Begravning & lilla d
Då var semestern slut för den här gången. Tre veckor i frihet är över och nu börjar slitet igen. Lite trist men degen ska in så det är bara att åka det. Med lite tur kanske vi får en lugn arbetsperiod eftersom de flesta har semester runt den här tiden. Ja, inte alla givetvis men tillräckligt många för att dra ner lite lite lite på arbetsbelastningen. Har ju en känsla av att de nya rotationsgrindarna kommer att ställa till det redigt för oss till en början så ju mindre folk som är på jobbet desto bättre för oss.
För ca2 timmar sedan kom jag hem från begravningen. Det var min kompis mamma som begravdes. Det var fullsatt in till sista platsen. Eller tja, jag tror att det kan ha funnits några platser kvar längst bak på läktaren innan man gick upp till orgeln. Hela kyrkan var full av blommor. Oerhört vackra buketter och konstnärliga blomsterarrangemang smyckade hela kyrkan. Anna hade själv gjort kistdekorationerna (hon har jobbat som florist liksom sin mamma) och verkligen lagt ner hela sin själ i det.
Det gick bra att sjunga sångerna som jag var ombedd att framföra. Det var en underbar akustik i kyrkan som fick tonerna att klinga och låta fantastiska (om jag får säga det själv...och det får jag). Ibland när jag sjunger kan jag känna att det skruvas åt någonting i halsen och stryper tonerna ibland men inte den här gången. Tvärt om! Det var som att allt i halsen löstes upp och ut kom rena klara toner, höga och starka.
Tråkigt att jag skulle upptäcka den fantastiska akustiken under sådana ledsamma omständigheter men jag är oerhört tacksam att jag gjorde det. Det var en fantastisk kick att stå där framme tillsammans med en flygel och höra hur allt bara stämde. Jag hade säkert kunnat sjunga hela eftermiddagen, så stor var adrenalinkicken :) Det var verkligen länge sedan jag kände det på det viset. Underbart att man fortfarande kan få känna så ibland.
Efteråt så var det samligen i Persson Hallen där vi fick landgång och kaffe & tårta. Inte bara tårta utan hallontårta. Übermumsigt! Jag minns inte när jag åt färska hallon sist. I bakgrunden så hade de sammanställt ett bildspel på hennes mamma som gick under tiden samt en skiva med hennes favoritlåtar. En fantastisk idé som gav det hela en varm, personlig touch. Måste erkänna att jag blev riktigt rörd över alla som kom fram och tackade för sången och tyckte att jag hade gjort något verkligen fint. Det kändes bra att det uppskattades.
Sen när folk böjrade droppa av så tog även jag mina pryttlar och rullade hemöver. Nu ska jag snart ta på mig målarkläderna och slaska lite färg på fasaden. Hur jag ska göra det utan att skrämma iväg kvarterets sötaste vet jag inte riktigt men det ska väl gå på någe' vis det med.
Om någon undrar så var det "Öppna landskap" och "Green green grass of home" som jag sjöng i kyrkan.
Nu: Måla!
För ca2 timmar sedan kom jag hem från begravningen. Det var min kompis mamma som begravdes. Det var fullsatt in till sista platsen. Eller tja, jag tror att det kan ha funnits några platser kvar längst bak på läktaren innan man gick upp till orgeln. Hela kyrkan var full av blommor. Oerhört vackra buketter och konstnärliga blomsterarrangemang smyckade hela kyrkan. Anna hade själv gjort kistdekorationerna (hon har jobbat som florist liksom sin mamma) och verkligen lagt ner hela sin själ i det.
Det gick bra att sjunga sångerna som jag var ombedd att framföra. Det var en underbar akustik i kyrkan som fick tonerna att klinga och låta fantastiska (om jag får säga det själv...och det får jag). Ibland när jag sjunger kan jag känna att det skruvas åt någonting i halsen och stryper tonerna ibland men inte den här gången. Tvärt om! Det var som att allt i halsen löstes upp och ut kom rena klara toner, höga och starka.
Tråkigt att jag skulle upptäcka den fantastiska akustiken under sådana ledsamma omständigheter men jag är oerhört tacksam att jag gjorde det. Det var en fantastisk kick att stå där framme tillsammans med en flygel och höra hur allt bara stämde. Jag hade säkert kunnat sjunga hela eftermiddagen, så stor var adrenalinkicken :) Det var verkligen länge sedan jag kände det på det viset. Underbart att man fortfarande kan få känna så ibland.
Efteråt så var det samligen i Persson Hallen där vi fick landgång och kaffe & tårta. Inte bara tårta utan hallontårta. Übermumsigt! Jag minns inte när jag åt färska hallon sist. I bakgrunden så hade de sammanställt ett bildspel på hennes mamma som gick under tiden samt en skiva med hennes favoritlåtar. En fantastisk idé som gav det hela en varm, personlig touch. Måste erkänna att jag blev riktigt rörd över alla som kom fram och tackade för sången och tyckte att jag hade gjort något verkligen fint. Det kändes bra att det uppskattades.
Sen när folk böjrade droppa av så tog även jag mina pryttlar och rullade hemöver. Nu ska jag snart ta på mig målarkläderna och slaska lite färg på fasaden. Hur jag ska göra det utan att skrämma iväg kvarterets sötaste vet jag inte riktigt men det ska väl gå på någe' vis det med.
Om någon undrar så var det "Öppna landskap" och "Green green grass of home" som jag sjöng i kyrkan.
Nu: Måla!
Kommentarer
Trackback
