Midsommardagen
John Mulaney har fått mig att le en timme och nu är det dags att dra mig mot sänghalmen. Hoppas jag kan sova.
När jag kom hem från jobbet satte spränghuvudvärken in och varade i drygt sex timmar. Tre av dem låg jag utslagen på soffan och led och hoppades på att få somna in.
Att det bara dräller av sommargäster gjorde att jag var tvungen att parkera på andra sidan stan och gå hela vägen hem. Det kändes verkligen inte stabilt. Tycker inte om att Lilla Blå ska stå så långt bort från mig över natten. Särskilt inte eftersom jag vet att det kommer att festas ikväll och där bilen står brukar det kunna gå vilt till.
Nåja, jag får väl oroa mig över det imorgon (eller snarare inatt om jag känner mig själv rätt). Nu: i med öronpropparna och hoppas på det bästa.
Natti natti
Btw, en negativ sak med sommaren är att bli flygbombad av fåglarna. Såhär såg min vindruta utefter några timmar.
