Vid matbordet
Samtalet handlar om julgranar och hur besviken jag var över att inte få hjälp att bära hem granen förra året och om hur det i år kommer att bli mycket bättre, annars jädrar... Sambon föreslår att vi ska låna pappas släpkärra för att frakta hem granen...
Sambon: ...sen är det bara att komma ihåg att använda lemmarna.
Jag: Eeeh, va? (totalt nollställd)
Sambon: Lemmarna.
Jag: Vilka då? (fattar absolut ingenting och känner mig lite dum)
Sambon: Men alltså, LEMMARNA! (börjar tycka att jag är okunnig)
Jag: Men jag fattar inte... (tänker, tänker, tänker och känner mig väldigt dum)
Sambon: Jooo, lemmarna!!! Som man spänner fast granen med (smått nedlåtande och lätt upprörd)
Jag: Men...
Sambon: De är gjorda av gummi (låter som man pratar med en fyraåring)
Jag: Menar du stropparna???
Sambon: Öööö, ja
Jag: Mowahahaha!!! (garvar så jag håller på att ramla av stolen)
Sambon:---- (tillintetgjord) ---- ...Goda hamburgare det här...
Jag: Hahahahaha
Lemmar?
Underbart, ibland blir det bara så tokigt det kan bli. Jag älskar verkligen den mannen som får mig att skratta hejdlöst så ofta, inte bara på sin egen bekostnad ska jag väl tillägga. Han har humor och det tycker jag är fantastiskt!
