Saknad men aldrig glömd.

Igår fick min älskade farfar slutligen somna in. Livet känns redan lite mörkare men kanske kommer himlens stjärnor att lysa lite klarare. Det har varit ett privilegium få växa upp med dig i släkten. 

Ögon kan skratta
Munnar kan le
Men sorgen i våra hjärtan 
kan ingen se 

Älskar dig...alltid. 
(Är du på? ❤)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0