Almas tankar

Färg färg förbannade färg. Huskroppen och knutarna samt vinsdkidorna är nu målade. Jag hade även målat alla förnster- och dörrfoder med i söndags. Dagen efter kunde vi båda konstatera att färgen Skodde var på tok för ljus för vårat hus. So far so good... Däremot fick jag liiite magknip när sambon ringer och säger att nu har han minsan köpt ny färg till fönstren.
"What!?!?! Utan att fråga mig först???"

Många tankar snurrade genom skallen på vägen hem från jobbet. Jag kan lova att det kändes jobbigt. Men det visade sig att han inte hade köpt ny färg utan bara ville köpa ny färg. Varför säger han inte bara det??? Det här med att uttrycka sig är inte hans paradgren.

Nå, vi diskuterade iaf nya färger. Och vad har han gått och fått för sig? Jo, att vi ska ha röda fönster och dörrfoder. Han hann knappt med att avsluta meningen innan jag ropade: "Nej! Stop och belägg och stopp! Jag vill inte." Aldrig i helskotta att jag vill ha rött på mitt fina hus. Dessutom inte en röd färg som har det oroväckande namnet "Engelsk röd".

Vi cyklade iaf ner till färgaffären för att titta på lite prover. Sambon ville absolut köpa en burk med nyansen "Körsbärs röd", suck. Det var ingen idé att säga emot. Jag var däremot helt inne på grå fortfarande. Jag stod och valde mellan två gråa nyanser: "Lys Koksgrå" och "Front". Sambon tyckte att koksgrå var fin så vi tog den även om jag inte var helt övertygad. Långt därifrån.

Väl hemma började han måla med sin körsbärs röda färg. Det knöt sig i magen när jag såg resultatet. Så jag öppnade den andra, lys koksgrå och hoppades på det bästa. Den såg helt ok ut i flytande form. Men när jag började måla och såg hur den torkade började det nästan göra ont i bröstkorgen också. Den var ju grön. Och inte bara grön utan mörkt MILITÄR GRÖN! Med tårar i ögonen (nåja, inte riktigt men bra nära) och lätt ångest och panik ropade jag att:
"Nu åker jag och köper den färgen som jag ville ha!"
Affären stängde 18:00, 17:50 kom jag fram.

Väl hemma med nästa färgprov öppnades burken och jag doppade penseln. Med darrande händer penslade jag på de första dragen och....allt släppte. Stressen, knuten i magen och den allmänna ångesten. Puh, det här funkar.
"Men vad snyggt. Varför tog vi inte den här färgen från början" frågade sambon.
"För att du förde en stark lobbyverksamhet för de andra två färgerna och för att jag är för dum för att stå på mig."
"Jaha, ja det var ju dumt för det här blev ju jättebra."
"Jag vet..."

Så idag har vi gjort "första varvet" igen fast med den nya färgen. Det blev ju som sagt min färg: "Front" på fönster och dörrfoder. I is nöjd! Nu är det bara ett varv kvar med den nya färgen och sen ska vi ta ändträet en gång till för säkerhetens skull. Sen är det bara lite småpyssel kvar sen är det banne mig klart! Kanske hinner jag tom vara ledig den här ledigheten.

Har ju bara tre skift kvar innan den börjar. Det ska bli skönt. Sen att vi inleder ledigheten med att gå ut och äta med några andra skiftlag och latja runt på båtveckan gör ju inte saken sämre. Jag bokade bord för oss alla på Terrassen idag. 17 glada själar blir vi som ska ut och umgås. Jag och några till ska hem till Anna innan och tjuvstarta med att umgås. Blir nog bra det där. Hoppas bara på bra väder så blir det ännu bättre.

Shake that thing for Sean Banan ;D

Tjohoo jippi och hurra. Snart har jag genomlidit ännu en natthelg. Fett najs som kidsen säger. Nä men allvarligt så har det varit en ovanligt tung natthelg. Inte arbetsmässigt och kollegorna är lika toppen som alltid. Jag har bara sovit väldigt dåligt. Mycket kan bero på stress och dåligt samvete, dåligt samvete för att jag ligger och sover när jag skulle kunna måla. Hur puckat är inte det? Undrar om man kan komma över någon slags manual över kropp & sinne för jag tror att skull kunna behöva en finjustering. Resultatet blir mycket målat men känslomässigt kaos. Jag blir känslig när jag inte får sova. Dramatisk rent utav.

                                     
                                                 Natthelg var det ja...

Idag var det en skön dag. Det regnade ju och jag har inte ens gått i närheten av penslarna idag. Och vad händer, jo känner mig nästan lite stressad för det med. Suck. Jag har mest gått omkring som en zombi idag, dvs tills jag kom fram till soffan. Sen satt jag som ett litet ljus framför den och stirrade på skärmen medans jag zappade runt lite. Och vart hamnade jag tillslut? Jo i den amerikanska södern, under det brinnande inbördeskriget. Jajjemensan, jag satt och tittade på Borta med vinden. En uuunderbar film. Sånna görs inte längre.

                                 
                                           Reth Butler & Scarle O'Hara

                    
                                                  Clark Gable & Vivien Leigh                                       

                                 
                      Ok, de är otympliga och obekväma men jag älskar kläderna i filmen.

Var duktig och ställde klockan imorse. Eller tja, morse och morse...klockan ringde kl 09:00. Det är tidigt när man jobbar natt iaf. Efter lite frukost började jag plocka fram målarprylarna. Mina fantastiska föräldrar kom förbi vid 10-tiden och hjälpte till med att måla garaget, som nu är helt fördigmålat! Hurra!!! 

Sedan rev vi ställningen som vi stått på för att bygga upp den på framsidan. Efter att ha värmt upp hos mig åkte de (mor & far alltså) sedan hem för att fortsätta att måla men denna gång sovrums listerna. Vi fortsatte att måla med Lätthet (no pun intended, fniss). Fick dessutom ett halvt löfte om att de skulle dyka upp även imorgon så vi tänkte att vi skulle överaska dem genom att måla järnet! Och det gjorde vi. Konstant från kl 12:00 när de åkte till 17:30 när jag fick bryta för en dusch och några timmar i bingen eftersom jag jobbar natt. Jo en lite paus blev det för att kasta i sig en hämtpizza som vi delade på.

Pizzabagaren är väldans sugen på att flytta hit. Så efter vi hade ätit klart och precis börjat måla igen så kom han dit i sin svarta Volvo. Han har haft utförliga utfrågningar när vi har varit där tidigare. Iaf så kollade han runt lite på granntomten. Han blev förvånad över att vi bodde i huset som vi målade. "Det är ju inte klart" menade han på. Dessutom hade han inte riktigt greppat att han måste skotta snön på tomten själv och om något går sönder måsta man fixa det själv eller betala andra för att göra det. Han är trevlig men jag vet inte riktigt om han är mogen för att bli husägare...än. Men aja, det blir nog bra det där. Han kan säkert leja ungarna i kvarteret till att både skotta snö och klippa gräset.

But I digress. Sambon fortsatte med målningen medans jag låg och sov och gissa vad... Utöver farstukvisten är vi klara nu. Sen är det bara två strykningar runt fönster och dörrar. Gudars så skönt! Han är duktig min gubbe ☺ Eftersom det är mycket detaljmålning på farstukvisten så har han generöst lämnat över det till mig, som är utrustad med lite mera tålamod än vissa andra. Ge mig bara musik så pallar jag med det mesta.

Nu gäller det bara att överleva natthelgen, som kommer att integreras med målning om vädret tillåter. Surprise surprise.  

på väldigt länge föll idag. Man skulle ju kunna föreställa sig att jag blev glad över det men nejdå. I helsike att jag blev. Vi stod just och målade farstukvisten och var nästan nästan nästan klara, tja med staketpinnarna iaf, och så började det läcka i himlen. Förbonkat också! Men vi hann med mycket ändå.

Mina fantastiskt underbara föräldrar kom och hjälpte oss med målningen idag igen. Det är en sådan oerhörd skillnad på att måla när man är ett par stycken. Nu är det "bara" biten ovanför garaget på själva huskroppen och taket på farstukvisten som ska målas med riktiga färgen för första gången. Sen är det 2:a strykningen på framsidan av huset och fönster och dörrfoder som hägrar och sen...sen är det klart, banne mig.

I övrigt har jag nog inte mycket mer att tillägga eftersom jag mest målar och jobbar. Mitt sociala liv är tämligen dött den här sommaren. Asch, jag får ta igen det nästa år när jag inte måste stå och slava med färgen. Men jag antar att jag har en massa andra projekt på g då. Som en trädgård tex. Fast jag tror jag ska ta och skynda långsamt med det. Jag börjar lite lätt med en gräsmatta. Har jag föresten nämnt hur sjukt glad och tacksam jag är för att vi inte fixade gräsmatta i våras? Det hade inte funkat med tanke på allt ställningsmaterial som bor på våran tomt för tillfället. Börjar dessutom misstänka att det bor en liten trädgårdsnörd i mig. Blir nästan euforisk av att gå omkring på blomsteraffärer och plantage och titta på blommor som man kan plantera. Hur många vuxenpoäng ger det??? Jag gissar: många!

Jag ska inte säga att jag är pigg idag men jag är iaf inte lika sjukt trött som igår. Det känns som om det är en fråga om grad mest. Oh well. Kämpar på iaf.

Hade en lång dag med mycket målning igår. Har börjat slaska färg på garaget nu iaf. Bra där men det är fortfarande en strykning kvar på ena vinkeln på huset (åsså framsidan förståss men det väljer jag att inte tänka på just nu). 

Ligger föresten i krig just nu. Men lugn, det är inte Grannfejden så Aschberg kommer inte att dyka upp på E-street. Nej, motståndarlaget är GETINGARNA! Dessa totalt onödiga skapelser okuperar olagligt både min vind och mitt garage. Me no like! Alla som betalar hyra får bo hemma hos mig, annars kickas man ut. Inte för att jag tror att jag kommer att bli invaderad av squatters men om jag blir det så får de själva stå sitt kast. Anfäkta och anamma!

Middagen blev därför ganska sen och då menar jag verkligen sen. 21:50 brände jag ner till Kina-Thai och införskaffade krubb. Men vi åt inte förän 23:08. Enda anledningen att jag kommer ihåg det är att jag tittade på klockan och undrade om jag skulle svimma av trötthet och hungeryrsel. Imorgon blir det iaf sovmorgon, annars kommer någon att dö...och inte det blir jag.

Gissa vad jag ska göra när jag kommer hem...

           
                                             En liten ledtråd...

Nä det blev ingen rubrik idag. Är så trött att jag inte orkar hitta på något glatt eller vitsigt att skriva. Just nu är jag bara trött och ledsen och vill bort. Utomlands skulle jag tro, ja det vore inte fel alls det så länge det är långt härifrån.

                                  

Igår var det varmt när jag kom hem. Tog en repa ner till stranden. Jag hann lägga ut handuk och lägga mig tillrätta... Sen kom molnen, och vinden. Suck. Så det slutade med att jag fick dra på mig en tröja för att slippa huttra. Sen cyklade jag hem. Inget bad igår inte.

Middagen blev smaskiga schnizlar med kryddiga nudlar och till efterrätt en god glass, Ben & Jerrys pinnglass. Göttigt värre men jag måste erkänna att den inte slår Haägen-Dazs bästaste glass: Strawberry cheesecake. Det är kärlek det ♥

                              
                                          Äkta kärlek ♥

Klockan 21:00 fick vi för oss att börja måla lite. Jag menade att även om det bara blev fem plankor målade så är det ändå fem plankor mindre att göra sen. Sagt och gjort, vi började måla. Sambon slutade måla kl 22:00, gick in och hamnade slutligen framför tvn. Jag, som är gjord av lite hårdare virke (hihihi), fortsatte att måla till 01:30. Ganska bra med tanke på att jag hade gått upp 05:00 både fre, lö & sö. Hade det inte varit för att jag skulle jobba dagen efter (eftermiddag förvisso men ändå) skulle jag ha fortsatt måla. Temperaturen hade sjunkit till behagliga 23-24 grader ute så det var perfekt målarväder. Det enda negativa var att det var så otroligt mycket mygg ute. Hade det inte varit för att jag hade kladdat in mig själv i "Mygga" hade jag aldrig kunnat måla så pass länge.

                           

Idag var det planerat strand och bad men det gick i stöpet pga en viss person. Börjar tröttna lite på det här, suck. Men mor & far kom förbli så det blev lite som plåster på såren. Vi knallade ner till Oskar och Jenny (mina blivande grannar) och kikade hur deras husbygge fortskred. Det ska bli så toppen när de flyttar in. Längtar ☺

Usch så trött jag är. Så här trött kan jag ärligt säga att jag inte har varit på hela sommaren. Tack och lov så är förmiddagshelgen snart slut. Det ska bli helt underbart att få sova ut ordentligt imorgon.

Med husmålningen går det frammåt sakta men säkert. Det är extremt jobbigt att måla i denna hetta. Färgen blir trögflytande och allt tar en oerhörd tid. Man kan ju tycka att man inte borde måla när det är +30 men jag har ju en extremt envis sambo... I rest my case. Men det är ju bra ibland för saker blir gjorda. Även om jag tycker att det är lite väl jobbigt just nu ;)

Ikväll tar han hem sina ungar så då kommer det att bli mindre målande. Jag hoppas på att vi ska åka ner och bada då iaf. Vi har inte badat en endaste gång tillsammans i år. Jag klarade ju av premiär doppet den 4:e juli "independens day-doppet". Det skedde uppe i Skutskär i Sandbankarna tillsammans med Karin och Mattias (som jag hade varit på inflyttningsfest hos dagen innan, superkul!). Gudars skymning så kallt det var. Så kallt att det gjorde ont i fötterna när man vadade i. Tyvärr är det så långgrunt där att man inte kan springa i och slänga sig. Eller, jo det kan man men då går det ont eftersom vattnet bara når en upp till knäna...om ens det.

Annars då? Jodå, lugna puckar. Gör ju inte så mycket annat än målar. Funderar på att dra ihop en skiftlagskväll snart. Eventuellt bjuda in de andra skiftlagen också. Vi får se hur det blir. Resan till Hälsingland ligger på is för tillfället. Bror har blivit ivägkomenderad till skåne i en vecka och utan honnom åker jag banne mig inte. Får se hur läget ligger när han kommer hem. Skulle ju vara kul att åka upp dit snart. Det känns som om det var riktigt länge sedan vi var där nu. Sånt måste åtgärdas.

Då var semestern slut för den här gången. Tre veckor i frihet är över och nu börjar slitet igen. Lite trist men degen ska in så det är bara att åka det. Med lite tur kanske vi får en lugn arbetsperiod eftersom de flesta har semester runt den här tiden. Ja, inte alla givetvis men tillräckligt många för att dra ner lite lite lite på arbetsbelastningen. Har ju en känsla av att de nya rotationsgrindarna kommer att ställa till det redigt för oss till en början så ju mindre folk som är på jobbet desto bättre för oss.

För ca2 timmar sedan kom jag hem från begravningen. Det var min kompis mamma som begravdes. Det var fullsatt in till sista platsen. Eller tja, jag tror att det kan ha funnits några platser kvar längst bak på läktaren innan man gick upp till orgeln. Hela kyrkan var full av blommor. Oerhört vackra buketter och konstnärliga blomsterarrangemang smyckade hela kyrkan. Anna hade själv gjort kistdekorationerna (hon har jobbat som florist liksom sin mamma) och verkligen lagt ner hela sin själ i det.

Det gick bra att sjunga sångerna som jag var ombedd att framföra. Det var en underbar akustik i kyrkan som fick tonerna att klinga och låta fantastiska (om jag får säga det själv...och det får jag). Ibland när jag sjunger kan jag känna att det skruvas åt någonting i halsen och stryper tonerna ibland men inte den här gången. Tvärt om! Det var som att allt i halsen löstes upp och ut kom rena klara toner, höga och starka.

Tråkigt att jag skulle upptäcka den fantastiska akustiken under sådana ledsamma omständigheter men jag är oerhört tacksam att jag gjorde det. Det var en fantastisk kick att stå där framme tillsammans med en flygel och höra hur allt bara stämde. Jag hade säkert kunnat sjunga hela eftermiddagen, så stor var adrenalinkicken :) Det var verkligen länge sedan jag kände det på det viset. Underbart att man fortfarande kan få känna så ibland.

Efteråt så var det samligen i Persson Hallen där vi fick landgång och kaffe & tårta. Inte bara tårta utan hallontårta. Übermumsigt! Jag minns inte när jag åt färska hallon sist. I bakgrunden så hade de sammanställt ett bildspel på hennes mamma som gick under tiden samt en skiva med hennes favoritlåtar. En fantastisk idé som gav det hela en varm, personlig touch. Måste erkänna att jag blev riktigt rörd över alla som kom fram och tackade för sången och tyckte att jag hade gjort något verkligen fint. Det kändes bra att det uppskattades.

Sen när folk böjrade droppa av så tog även jag mina pryttlar och rullade hemöver. Nu ska jag snart ta på mig målarkläderna och slaska lite färg på fasaden. Hur jag ska göra det utan att skrämma iväg kvarterets sötaste vet jag inte riktigt men det ska väl gå på någe' vis det med.

Om någon undrar så var det "Öppna landskap" och "Green green grass of home" som jag sjöng i kyrkan.
Nu: Måla!

är inte jag, tro det eller ej. Nej, kvarterets sötaste ligger ute på mitt berg och kliar sig just nu. Det är en av rävungarna som bor här. Eller häromkring ska jag väl säga. Nu har han, eller om det kan vara en hon, lagt sig ner och vilar lite i skuggan på berget. Jag har massvis med kort på rävungen både på mobil och på kameran. Jag ska ta och ladda upp några av bilderna här snart (hoppas jag).

Naw, så sööööt den är. Liten och fluffig. Man vill bara krama och klappa och gosa med den. Det här är väl det närmsta jag kommer ett husdjur på några år gissar jag. Någon vill ju inte ha husdjur. Dessutom sägs det att de blir skyggare när de växer upp så jag tänker njuta av den lilla tid som vi har den lilla dunbollen här i krokarna.

Det ser nästan ut som om han sover nu. Aja, jag ska försöka att inte gå ut och skrämma den utan tvinga mig själv att sitta inne och titta på den lilla sötnosen.