Almas tankar

Jag tror jag blir helt jääävla vanhelig! De här förbaskade otäcka krypen som kravlar omkring överallt. Nu pratar jag om insekter. Eller rättare sagt tvesjärttar. De har, som bubblare, gått rakt in på min hatlista och har snott åt sig topp placeringen. De är överallt! Fem stycken fick sätta livet till igår. De verkar samlas i min hall... Och jag som har storstädat. Känns som ett jävla hån när de helt plötsligt dyker upp på utsidan av fönsterna och kikar in. Tar de ett enda steg in på mitt territorium så är det förintelse som gäller. Allt som jag ogillar som befinner sig innom mina väggar och inte betalar hyra sitter jäkligt löst til!

Satt och läste en blogg som jag brukar följa. Skönt att fröken författare har kommit hem från Smögen och kan lysa upp min tillvaro med sina bloggar igen. Kunde iaf konstatera, med viss lättnad, att det alltid finns nån som har det värre än en själv.
Stalkers, kuliga grejor det där. Eller not so much kanske. Kan tro att det inte är kul när de står utanför gymet men jag kan lova att det inte är nån höjdare att ha dem väntandes utanför mataffären heller. Att personen sliter upp bildörren när man ska åka känns ju något besvärande det med. Tur att jag hade ställt en fullastad matkasse på passagerarsätet i fram annars hade han väl hoppat in i bilen. Sen att han skaffar ett nytt nummer som jag inte känner igen bara för att jag ska svara när han ringer är ju bara hur påhittigt som hälst.

I övrigt ligger jag fett på minus i sömnkontot. Men det är mitt eget fel och eftersom jag har valt det själv så det är väl inte sååå synd om mig... Fast det känns väldigt synd om mig när man sitter på ett nattskift, det händer absolut ingenting och man måste lik förbaskat hålla sig vaken. Det var nästan roligare att sitta på belt på den gamla goda tiden.
Men åter igen så finns det någon som det är mera synd om än mig. Jag har iaf inte kommit försent till jobbet...än. Aja, jag tycker att det är värt det så jag prioriterar inte sömn så högt som jag brukar. Vi får se vad som händer. Prio-liostan kan komma att ändra sig. På vilket sätt återstår att se.

Jadu Fia... Jag kan lova dig ett deffinitivt kanske just nu. Kan det duga så länge? Har lite saker på gång... :D Håller dig uppdaterad.

Och min väninna i det glada grannlandet i väst ska över till Sverige på en långweekend nästa månad. Och då råååkar jag ju vara ledig. Hur kul är det. Superkul! Dessutom kläcker hon ur sig, ilsket gåendes hem från jobbet efter att ha skrikit åt chefen att hon säger upp sig (oh drama), att hon ska flytta till Sverige. Fast det blir nog först efter examen och eventuellt lite till. Men kul ska det bli iaf. Ett skäl att åka till Svea Rikes Kungliga Hufvudstad.

Pöss på er
och en kram och banan till Affe bara just därför att...  :)                              (ett förlorat skämt för alla som inte kan tyska)