Almas tankar

Eller farligt nära men är det sant får man sägat'! 

 

Idag, eller igår rättare sagt, var jag riktigt duktig måste jag säga. På morgonen så var jag iväg till gymet och körde ett överkropspass. Jag hade en ruggig träningsvärk i rygg och ben efter gårdagens benpass. En timme nötte jag på, hårt och effektivt. 

 

Efter träningen drog jag i mig en proteindrink och en riskaka för att sedan åka hem och byta skor. Sen var det dags för en power walk. Det var tuuuunga ben ibörjan vill jag lova. Det kändes att jag hade tränat spirorna igår om man säger så... Men sen hände något. Det gick bättre och bättre, lättare och lättare, snabbare och snabbare.

 

Eftersom jag använder Runkeeper så har jag koll på hur lång tid allting tar samt snittiden. Jag har vissa hållplatser som jag vet precis hur lång tid det tar till. Efter 15-20 min började jag förstå att jag skulle kunna få till en bra snit ttid idag och efter sju kilometer så var lyckan total.

 

Det brukar ta mig i snitt 08:15 - 08:30 min att gå en kilometer. Idag tog det i snitt 07:54 min :) Vilken fantastisk förbättring särskillt med tanke på träningsvärk och motvind. Jag är så vansinnigt nöjd. Min toppnotering kom efter en mil då det tog mig 07:32 min att gå en kilometer.

 

Sen var det bara att ta en dusch och börja med maten. Jag blev inringd för att jobba natt några timmar tidigare så för att hinna sova någon timme så fick jag lov att vara lite effektiv. Helt plötsligt kände jag hur trött jag var. Jag var övertygad om att klockan var minst 18:00 och att det var dax att krypa ner i sängen några timmar. Det var den inte. Den var 15:10. Snopet! Jag höll mig vaken ett tag till men sen var det bara att ge upp och hitta höet.

 

Hållt mig vaken hela natten har jag gjort också och om två timmar så är jag påväg hem. Det kommer ju inte att svida precis. Börjar längta efter kudden nu. Om det blir gymet när jag vaknar. Mjaaa, vi får se om jag kan röra mig först ;-D