Sovmorgon de lux
Uj, sov ända till 10:00 idag. Men det var jag värd om jag får säga det själv. Igår så blev jag nästan bokstavligt talat anfallen av migränen. Jag hade känt av lite under dagen att det bankade i skallen men det brukar det göra lite då och då, av och till. Inget att gnälla över så men dock lite obehagligt. Det lugnade ner sig eftersom jag tog det lugnt men så plötsligt efter maten så slog den till. Med full kraft.
Typiskt nog hade jag just stått och berättat att jag minsan inte blev särskillt ljuskänslig eller mådde så illa under migränen som min mor och lillebror. Vad händer? Jo det stack i ögonen, bakom höger öga fanns enbart en pulserande smärta och det kändes som om man åkt på en rejäl råsop i solarplexus (eller plexus solaris om vi ska vara riktigt petiga). I med migränmedecinen... och då började magen krångla. Perfa liksom. När klockan var 22:15 hade jag nästan panik men eftersom det var så nära avlösning var det bara att bita ihop. Promenaden till bilen har aldig varit så lång. Tack och lov så körde Matten hem. Guld att man jobbar med så underbara människor!
Idag har det annars varit totalt händelselöst. Jag lämnade in Lilla Blå till farbror bildoktorn. Hoppas att jag kan börja använda bakluckan efter det här besöket. Nå vi får se vilka storverk Bil-Kalle har uträttat.
Imorgon ska jag börja måla den sista lilla snutten i garaget. Bara tre gånger kvar...åsså kanske golvet. Nåja, det finns ju alltid ljus i tunnelns slut, frågan är bara om det är ett tåg jag ser.
Sovmorgon is tha shit ♥
Typiskt nog hade jag just stått och berättat att jag minsan inte blev särskillt ljuskänslig eller mådde så illa under migränen som min mor och lillebror. Vad händer? Jo det stack i ögonen, bakom höger öga fanns enbart en pulserande smärta och det kändes som om man åkt på en rejäl råsop i solarplexus (eller plexus solaris om vi ska vara riktigt petiga). I med migränmedecinen... och då började magen krångla. Perfa liksom. När klockan var 22:15 hade jag nästan panik men eftersom det var så nära avlösning var det bara att bita ihop. Promenaden till bilen har aldig varit så lång. Tack och lov så körde Matten hem. Guld att man jobbar med så underbara människor!
Idag har det annars varit totalt händelselöst. Jag lämnade in Lilla Blå till farbror bildoktorn. Hoppas att jag kan börja använda bakluckan efter det här besöket. Nå vi får se vilka storverk Bil-Kalle har uträttat.
Imorgon ska jag börja måla den sista lilla snutten i garaget. Bara tre gånger kvar...åsså kanske golvet. Nåja, det finns ju alltid ljus i tunnelns slut, frågan är bara om det är ett tåg jag ser.
Sovmorgon is tha shit ♥
Kommentarer
Trackback
