När?

När ska det sluta göra ont? När ska det sluta hugga i bröstet? När ska hjärtat återhämta sig? När lägger sig känslan av ångest och panik? När?
Snart vore bra för jag vet inte hur pass mycket mer jag fixar.

"Man blir så stark som man måste bli" är något jag lever efter men just nu känns de som en sanning med modifikation.

Jag trodde att jag hade återhämtat mig, härdat det som finns kvar av det sargade. En enda bild raserade tveklöst den illusionen. Istället för att bli bättre blir det sämre. Hur blev det så här? Hur kunde det bli så här?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0