Tankar, minnen och varför.
Har så många tankar just nu. Tankar som inte är helt enkla att få rätsida på.
En gammal klasskamrat till mig mördades igår kväll. Precis innan jag skulle åka till jobbet. På Facebook och på Flash back stöts och blöts ämnet av alla. Alla har en åsikt, såklart. Allt från hjärtlösa åsikter till uthängning av potentiella flickvänner och gärningsmän (inkl deras Facebooksidor) skrivs villigt ner av den anonyma massan. Ganska vidrigt att folk hängs ut på ren spekulation. För många agerar och reagerar tyvärr med att: står det på nätet så är det sant. Och även om det inte är det så kommer man alltid att minnas deras namn i samband med mordet.
Jag kände honom inte de senare åren. Att påstå något annat vore en ren lögn men jag har känt honom sedan han var en liten pjuklarv. Jag har växt upp med honom, gått i samma klass, varit på samma barnkalas, på samma klassdisco.
Jag vet inte exakt vad han har haft för sig under alla år. Att en hel del är ljusskyggt och att många rykten går vet jag såklart. Mycket av det han har gjort över årens lopp är rent ut sagt förkastligt men jag försöker ändå att minnas den han var förut. Han har fällt krokben för sig själv tillräckligt många gånger. Vad man tycker och tänker om honom spelar ingen roll för hans del längre. Men han har en mamma och en bror som måste höra allt som sägs, som får ta del av folks åsikter om honom antingen de vill eller inte. De må vara luttrade, vad vet jag men gå ett varv i deras skor först innan du vräker ur dig dina giftigaste åsikter. Tänk ett varv till i tankekarrusellen.
Någon skrev sarkastiskt att han nu hade fått syndernas förlåtelse och att alla tyckte att han var världens goaste kille. Långt därifrån skulle jag vilja påstå. Men att bli mördad...är det verkligen rätt tillvägagångssätt?? Ska det applåderas? Jag har lite svårt att förlika mig med den tanken.
Och 16-åringen som sköt. Hur kommer hans liv att gestalta sig? Hur tänkte han? Gjorde han det på eget bevåg eller har han agerat på någon annans uppmaning? Vart kom vapnet ifrån? Hur mår hans familj? Men den stora frågan är som vanligt: VARFÖR??
Förr eller senare brukar det handla om en av två saker. Pengar eller känslor (kärlek, olycklig på någon front oftast). Är det så nu med eller ligger det något annat bakom? Var tanken att han skulle dö eller skulle han "bara" skadeskjutas?
Vem hade kunnat tro att när jag såg honom på gymet förförra veckan så skulle det bli sista gången jag såg honom i livet. Det är som sagt många tankar just nu, många minnen som trängs i skallen. Jag avsluter nog det här inlägget nu. Resten får jag skriva ner i den låsta bloggen.
Nu ska jag koppla bort allt, alla tankar, minnen och funderingar och titta på en film, sen blir det sängen. För till skillnad från honom så är det för mig, trots allt, en dag imorgon också.
Kommentarer
Trackback
