Almas tankar

Hummm, ja jag vet inte jag. Jag kan ha gjort något dumt. Jag och Anna har lovat att vi ska springa Midnattsloppet i Stockholm. Uuuuu, springa. Inte min gren precis men nu vill det till att man tar sig i kragen. 10km ska vi ta oss runt...en mil är väldans långt ibland. Men vi har gott om tid. Redan i maj var platsena slut (förutom några platser i elitgruppen men ödmjuka som vi är känner vi inte att vi riktigt platsar där). Så vi siktar in oss på nästa års Midnattslopp. Då är det dessutom 30-års jubileum så det kanske är ännu lite mera halabaloo än vanligt.

Så nu blir det till att skärpa upp sig lite på träningsfronten. Så med en stor portion mod och lite nervosiet gav jag mig ut. Jag testade att "springa" 1mil i spåret idag (ormspåret!!!). Gick sådär kan vi väl säga. Ingen tid att briljera med men jag kom runt iaf, vilket var målet. Även om jag i ärlighetens namn bara sprang ett varv, de övriga tre fick jag växla mellan att springa och gå/pw. Jag tror absolut inte att det är omöjligt att förbättra dagens resultat.

  
         

Har tom inhandlat ordentliga strumpor från Löplabbet till det facila priset av 120riksdaler för ett par strumpor, they better be worth it. Tror fötterna kommer att användas lite flitigare nu än tidigare och risken för att de kommer att få ta lite stryk är nästan överhängande...eller också inte hehehe :)