Hittar tillbaka
Jag har gått omkring och varit så himla besviken på mig själv de senaste veckorna. Förra året var jag jätteduktig med träning och kost. Jag tränade minst 3ggr i veckan och var ute och gick och rörde på mig (japp, minst 10 000 steg/dag). Åt inga pizzor, inget godis (jo, lite chips ibland men inget lösgodis) och ingen läsk. Jag var superduktig och gick ner 17kg. Jajjamensan, 17 jävla kilo! Men sen hände något. Huset! Man ska inte skylla ifrån sig men det blev tidkonsumerande och jag tvingades prioritera.
Under vintern var det ingen fara. Då var jag fortfarande ute i gymsvängen. Men sen kom sommaren och med den den stora tunga uppgiften att måla huset. Eftersom vi endast fick hjälp av Anna & Stefan en dag och mamma & pappa några gånger så tog det en grym tid att måla. Tre varv med färg. Jag tror aldrig att jag varit med om en mera getingrik sommar dessutom. Och vart bodde getingarna. Jooo, på vinden och i garagetaket. Och de var ilskna som satan när man skulle måla i närheten av vart de hade sina landningsställen, grymt aggressiva! Hummm, I degress.
Iaf så blev det viktigare att måla hus än att träna. Och sen...sen kom jag liksom inte igång igen. Så jäkla tråkigt. Nåväl, Anna & jag har ju börjat fysa lite men med långledigheterna, eller ska jag säga ledig tid som spenderas på jobbet iaf, så blir det inte tillräckligt ofta. Jag ställde mig på vågen i morsse och insåg att jag hade gått upp 5kg sen i våras. Det är väl ingen fara, kanske någon tänker. Och visst, det kunde varit värre men jag har slitit så hårt för de där 17 kilona att jag blev riktigt ledsen på mig själv. Dumma dumma jag som tappade sugen och inte fick tillaka gnistan.
Men jag gjorde slag i saken direkt. Jag drog på mig träningskläderna och drog ner till gymmet på stuts...efter att ha skottat snö. Och herre jäklar så endorfinerna svallade. Det var så gudomligt skönt att gymma en timme.
Jag bryr mig faktiskt inte om vad alla säger, att man inte ska börja tänka på vikten innan julen. Jag menar, vad gillar jag på julbordet. Eh, prinskorv, köttbullar, potatis, bröd, ost och leverpastej. Sen tror jag det var slut på den listan. Smågodis är jag inte särskillt förtjust i och jag tror att sambon med glädje sätter i sig större delen av julgodiset (knäck, ischoklad, kolakakor osv). Nä, bäst att smida medans järnet är varmt. Imorgon ska jag dit igen, come rain or shine...banne mig.
Kram på er alla där ute, särskillt till en bloggerska som har givit mig inspiration att komma igång med allt igen...även om hon inte vet om det :)
♥
Under vintern var det ingen fara. Då var jag fortfarande ute i gymsvängen. Men sen kom sommaren och med den den stora tunga uppgiften att måla huset. Eftersom vi endast fick hjälp av Anna & Stefan en dag och mamma & pappa några gånger så tog det en grym tid att måla. Tre varv med färg. Jag tror aldrig att jag varit med om en mera getingrik sommar dessutom. Och vart bodde getingarna. Jooo, på vinden och i garagetaket. Och de var ilskna som satan när man skulle måla i närheten av vart de hade sina landningsställen, grymt aggressiva! Hummm, I degress.
Iaf så blev det viktigare att måla hus än att träna. Och sen...sen kom jag liksom inte igång igen. Så jäkla tråkigt. Nåväl, Anna & jag har ju börjat fysa lite men med långledigheterna, eller ska jag säga ledig tid som spenderas på jobbet iaf, så blir det inte tillräckligt ofta. Jag ställde mig på vågen i morsse och insåg att jag hade gått upp 5kg sen i våras. Det är väl ingen fara, kanske någon tänker. Och visst, det kunde varit värre men jag har slitit så hårt för de där 17 kilona att jag blev riktigt ledsen på mig själv. Dumma dumma jag som tappade sugen och inte fick tillaka gnistan.
Men jag gjorde slag i saken direkt. Jag drog på mig träningskläderna och drog ner till gymmet på stuts...efter att ha skottat snö. Och herre jäklar så endorfinerna svallade. Det var så gudomligt skönt att gymma en timme.
Jag bryr mig faktiskt inte om vad alla säger, att man inte ska börja tänka på vikten innan julen. Jag menar, vad gillar jag på julbordet. Eh, prinskorv, köttbullar, potatis, bröd, ost och leverpastej. Sen tror jag det var slut på den listan. Smågodis är jag inte särskillt förtjust i och jag tror att sambon med glädje sätter i sig större delen av julgodiset (knäck, ischoklad, kolakakor osv). Nä, bäst att smida medans järnet är varmt. Imorgon ska jag dit igen, come rain or shine...banne mig.
Kram på er alla där ute, särskillt till en bloggerska som har givit mig inspiration att komma igång med allt igen...även om hon inte vet om det :)
♥
Kommentarer
Trackback
