I is nöjd

Färg färg förbannade färg. Huskroppen och knutarna samt vinsdkidorna är nu målade. Jag hade även målat alla förnster- och dörrfoder med i söndags. Dagen efter kunde vi båda konstatera att färgen Skodde var på tok för ljus för vårat hus. So far so good... Däremot fick jag liiite magknip när sambon ringer och säger att nu har han minsan köpt ny färg till fönstren.
"What!?!?! Utan att fråga mig först???"

Många tankar snurrade genom skallen på vägen hem från jobbet. Jag kan lova att det kändes jobbigt. Men det visade sig att han inte hade köpt ny färg utan bara ville köpa ny färg. Varför säger han inte bara det??? Det här med att uttrycka sig är inte hans paradgren.

Nå, vi diskuterade iaf nya färger. Och vad har han gått och fått för sig? Jo, att vi ska ha röda fönster och dörrfoder. Han hann knappt med att avsluta meningen innan jag ropade: "Nej! Stop och belägg och stopp! Jag vill inte." Aldrig i helskotta att jag vill ha rött på mitt fina hus. Dessutom inte en röd färg som har det oroväckande namnet "Engelsk röd".

Vi cyklade iaf ner till färgaffären för att titta på lite prover. Sambon ville absolut köpa en burk med nyansen "Körsbärs röd", suck. Det var ingen idé att säga emot. Jag var däremot helt inne på grå fortfarande. Jag stod och valde mellan två gråa nyanser: "Lys Koksgrå" och "Front". Sambon tyckte att koksgrå var fin så vi tog den även om jag inte var helt övertygad. Långt därifrån.

Väl hemma började han måla med sin körsbärs röda färg. Det knöt sig i magen när jag såg resultatet. Så jag öppnade den andra, lys koksgrå och hoppades på det bästa. Den såg helt ok ut i flytande form. Men när jag började måla och såg hur den torkade började det nästan göra ont i bröstkorgen också. Den var ju grön. Och inte bara grön utan mörkt MILITÄR GRÖN! Med tårar i ögonen (nåja, inte riktigt men bra nära) och lätt ångest och panik ropade jag att:
"Nu åker jag och köper den färgen som jag ville ha!"
Affären stängde 18:00, 17:50 kom jag fram.

Väl hemma med nästa färgprov öppnades burken och jag doppade penseln. Med darrande händer penslade jag på de första dragen och....allt släppte. Stressen, knuten i magen och den allmänna ångesten. Puh, det här funkar.
"Men vad snyggt. Varför tog vi inte den här färgen från början" frågade sambon.
"För att du förde en stark lobbyverksamhet för de andra två färgerna och för att jag är för dum för att stå på mig."
"Jaha, ja det var ju dumt för det här blev ju jättebra."
"Jag vet..."

Så idag har vi gjort "första varvet" igen fast med den nya färgen. Det blev ju som sagt min färg: "Front" på fönster och dörrfoder. I is nöjd! Nu är det bara ett varv kvar med den nya färgen och sen ska vi ta ändträet en gång till för säkerhetens skull. Sen är det bara lite småpyssel kvar sen är det banne mig klart! Kanske hinner jag tom vara ledig den här ledigheten.

Har ju bara tre skift kvar innan den börjar. Det ska bli skönt. Sen att vi inleder ledigheten med att gå ut och äta med några andra skiftlag och latja runt på båtveckan gör ju inte saken sämre. Jag bokade bord för oss alla på Terrassen idag. 17 glada själar blir vi som ska ut och umgås. Jag och några till ska hem till Anna innan och tjuvstarta med att umgås. Blir nog bra det där. Hoppas bara på bra väder så blir det ännu bättre.

Shake that thing for Sean Banan ;D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0