Vänta vänta vänta
Nej, det här med att vänta är inte min paradgren. För tillfället är det min bil eller rättare sagt frånvaron av bil som gör mig lite frustrerad. Lilla Blå (jajo jag vet...) lämnades in till farbror bildoktor i söndags så att jag inte skulle behöva gå upp vansinnigt tidigt på måndagmorgonen för att lämna bilen. Så halva söndagen och hela måndagen var Lilla Blå borta.
Vid nio idag så ringde bildoktorn och sa att han utfört sin voodoo och att det gick bra att hämta hem den nu. Allt toppen so far. Meeeen så måste jag ju ta mig till verkstaden på något vis. Eftersom mamma har jobbat natt så är telefonen urryckt hos mina föräldrar och min far har ingen mobil. Så nu har jag suttit i tre och en halv timme och väntat på att mamma ska vakna och att de ska jacka i telefonen igen så att jag kan få hem min bil. Sällan har tiden gått så långsamt som idag.
Aldrig har man väl så många ärenden att utföra, som kräver bil, som när man är billös. Det nästan kryper i kroppen. Jag skulle dra iväg och träna och göra av med all överskottsenergi...om jag hade bilen hemma... Nåja, den kommer ju hem idag och jag har tur som har så snälla föräldrar som alltid hjälper mig. Jag får väl hitta på något annat så länge. Fast vad?
Igår hade jag min träningsfria dag och den ägnades åt att tvätta, städa, skrubba, skura, putsa, feja och inte minst stryka. Jag tror jag strök i fyra timmar igår! Det kändes som det åtminstone. Men nu är det fint här hemma. Så tja, vad ska jag hitta på nu då. Sitter ju redan med träningskläderna på och bara väntar och väntar. Det lutar väl åt att jag får göra lunch.
Kommentarer
Trackback
