kl 12:00. Dessutom skulle jag hinna med att åka ut till mor och far och lämna igen lite saker och hinna med ett varv på en loppmarknad.
Träffade på Mickan på loppmarknaden och nu du flicka lilla kommer jag ringa och tjata på dig tills du följer med och tränar. Du vet att du vill :)
Hann med att se sista halvlek av matchen. Vi vann med 2-0.
Tanken var ju att jag antingen skulle på fest i Gävle eller åka till Uppsala på kvällen. Riktigt så blev det ju inte. Jag hamnade någon helt annanstans. Men jag måste säga att jag är helt nöjd och tillfreds med mitt val.
Men ja, Fia, verkligen. Usch på oss! I mitten av september har jag lite ledigt. Kan det vara nåt?
Söndagen gick i hurtighetens tecken. Jag var iväg och tränade, ja håll i hatten och kors i taket. Det var näst intill folktomt där nere, wunderbar! Så när jag var klar gick jag för att stretcha. Uppfattade att musiken hade tystnat men eftersom jag alltid har i-poden på så tänkte jag inte så mycket på det. Tekniskt fel eller nåt förmodligen.
Men när ljuset plötsligt släcktes så måste jag medge att jag blev lite...hummm tja, brydd. Jag hade inte en tankte på att de stänger löjligt tidigt på söndagar. Insåg plötsligt att jag höll på att bli inlåst och försökte hitta mina grejer, inte helt lätt eftersom det verkligen var beck svart där inne. Tjejen som hade låst och höll på att larma på blev något förvånad när jag dök upp. Så det blev en sväng i elljusspåret när jag kom hem eftersom jag inte hann med det där med att stretcha.
Väl ute i spåret började höften krångla och jag dråsade ihop som ett korthus. Lyckades hålla mig på fötterna men mycket mer än så var det inte. Det var inte kul att ta sig hem.
Men jag sov gott den natten.
Igår hände ingenting alls. Jag jobbade och sov. Jo föresten, en sak. Fick ett samtal som upprörde. Har fått ett såndant samtal en gång tidigare och jag blev lika arg, upprörd och förbaskad då. Ibland förstår jag inte varför människor gör som de gör.
Psykologi, Levander.
Puss och hej som PG säger
Stoppa våldet!
Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.
Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.
Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?
Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med.
Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.
Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom.
De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.
John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.
Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka.
Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.
Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop.
Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig.
Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.
Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.
Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.
Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö.
Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.
1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.
Kopiera och sätt in på din blogg, visa att du bryr dig.
Stoppa våldet !
Nu är det KRIG!!!...bannemig
Satt och läste en blogg som jag brukar följa. Skönt att fröken författare har kommit hem från Smögen och kan lysa upp min tillvaro med sina bloggar igen. Kunde iaf konstatera, med viss lättnad, att det alltid finns nån som har det värre än en själv.
Stalkers, kuliga grejor det där. Eller not so much kanske. Kan tro att det inte är kul när de står utanför gymet men jag kan lova att det inte är nån höjdare att ha dem väntandes utanför mataffären heller. Att personen sliter upp bildörren när man ska åka känns ju något besvärande det med. Tur att jag hade ställt en fullastad matkasse på passagerarsätet i fram annars hade han väl hoppat in i bilen. Sen att han skaffar ett nytt nummer som jag inte känner igen bara för att jag ska svara när han ringer är ju bara hur påhittigt som hälst.
I övrigt ligger jag fett på minus i sömnkontot. Men det är mitt eget fel och eftersom jag har valt det själv så det är väl inte sååå synd om mig... Fast det känns väldigt synd om mig när man sitter på ett nattskift, det händer absolut ingenting och man måste lik förbaskat hålla sig vaken. Det var nästan roligare att sitta på belt på den gamla goda tiden.
Men åter igen så finns det någon som det är mera synd om än mig. Jag har iaf inte kommit försent till jobbet...än. Aja, jag tycker att det är värt det så jag prioriterar inte sömn så högt som jag brukar. Vi får se vad som händer. Prio-liostan kan komma att ändra sig. På vilket sätt återstår att se.
Jadu Fia... Jag kan lova dig ett deffinitivt kanske just nu. Kan det duga så länge? Har lite saker på gång... :D Håller dig uppdaterad.
Och min väninna i det glada grannlandet i väst ska över till Sverige på en långweekend nästa månad. Och då råååkar jag ju vara ledig. Hur kul är det. Superkul! Dessutom kläcker hon ur sig, ilsket gåendes hem från jobbet efter att ha skrikit åt chefen att hon säger upp sig (oh drama), att hon ska flytta till Sverige. Fast det blir nog först efter examen och eventuellt lite till. Men kul ska det bli iaf. Ett skäl att åka till Svea Rikes Kungliga Hufvudstad.
Pöss på er
och en kram och banan till Affe bara just därför att... :) (ett förlorat skämt för alla som inte kan tyska)
Det är inte bara jag som hör fel...
De mest missuppfattade låttexterna
1. The Police - "When the world is running down"
Rätt: "you make the best of what still around"
Fel: "you make the best homemade stew around"
2. Bee Gees - "Stayin' alive"
Rätt: "it's alright, it's okay, you may look the other way"
Fel: "it's alright, it's okay, you make love the other way"
3. The Beatles - "Lucy in the sky with diamons"
Rätt: "the girl with kaleidoscope eyes"
Fel: "the girl with colitis goes by"
4. U2 - "Mysterious ways"
Rätt: "She moves in mysterious ways"
Fel: "Shamu the mysterious whale"
5. The Beatles - "Michelle"
Rätt: "Michelle ma belle, sont les mots qui vont très bien ensemble, très bien ensemble"
Fel: "Michelle ma belle, some say monkeys play piano well, play piano well"
6. Queen - "Bohemian Rhapsody"
Rätt: "scaramouche, scaramouche, will you do the Fandango?"
Fel: "scaramouche, scaramouche, will you do the banned tango?"
7. The Police - "Message in a Bottle"
Rätt: "A year has passed since I wrote my note"
Fel: "A year has passed since I broke my nose"
8. David Bowie - "Changes"
Rätt: "Strange fascination fascinating me"
Fel: "Strange vaccinations are killing me"
9. Oasis - "Wonderwall"
Rätt: "you're gonna be the one that saves me"
Fel: "you're gonna be the one at Sainsbury's"
10. Kate Bush - "Wuthering Heights"
Rätt: "Heathcliff, it's me, Cathy and I've come home, oh, so cold, let me in your window"
Fel: "Heathcliff, it's me, I'm a tree, I'm a wombat. Oh, so cold at the end of your winter"'
Källa: news.bbc.co.uk, economictimes.indiatimes.com, dailymail.co.uk
Fast de hade missat klassikerna
Whitney Huston: I'm every woman --- Climb every woman
Euritmix: Sweet dreams are made ot these --- Sweet dreams are made of cheese
Thaaa funfactory!!!
Men jag måste nog gå nån slags påbyggnadskurs i beteendevetenskap.
Stod och pratade med Dockan ett tag och denne tittade knappt på mig. Så jag nämnde väl något om vilket juste jobb han verkar ha eftersom han kunde stå och softa och snacka med mig trots att klockan var så mycket.
"Eh, nej riktigt så är det inte.. Min kollega, den där långa saken där borta, står och väntar på att vi ska börja jobba"
Då hade vi ändå stått och pratat i 15-20 min och han har sett näst intill uttråkad och blasé ut. Trots att kollegan står och hoppar på stället eftersom de är sena. Vad ska man tro?? Varför kan inte handlingar, tal och kroppsspråk hänga ihop??? Det kanske finns nån studiecirkel man kan gå med i eller nåt.
Mötet var ju om inte upplyftande så åtminstonde intressant. Det står ju iaf helt klart att 1:a oktober är datumet att ta tjänstledigt. Men om jag läser schemat rätt så kommer vi inte att bli så drabbade av div dåraktiga besuts barnsjukdommar särskillt mycket. Funderar på om inte "Dagens Tistel" bör gå till tokstollarna på SKI.
Eller som Poven sa:
"Det är som gamla dagars häxjakt "
"Mmmm, men i uppdaterad version" tyckte jag. "Du blir i kastad i kylvattenkanalen och sjunker du hade du rätt, flyter du blir du kastad i 400kilowolten"
"Nääää, men nu blir jag riktigt depprimerad..."
Stackars lill-bossen hehehe.
Köpte föresten en glassig jacka att ha på sig i spåret igår. Så nu jäklar kan det regna och blåsa bäst det vill. Sug på den du Moder Natur!
I övrigt under kategorin "Värdelöst vetande" kan jag berätta att jag kom hem och hittade dr Westerlund på golvet i går. Hade lite räddningsaktion och första hjälpen på plats. När jag ändå var i farten så tog jag och friserade doktorn. Nu funderar jag på att baka en kaka och överaska boysen. Man kan behöva något att se fram emot så här i början på perioden.
Ska bli spännande att se vad de tycker. Antingen älskar man den eller så hatar man den. Det är lite som Marmite (som jag fortfarande inte förstår hur man kan gilla. Höjden var väl när de började tillverka chips med marmite smak...uäk!!)
Pöss på er
Lill-lördag?
Sista dagen av semestern och nu börjar man fundera vart i hela friden vägen tog vägen. Snabbt gick det iaf.
Och vad ska man göra nu då? Tja, jag ska fortsätta titta på "Girl meers cowboy" och förbmodligen önska att jag var där. Det ser ut att vara bättre väder där än här iaf. Hummm, en cowboy...det kanske vore något det.... eller? Bitchigheten är iaf på topp, mest tack vare ryskan...med tanke på tidigare erfarenheter säger jag bara "söplaajs"
Annars har jag tagit det ganska lugnt idag. Plockat och pysslat här hemma.
Var ner till Frövallen and I was a girl on a mission. Hade tänkt att styra upp saker och ting idag. Nu har jag en "date" på tisdag så ska det nog bli bra. Säga vad man vill men jag saknar England och framför allt Mark White. Den mannen är GRYM på att inspirera. Rent logiskt vet jag att om jag stannat kvar hade det ändå inte varit samma sak eftersom han blivit antagen till "the Met" och skulle sluta ändå...men suck. Jaja, jag vet! Jag vill alltid ha det jag inte kan få.
Skönt att det bara är en halvdag imorgon. Hur ska jag orka lyssna på en massa bla-di-bla??? Hoppas att det vettiga saker och inte en crääääp! Äh, det blir nog bra. Ska bli kul att träffa grabbarna igen. Undrar om det blir nån kompetens-tårta den här perioden. Schmidt och jag blev ju lovade det hela förra perioden meeeen det bidde inget. Man kanske skulle överraska boysen med en lite kladdkaka med aftereight på förmiddagshelgen.
Hoppas att Schmidts hand är bra igen nu. Skulle ju vara synd om han inte kan lira gura än. Dessutom vill jag ju se om han har pluggat ackord som han lovade att han skulle :)
Sååå nu är frågan: tv eller sängen...?
Det blir inte alltid som man tänkt sig...
Åter igen blaj väder... Känns som att nu är sommaren slut och det kommer att dröja innan man får se solen igen.
Nu har Winnerbäckhelgen varit och jag försöker hitta nya saker att se fram emot såhär på en grå måndag ( i dubbel bemärkelse). Har inte kommit på något än men jag försöker tappert.. Hummmmm....
Winnerbäck spelningen var mysmys!!
Var hem till Kricken på förfest innan och satt och surrade. Pojkarna fick ett utbrott av händighet (efter visst pikande från oss tjejer) och kopplande ihop mega-sterion. En sån här stor pryl som man måste ha ingengörs examen för att kunna närma sig. Roligast var nog när Fredde tog sig en stor törstig klunk av sin grogg, svalde och grinade illa när han insåg att han hade glömt att ha i groggvirke.
Ungefär 5 sekunder innan Fredde tar en rejäl klunk...
Sen cyklade ett glatt gäng till Gasklockorna. Det var den roligaste cykelturen jag någonsin gjort i Gävle iaf. Fredde orkade inte svepa sin senaste grogg och vägrade att hälla ut den så han köpte glaset av Kricken. Det glaset gick laget runt medans vi cyklade och tappades inte en enda gång, en bravad som ingen trodde att vi skulle lyckas med. Nästan framme så lyckades Fredde nästan med att bli påkörd av en bil. Fanny var INTE nöjd med honnom (hon satt på pakethållaren). Grabben kommer i full kareta i en 90graders kurva, saktar inte ner och har väl något begränsad uppfattningsförmåga. Det var nere på centimeterskalan att det small.. Hela gänget var nååågot skakat (utom Kricken som passade på att gå och rasta draken under tiden vi stannade och kollade att Fanny och Fredde hade armar och ben kvar) och fortsatte sen i lite mera sansad takt.
Första uppträdandet jag tyckte var bra var Miss Li. Väldans uppåt och, i brist på bättre ord, livsbejakande. Synd bara att de inte drog ner diskanten lite eftersom kvinnan har en oerhörd röstresurs. Men bra var det. Kul att de andra verkade gilla det trots att de inte hört henne tidigare.
Miss Li och bandet (förutom trummisen som inte syns)
Och sen vid 21:00 så kom han..
Mannen som jag väntat på. Lasse klev upp på scenen och lirade så det stod härliga till. Lite nytt men också mycket gammalt och härligt. Mycket allsång blev det. Ont i halsen hade jag redan och det här hjälpte väl inte att göra det så mycket bättre antar jag. Men å andra sidan så vet jag inte när jag kommer att få se honnom igen så va fasen. Fredde var lika insatt i texterna som jag och "sjöng" glatt med i alla låtar. Vi hade lyckats få grymt bra platser nära scenen. Det var bara några tjejer som störde. De hade kalasat lite för mycket innan tror jag. En av dem började plötsligt slåss med en kille, blev bortburen av sin kompis, och så var allt bra igen. Killen stod mest och såg förvånad ut.
Lasse är som bekant inte mellansnackets okrönte konung men de gånger han sa något så lyssnade publiken och var näst intill saliga. Den mannen kan vara så oerhört självutplånande. Tror det är en del av hans charm. Två gånger råkade han sjunga fel i texten på "Solen i ögonen" tror jag att det var... och alla älskade honnom ännu lite mera för det. Karln är mänsklig, wunderbar.
Duetten med Miss Li var så vacker... Kan inte säga mer om det. Såg honnom i Fyrishov förra året på "Daugava-turnén" då han framförde den med Anna Stadling. Vet fortfarande inte vilken av versionerna som är vassast.
"Elden"
Lasse rockar på
Miss Li och Lasse "Om du lämnade mig nu"
Sen drog vi oss ner till Hb och fortsatte att festa. Ett helt lämmeltåg lämnade Gasklockorna. Det var så fullt med folk att det inte gick att cykla på gångvägen ens... Folk slutar liksom bry sig om ringklockor när det är flera än 20 pers ute och går samtidigt. Nåja. Vi mötte upp med Lina och knallade in. Riktigt kul hade vi. Någon betedde sig som en idiot men jag var inte förvånad. Jag var grymt jävla vuxen och gjorde inget av det som mitt inre skrek att jag verkligen borde göra. Hurra va' ja' e' bra! Rundade av kvällen på Mackedonkan och sen cyklade vi hem.
Dagen efter spenderades dels i Karins soffa och dels på en båt. Efter något knapphändiga väginstruktioner befann jag mig på utgångspunkten för lite eftermiddagsunderhållning. Buskul att åka båt, det var ju inte igår direkt. Och fort gick det också där det inte var allt för grunt :) Vi lade till vid en brygga och blev upphämtade med pickup. Därefter satt ett glatt gäng på flaket och skumpade i ca 5 km tills vi var mitt ute i skogen. Där var det nån slags folk-racing fest. Jag har ingen aning om vart vi var någonstans men alla verkade glada och entusiastiska.
Eftersom den som ansvarade för min sängplats blev lite...tja vad ska man säga...frånvarande med jämna mellanrum och jag inte riktigt litade på att jag skulle komma hem så hamnade jag på Hb.
Jag tror inte att någonting blev som det skulle den dagen. Direkt onöjd med det resultatet men aja, så kan det gå.
Träffade iaf Anna och hennes andra hälft där och det var kul.
Söndagen var ruskigt oproduktiv. Käkade frukost på Max och kollade på film hemma hos Matte. Höjdpunkten var väl när vi åkte från Max och hem till honnom och sladdade loss i alla kurvor och rondeller...och låg i 190 blås på motorvägen. Naughty naughty men fan så kul. Killen pysslar med Drifting så det var ingen fara.
Ojojoj, nu ser man till och med några blåa strimmor av himmlen mellan molnen.
Helt plötsligt känns allt lite bättre igen.
Rundar av här med några kloka ord angående, jaaa, alkohol:
"Det värsta är inte baksmällan. Den verkliga persen börjar när gårdagens sanningar börjar rullas upp för en."
Pöss på er
Trötter nu
När jag kom ut från gymet så hittade jag Mia, Martin och Matilda på parkeringen. Stod och pratade jätte länge och uppdaterade läget. Och så har jag blivit medlurad på body-pump på torsdag. Kan nog bli kul. Har aldrig varit på det tidigare men va fasen... Kan Martin så kan jag (hoppas att jag inte säger för mycket nu).
Det ska bli så kul att gå och se Lasse igen. Ååååh, kan det inte vara fredag nu istället!
Sen blir det nog lite HB med Karin. Jörgen sa att han skulle haka på så vi får se hur det blir. Karin har lite kompisar som ska dit så vi kanske blir några stycken.
Hoppla, fick just ett sms från partycentralen. Förfesten är planerad och jag har bllivit utsedd att se till att vätskekontrollstationen inte är torrlagd. Det ska jag nog klara. Man har ju semester. Tänkte även försöka ta mig till en skomakare och klacka om ett par skor imorgon också.
Men nu får det vara nog för ikväll.
Pöss!
Hummm
Semestern ja.
Jo när jag öppnade balkongdörren (på markplan) hördes dunka-dunka musik.
-Kul, tänkte jag, undrar vart den kommer ifrån.
Så jag lutade mig ut över räcket och insåg snabbt att det komm ifrån våran hotellbar.
-Wtf? Har vi go-go dansare i baren?
Svar ja!
Varje kväll hade vi ett gäng kalvbenta go-go dansare som hängde omkrign i baren. Man måste ju bara garva åt det. De var de mest uttråkade tjejer som jag någonsin sett. En av dem såg ju direkt lidande ut. Det var inte många av hotellets kvinliga gäster som satte sig i baren heller. Kan ju ha något med de näst intill nakna tjejerna att göra. Några barnfamiljer satt så långt ifrån baren man bara kunde komma och såg nååågot besvärade ut. Dessutom hade vi en inkastare. Han måste ha tyckt att han gjorde en väldans bra insats med att få in några fler tjejer till baren innan han fattade att vi bodde på hotellet och inte hade mycket val annat än att gå där hehehe. För att ytterligare höja känslan av stil och klass så stod en stor neonskyllt utanför och upplyste alla om att runt hörnet så låg strippklubben, jajjamensan.
Men jag såg inget av bråkigheten och allt sånt som man läst om i tidningarna där hemma. På hela semestern såg jag bara ett bråk och det var väl inte nåt bråk heller, det var mera ett gruff på en klubb.
En kille som jag döpt till "Ryggen" var med och gruffade. Han var den sortens kile som Magnus Uggla måste ha tänkt på när han totade ihop "IQ". Namnet fick han eftersom jag inte en endaste gång under hela semestern såg honnom med annat än bar överkropp. Varken på dagen eller kvällen. Visst såg han bra ut, hade spenderat många timmar på gymmet och gaddningen han hade på ryggtavlan var snygg men det hela fick liksom ett egenkärt och patetiskt sken. Det hade varit så mycket roligare om han hade haft något innanför pannbenet och kunnat ha en konversation som sträckte sig liiite längre än -Ööööö...suuuupaa!!!! Men icke. Suck, är det bara jag som tycker sånna gräbbs är sorgliga???
Anyways, var iväg till Nessebar också. Typ Gamla Stan. Det var helt ok. Mycket små krokiga kullerstensgator och fina små hus. Var och käkade på en mysig resturang som låg precis vid sluttningen mot havet. Måsarna låg och seglade på vindarna precis utanför de öppna fönsterna, bara någon meter brevid oss. Maten var helt ok med. Vem hade trott att Kött, strips och vaniljsås kunde funka ihop??? Inte jag iaf. Det enda som jag tyckte var lite jobbigt var alla gammla tanter som ville sälja halsbans och annat krimskrams.
Jag tycker det är irriterande när jag har sagt "Nej tack" och går därifrån och tanterna följer efter, rycker mig i armen och fortsätter babbla på bulgariska, vilket jag uppenbarligen inte förstår ett jota av. Och när man blir av med en (som står och muttrar och svär) kommer nästa.. Madame, madame, madame.. Embrace it with love and let it go...
Inte det lättaste alla gånger.
Åkte även ut till en vattenpark en av dagarna. Där spenderade jag sex timmar med att åka vattenrutchbanor i trevligt sällskap. Tyvärr finns inga bilder från den dagen eftersom varkan jag eller den som jag åkte med visste hur det såg ut på värdeskåpsfronten. Och ingen av oss var villiga att riskera att respektive kamera blev snodd eller förstörd. Men som jag sa till den jag var där med:
"Vi får försöka minnas den här dagen ändå"
Jag vet att jag kommer att göra det :)
På personalfronten på hotellet fanns det utrymme för förbättring kan man väl säga. När man ska hem brukar det finnas något anslag uppsatt eller stå i nån pärm när man ska hem. Representanten eller receptionen ska väl fylla i det antar jag. När vi kl 18.00 kvällen innan vi ska åka tittar i den där jäkla pärmen för, jag vet inte vilken gång i ordningen, så står det fortfarande ingenting där.
Jag hade pratat med några andra svenskar som sa att receptionisten inte hade varit direkt hjälpsam när de hade frågat om hjälp att ta reda på busstiden. Så jag tänkte att jag kanske hade mera tur än dem. Så jag frågar lite försynt och artigt om hon skulle kunna hjälpa mig att ta reda på när bussen kommer och plockar upp oss dagen efter (efterom hon ändå satt och läste skvallertidningar och smsade).
Jag fick till svar att det får jag faktiskt ta reda på själv.
-Jaha ja, tack för den passningen. Serviceyrket kanske inte är heeeelt rätt för dig vännen. tänkte jag.
Så när jag pratade med svenskarna igen lite senare på kvällen så sa de att de hade frågat receptionen om hjälp igen och fått till svar att någon annan skulle ringa och ta reda på alla detaljer och sköta den biten.
Denna någon var då alltså jag, trots att jag bannemig inte lovat nånting utan blivit tillsagd att sköta det själv. Fnys!
När jag gick förbi receptionen nästa gång ropade hon på mig och begärde att få veta när bussen gick. Något trött på hennes attityd svarade jag:
-Öööuuu, inte vet jag. Nångång i morgon antar jag...typ.
Oj så sur hon blev!!! Men jag tycker faktiskt att hon får skylla sig själv lite grann.
Behöver jag skriva att bussen dagen efter självklart var sen och att vi utan någon anledning stannade mitt i vägen i 20 min och innan dess stannat vid ett hotell i flera minuter där vi inte ens skulle hämta upp någon. Jag har en känsla av att det var våran representants organisationsförmåga som brast lite igen...för typ 100:e gången. Hade hon bara inte varit så fruktansvärt ointresserad utan åtminstånde försökt se ut som om hon engagerade sig lite grann hade både jag och Nilla och resten av semesterfirarna kunnat haft överseende med mycket.
Hehe, tips till dig som vill till Bulgarien:
1, Bo inte på Astoria (såvida du inte får betalt)
2, Undvik Almatours.
På det hela taget var det en bra semester. Vädret var soligt och varmt, fastän det kunde ha varit några flera plussgrader på kvällarna. Stranden var fin och vattnet var salt. Hotellets läge var underbart allt annat var uselt, hahaha, ja nästan iaf. Jag kommer aldrig att förstå hur i hela friden de har lyckats sneaka till sig tre stjärnor. Max två ska de ha och då är ena stjärnan för läget.
Men nu kommer (förhoppningsvis) lite bilder från semestern...
Aldrig mera!
Hotellet från entré sett... och våra väskor
Nyvaken och såååå med i matchen...not!!!
Ok, ser helt galet ut men jag sitter och pekar på de glidflygande måsarna. Bilden är från Nessebar
Ah. Där! Måsar!
Nilla
Hotellet from boulevarden sett
Baren utifrån...
...och innifrån.
Vårat tak som håller på att ramla sönder...
Våran snygga och tomma minibar, från sin frächaste sida...utsidan
Skylten by day...
...och skylten by night!
Var och såg Dj Sash också. Riktigt kul faktiskt :)
Tillbaka i verkligheten igen
Jodå, efter en vecka i den alternativa världen så är man tillbaka igen.
Så mycket kan man ju säga om semestern...det fanns utrymme för förbättringar hahaha.
Det började med att incheckningen var över 40 min sen. I flygplatsvärlden är det ganska mycket. Aja, vi kom ombord på planet och satte oss på våra platser. Då märkte vi att vi, som checkat in som nr 2 i kön, blivit uppsplittade och satt på varsin sida om gången. Hummm, ok inga probs vi satt ju på samma rad iaf...på raden bakom nödutgången. Inte sååå glad över det men men.
Så man börjar kolla runt lite och upptäcker att Exit skylten är upptejpad med McGyver tape. Nu börjar väl en föraning om resten av resan att krypa in i bakskallen. . Vi satt och snackade ganska mycket och eftersom de hade delat upp oss fick vi ju luta oss över mittgången. En diskret harkling är ju nog för att man ska flytta på sig, åtminstånde är det nog för mig. Detta var ni inte något som cabinpersonalen begagnade sig av. Istället slog hon till Nillas axel med handloven och gav henne ett giftigt ögonkast. Tur för henne att det inte var mig hon lappade till...eftersom det förmodligen kunde ha fått en helt annan reaktion än Nillas übersvenska "oj förlåt att jag finns och andas". Sen kommer den lilla häxan..eh raringen och fräser åt Nilla och de två andra att de ska lägga upp sitt bage i o/h compartment. Och sen vänder hon sig om, spänner ögonen i mig och stirrar. Sen händer inget mera. Så jag frågar lite lättsamt om hon vill ta min väska med...oj så sur hon blev. Ok, pushback i någotsånär i tid och sen gick det ganska smidigt.
Vi hoppar över allt som hände därifrån tills dess att vi låste upp hotelldörren...
Den lukten som slog emot oss var ju inte rosor och lavendel precis. Efter att ha öppnat garderober och lådor bestämdes snabbt att vi INTE skulle packa upp våra väskor. Det luktade unken gammal källare.
Sen stod våra sängar ihop så vi hade en jätte säng ihop. Eftersom Nilla kastar sig hit och dit när hon sover så fick vi försöka flytta om lite. Inte helt lätt eftersom allt satt på skenor i väggen. Men ger man sig attan på det så går det, som flickan sa.
Jag skulle flytta på tv:n - antennkabeln låg lös med avskalade kablar
Taket - fuktskadat
Balkongräcket - fd gult, numera genomskinlig vit färg på halva räcket
Kylskåpet - rostigt
Städningen - tja, vi kunde inte gå barfota inne eftersom man blev aldeless svart om fossingarna då.
Elektriciteten - kaputt två gånger.
Liite annoying när man kommer hem kl 04:00 på morgonkvisten och det inte finns något ljus, eller nån fläkt. Killen i receptionen skulle ha gjort mera nytta om han hade varit gjord av kartong. Han följde med och började trycka på lysknappen 10-15ggr.
"Hummm, ja fortsätt med det där. Elektriciteten gömmer sig säkert bara för dig"
När inte det lyckades började han öppna garderober och lådor..
"Jaha, du tror den leker kurragömma med dig... Tror du förlorar grabben"
Hur som hällst så muttrade han fram nåt om meistro och klockan åtta. Jag tog det som att vaktmästarn skulle komma kl 08:00. Jag förhandlade mig fram till att han skulle komma kl 12 istället och inte om fyra timmar.
Blev ju inte så jätte glad när jag kom hem efter 18 och vi fortfarande varken hade lyse eller air condition. Fatta hur det luktade i rummet. Samtal med den inte fullt så kapabla receptionen som insisterade på att det var lagat.
Förklarade att det var trasigt igår med och att det lagades men att det gick sönder tidigt på morgonen och att det skulle lagas och bla bla bla.
Aja, vaktmästarn kom med mig till rummet, började trycka på knappen för att sen flytta takplattorna. Han pillrade lite på något som jag antar var ett proppskåp eller nåt där uppe och så funkade lyset och allt annat plötsligt.
Glada i hågen tackade jag och Nilla men allt vi fick var ett grymtande och en blick som sade:
"Fan va ni är dumma i huvet som inte fattade att det var så man skulle göra...idioter!"
En stor del av takplattan gick sönder när man höll på och joxade men det var liksom inte hans problem. Sen stormade han därifrån...och kvar stod vi som fån...och kunde bara garva åt det absurda.
Sen var det liksom nerförsbacke därifrån hahaha.
Men det tar vi nästa gång för nu är det Criminal Minds och jag ska sitta och dräggla och drömma ett tag
Inte seg
Kom hem från jobbet igår strax efter 23:00 och hittade fullt med festande folk i trädgården. Det var bara att dra av dig uniformen, hoppa i civilkläderna och joina partyt. Catrin hade fyllt dotterns lilla pool med öl och var otroligt nöjda med sin egen påhittighet. Sen bestämdes det att vi skulle ta en taxi ner till GM (Roines förslag förståss), vilket möttes av starka protester från både Maja, Monica och mig. Det är för sjutsiken inte ens 500 meter ner dit hemmifrån. Men eftersom pojkarna varit ute på sjön hela dagen och Roine bränt sig på ryggen (så går det när man är för tuff och manlig för solskyddsfaktor) så kunde han absolut inte under några omständigheter GÅ ner till GM.
15min sa de att det skulle dröja innan skulle komma. Pyttsan! Det slutade med att vi gick ner...och hånade Roine hela vägen ;)
Vi kom lite sent. All gin var slut till Tobbes förtret. Men Åhman räddade Tobbes kväll blandade ihop nån häxbrygd som påminde om en GT. Vi roade oss efter bästa förmåga med humöret i topp. Sällan har "Weak as I am" och "Me & Bobby McGee" framförts med en sån innerlighet och passion...host host..
Efter att bartendern med megafon för tredje gången uppmanat folk att ge sig av för "nu är det bannemig stängt" blev det efterfest i Promillehill. Nån gång efter 4-snåret promenerade jag hem. Monica och de andra semesterfirarna fortsatte. Kul för dem...
Underbart väder. Minst 17 grader varmt. Hade det inte varit för att jag skulle jobba senare så skulle jag ha gått ner till mitt ställe vid hamnen och tittat på soluppgången.
xx
Baby I'm back.
I 4 dagar så har onda troll besatt min dator och fixat att den inte alls vill vara med i matchen. Ingen totalkatastrof men jädrans irriterande eftersom det är då jag hittar roligheter att skriva om. Men är man nu lagd på det viset att man tror att man kan fixa allting själv och vägrar man ringa datakunnige bror så har det tagit några extra dagar att ge sig ikast med problemet. Men nu har trollexorsism utövats och man smurfar åter igen glatt på nätet.
Lördag idag och jag hänger på "The funfactory hela helgen"...möööörv! Det är varmt som, som, ja..det är jäkligt varmt helt enkelt. Så förtillfället åker man bb, bastubil.
Var ut och på nåt slags samkväm med jobbet i torsdags. Grillbuffé på Köket. Mumma va gott det var. Smakade både kängru och husets vin flera gånger om. Sen bestämdes att vi skulle ta och spankulera ett tag för att motverka paltkoman. Det gick över förväntan tills vi kom till en glassaffär. Plötsligt var det avdelning halt och hälften av gänget köpte glass. En viss mobbing pågick av mitt glassval och det hävdades att jag bara köpte den för att slippa bjuda, men vaddå! Hur kan man inte gilla polkagris, aftereight och cockies and cream??? Aja, inte mitt problem.
Tog sig hem relativt tidigt, trodde jag. Hörde musik och plötsligt befann jag mig i trädgården på GM. Hittade både Dino och Pekka där så hemgången blev något försenad.
Kom att tänka på något som hände när jag var ut för, mmmmm, två veckor sedan.
Träffade på en person som jag inte sett sen Tobbebobbes student. Han glassade fram på dansgolvet och började dansa med mig. Jag tror ju benhårt att han känner igen mig (särskillt eftersom han är där med en som jag har känt sen jag var 10år) och tänker inte mer på det utan tar ut svängarna, dansar på och har kul. Går vidare, träffar folk från både då och nu, letar efter polarn, hänger i baren osv. Efter att vakterna schasat ut alla står vi utanför och eftersnackar. Då kommer han fram och frågar vart jag tog vägen och vem jag är. Tror ju fortfarande att han skojar så jag drygar mig lite innan jag fattar att han inte har en susning. Så jag berättar vem jag är.
Den blicken jag fick var priceless. Ögonen stora som tefat och likheten med en fågelholk var slående.
-Jag var kär i dig i tre år! säger han
-Eh, jaha... Men varför sa du ingenting då?
-Gningingäääö.......jamen, jamen, jamen. Trodde du typ visste typ. lyder den snärtiga comebacken
Lite synd eftersom jag alltid tyckt att han är grymt trevlig. Frågade varför han inte hejade på Tobbebobbes student. Visade sig att han inte hade varit medveten om att jag var där. Påpekade att jag stod nästan mitt framför honnom och ropade hans namn och undrade hur han kunde missa det. Han nämnde att han var mitt uppe i sitt eget privata helvete och med största sannorlikhet varit hög som ett hus.
-Och nu då? undrade jag försynt
-Been there, done that. Aldrig någonting starkare än öl nu.
Så hans sista minne av att vi träffats är -99. Och nu? Nu har han en 4 månaders dotter och bor i ett hus längs den slinga som jag brukar vara ute och gå längs.
Livet är bra undligt.
Han såg helt förstörd ut när han insåg att vi bor så pass nära varandra numera. Det blev inte bättre när jag sa att jag bott där i 2 år. Livet är som sagt bra undligt ibland.
MEN varför i hela friden tror folk att jag kan gissa mig till hur de känner???
xx
Nu börjar det likna nåt
Har kollat runt lite på andra sidor och hittat en som leder till en massa värdelöst vetande (underbara människa hehe). I'm a big fan of Värdelöst Vetande! Det är inte omöjligt att det kommer att dyka upp nåt sånt här också. Beror väl lite på hur tråkigt jag kommer att ha irl. Bloggens inehåll står ju liksom i direkt proportion till upptagenhetsfaktorn i verkliga livet. Än är jag vid gott mod ;)
xx
Snart snart snart
Klockan har äntligen segat sig till 05:30 och nu är det "bara" 1 1/2 timme kvar innan frihetens timme klocka ljuder...tack och lov. Har fått löfte från Grönland att L-M ska vara vaken inatt. Känns lite bättre då på något vis. Ska jag lida, ska alla andra också det hehehe.
Lite frulle nu innan avlösningen kommer och jag vamosar hem fort som faan.
Kan sätta pengar på att det kommer att vara liv i luckan hos grannen som vanligt när jag kommer hem. Tack och lov bökade de runt med gräsklipparen i förrgår så den lär jag väl slippa iaf. Man får vara tacksam för det lilla :)
xx
Jahaha
Det tog lite längre tid än jag räknat med men nu är jag här iaf. Visst tjat har väl gjort sitt till att jag inte registrerat mig förän nu hehehe. Vi får se vad som kommer att hända med den här bloggen. Jag ska försöka ta mig i kragen och uppdatera den lite då och då men så här under sommaren kan man kanske inte förvänta sig några underverk. Jag lär väl försöka lura ut hur den här sidan fungerar först av allt. Hur man fipplar upp bilder och sånt... Men jag lovar ingenting.
Det vore buskul om du lämnade en liten kommentar efter att ha trasslat dig igenom mina tankar. Sånt uppmuntrar till mera skrivande från min sida.
Aja, nu hägrar tvättstugan för min del
xx
