Almas tankar

Yes, nu är veden travad. Det är så skönt att ha det klart, åtminstonde tills imorgon då vi ska upp till tomten och såga upp alla grenar som var för smala att kapa med motorsågen. Sen börjar det om igen, stapla, stapla, stapla. Men det gör ingenting. Eftersom jag vet att jag kommer att sitta framför kaminen och mysa, varm och go nästa vinter...och elda upp alla vedklabbar som vi har huggit, klyvt och staplat. Det känns liksom bättre när man vet att man jobbar åt sig själv.

Efter att ha staplat någon timme så hade jag sådan tur att mamma och pappa kom förbi. De ville se hur långt vi hade kommit. Jag tror de blev lite impade. Det hoppas jag iaf för vi har legat i stenhårt. Jag fick assistans med de sista vedklabbarna och blev klar på ett kick. Jättehärligt! Ett jätte tack till er båda.

Tråkigt nog kom inte kameran med idag när jag åkte upp till tomten så det blir ingen bild på hur det ser ut idag. Nästa gång kommer jag nog ihåg den. Nä, nu är det dags för mat. Ärtsoppa, mums!