Ont

Nu är jag så hjärtinnerligt trött på mitt knä eller båda två egentligen. Vänster knä har varit en plåga hela dagen idag. Jag försökte hålla mig stilla på jobbet och inte knalla runt mer än nödvändigt men utanför jobbet funkar det ju inte riktigt för tillfället. 

Jag har fortsatt att flytta möbler från övervåningen idag. När jag hade använt mina bästa tetris-skills och packat Lilla Blå full med saker hade jag så förbaskat ont i vänster knä att jag nästan grinade. Inte bara för att det gjorde ont utan också utav frustration. 

Jag har faan inte tid med mera skit att lösa, ordna, ta reda på. Jag blir så less på att kroppen inte funkar som den ska utan att göra ont. Tack och lov så gör det inte fullt så ont i höger knä som i vänster så jag kunde halta omkring iaf. 

Allt tog jättelång tid vilket ledde till ännu mera frustration eftersom jag är fruktansvärt trött nu. Tre månader börjar sakta men säkert ta ut sin rätt. Jag har fortfarande inte hämtat mig från natthelgen än. Och som lök på laxen och salt i såren har jag fortfarande ont i halsen. Jag börjar misstänka streptokocker 😞 

Jag-har-inte-tid-med-sånt-här!!!!!

Senare på eftermiddagen kändes vänster knä bättre men nu när jag ligger och ska försöka sova är det lika illa som tidigare idag och då belastar jag inte ens knät. Suck! Nåja, när jag vaknar är det säkert bättre igen...hoppas jag. Och jag ska vara extra försiktig. Tänka på vad jag gör så att jag inte utsätter knäna för tok i onödan. Det vore ju riktigt månljust om höger knä skulle bli lika dåligt som vänster. 

Gudars så jag längtar efter att få börja träna igen. Jag är fullt och fast övertygad om att jag kommer att må bättre då. Börja om från grunden, försiktiga pass med lätta vikter, sund mat (börjar bli många köpesallader nu, har inte tid att laga mat), flera timmars sömn än i nuläget, promenader och mindre mental stress och tidspress. Det kommer att göra underverk för mig, det är jag, som sagt, helt övertygad om!

Ögonen är trötta, kroppen är väldigt vaken. Jag ligger väl och lyssnar på regnet som slår mot rutan några timmar till då. Förr eller senare måste jag ju somna. Klockan ringer vid åtta så jag hoppas verkligen jag somnar snart. Sen middag = bukfylla gör inte saken bättre. Känns som att magen ska spricka. 

Är hammare och kryss i pannan ett alternativ tro???

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0