Viljan vs kroppen
Idag gick det inte på talang. Idag var det ren och skär tjurskallighet! Powerwalken alltså. Jag började ju dagen nere på gymmet. Där nere var det så gott som tomt. Det var en kille där men han var mer eller mindre klar när jag kom dit så jag hade hela gymet för mig själv. Det har nog aldrig hänt vad jag kan komma ihåg.
Sen hade jag några ärenden på stan. Jag var bl.a. tvungen att införskaffa kardborreband till rullgardinen. De som sitter där sjunger verkligen på sista refrängen. Passade på att köpa några meter extra så jag kan sätta det runt hela fönstret.
Väl hemma så blev det matlagning. Lax i ugn med fetaostpesto och broccoli och tomater. Det är sååå gott. Sen var all energi borta. Tanken var ju att jag skulle ut på en powerwalk men det var som att liften hade gått ur mig totalt. Ingen vilja, inget go, inget jädraranamma eller någon entusiasm överhuvudtaget. Och tiden bara flög iväg medans jag gjorde...tja, ingenting.
Tillslut kom jag ut men Gud så långt in det satt. Det var ren och skär tjurskallighet som gjorde att jag ens kom iväg. Och det var tungt, så grymt tungt! Hade jag inte haft runkeeper i öronen hade jag nog avbrutit och vänt hemåt igen. Men runkeeper insisterade att jag gjorde bra tider och sedan bättre tider. Märkligt för benen var sååå tunga. Kroppen kom liksom inte framåt. Men sen efter några kilometer så började det lossna. Det gick inte jättelätt men med tanke på att jag just kört ett tungt benpass gick det riktigt bra.
Döm om min förvåning när snittiderna börjar bli bättre och bättre och runkppeper plötsligt säger att det i snitt tar mig 07:45 min att gå en kilometer. Gud så underbart! Den tiden höll jag i ca 7 km det blev dessutom min totala snittid. Och det, det är jag väldigt nöjd med.
Viljan vs kroppen. Viljan 1, Kroppen 0. Härligt härligt. Nu ska jag gå och ta mig en lång skön dusch. Trevlig lördag på er allihopa :-)
Och är det tomt på gymmet så hinner man fjamsa lite med mobilen och ta lite kort ;-)
