Almas tankar

Igår var jag iväg på läkarundersökning. En, enligt mig, väldigt bra grej vi får genom jobbet. Det känns bra att man har lite koll på kroppens alla värden. Sen när blodprov och allt annat latjo var taget så fick jag träffa farbror doktorn. Jag ansatte honnom hårt med frågor om min fot.

Han undersökte den, kände, klämde, drog och vred den i hopp om att kunna provocera fram lite smärta men inte då. Tyvärr, får jag väl lov att säga, så gjorde det inte det minsta ont. Han kunde med andra ord inte ge mig något besked om varför jag har så ont och varför fötterna domnar när jag kör crosstrainer och motionscykel. Han hade en skuggig teori om att det kunde vara nerver som låg i kläm men teorin var långt ifrån vattentät.

Jag fick iaf ett papper med en massa adresser till ortopeder i Uppsala som han tyckte att jag kunde ta kontakt med. Så mitt sökande efter svar och botemedel fortsätter.

Igår gjorde som sagt foten inte ont men idag däremot. Satan i gatan! Men den är väl öm från allt bändande och vridande kan jag tänka mig. Efter ett pass på gymet nu på förmiddagen så känns det iaf bättre. Lite ömt men mycket bättre. Tur att det går åt rätt håll åt minstonde :)