Äckelvarning
Nope, inte frisk än snarare tvärt om. Jag känner mig lite piggare i kroppen men samtidigt så har jag börjat hosta upp slem och det är riktigt obehagligt. Feber, svullet svalj, täpt näsa och allt sånt är kvar sen igår. Hoppas att värken i kroppen släpper snart för att inte tala om träningsvärken jag har fått av allt hostande.
Annars har ingenting hänt här överhuvudtaget. Eller jo föresten.. Våran såkallade generalentreprenör har äntligen hört av sig efter att vi har jagat honom några dagar. Egentligen har vi ringt och jagat honom sedan i april. Då skulle han gräva en dränering nedanför berget men den blev inte bra (usel stämmer väl bättre överens med sanningen). Då skulle han göra om den...och vi väntar fortfarande. Lika så våran brunn. Den är sned och ligger långt under marknivå. Så i juni kom han förbi med två ringar, inte betongringar som han sa att han skulle ordna, och slängde på. Men han gjorde ingenting åt att den är sned och den ligger fortfarnde under marknivå. Suck!
Nå, igår ringde han iaf (efter att vi kontaktat hans son och bett honnom att prata med honnom). På måndag, imorgon alltså, ska han komma och fixa med allt sa han. Vete fan om jag tror på honnom men jag hoppas. Till saken hör liksom att han ständigt lovar att han ska komma och fixa till det sista men han dyker aldrig upp.
Först skulle han komma innan midsommar, sen skulle han komma veckan efter midsommar, sen veckan efter det... Nån som ser ett mönster här? Ja, det började egentligen redan i april. Ingen av gångerna har han hört av sig och berättat att han inte kommer att dyka upp. Jag vet inte hur många gånger vi har suttit hemma och väntat förgäves. Hör man av sig och säger "Du, det här och det här har hänt så jag kan inte komma loss idag/imogron" så har jag lättare att förstå. Men att inte ens höra av sig och enbart komma med lama ursäkter när man väl får tag i honnom, gör mig rent ut sagt förbannad. Särskillt eftersom han inte dyker upp då heller.
Tack och lov så har både jag och Kristoffer semester tillsammans från och med nu och dyker han inte upp imorgon så var jag inte vad som kommer att hända. Jag hoppas verkligen för hans skull att han gör det, dyker upp alltså. Sen ska vi aldrig mera ha något med de där människorna att göra!!!
Vi har anlitat en annan kille att anlägga tomten nu. De där andra människorna får inte sätta sin fot på min mark igen. Pappa hade träffat honnom igår och då hade han frågat hur det gick för mig. Pappa berättade precis som det var och han svarade att: "Du kan säga åt henne att vara lugn, jag kommer". Det kändes bra att höra och att det var han som frågade. Det kanske kan bli bra ändå det här. Hoppas jag...
Nä, nu ska jag försöka få i mig lite frulle så man kan bli frisk någon gång. Sen frukost må hända men jag fick inte många timmars sömn inatt. Man får göra det bästa av det lilla man har. :)
Annars har ingenting hänt här överhuvudtaget. Eller jo föresten.. Våran såkallade generalentreprenör har äntligen hört av sig efter att vi har jagat honom några dagar. Egentligen har vi ringt och jagat honom sedan i april. Då skulle han gräva en dränering nedanför berget men den blev inte bra (usel stämmer väl bättre överens med sanningen). Då skulle han göra om den...och vi väntar fortfarande. Lika så våran brunn. Den är sned och ligger långt under marknivå. Så i juni kom han förbi med två ringar, inte betongringar som han sa att han skulle ordna, och slängde på. Men han gjorde ingenting åt att den är sned och den ligger fortfarnde under marknivå. Suck!
Nå, igår ringde han iaf (efter att vi kontaktat hans son och bett honnom att prata med honnom). På måndag, imorgon alltså, ska han komma och fixa med allt sa han. Vete fan om jag tror på honnom men jag hoppas. Till saken hör liksom att han ständigt lovar att han ska komma och fixa till det sista men han dyker aldrig upp.
Först skulle han komma innan midsommar, sen skulle han komma veckan efter midsommar, sen veckan efter det... Nån som ser ett mönster här? Ja, det började egentligen redan i april. Ingen av gångerna har han hört av sig och berättat att han inte kommer att dyka upp. Jag vet inte hur många gånger vi har suttit hemma och väntat förgäves. Hör man av sig och säger "Du, det här och det här har hänt så jag kan inte komma loss idag/imogron" så har jag lättare att förstå. Men att inte ens höra av sig och enbart komma med lama ursäkter när man väl får tag i honnom, gör mig rent ut sagt förbannad. Särskillt eftersom han inte dyker upp då heller.
Tack och lov så har både jag och Kristoffer semester tillsammans från och med nu och dyker han inte upp imorgon så var jag inte vad som kommer att hända. Jag hoppas verkligen för hans skull att han gör det, dyker upp alltså. Sen ska vi aldrig mera ha något med de där människorna att göra!!!
Vi har anlitat en annan kille att anlägga tomten nu. De där andra människorna får inte sätta sin fot på min mark igen. Pappa hade träffat honnom igår och då hade han frågat hur det gick för mig. Pappa berättade precis som det var och han svarade att: "Du kan säga åt henne att vara lugn, jag kommer". Det kändes bra att höra och att det var han som frågade. Det kanske kan bli bra ändå det här. Hoppas jag...
Nä, nu ska jag försöka få i mig lite frulle så man kan bli frisk någon gång. Sen frukost må hända men jag fick inte många timmars sömn inatt. Man får göra det bästa av det lilla man har. :)
Kommentarer
Trackback
