Almas tankar

Då är den här då. Natten som jag har försökt att förtränga sedan maj. Det känns inte bra alls.

 

Ikväll är det sista skiftet som vi jobbar ihop. I fem år har vi styrt skeppet, du och jag, i vått och torrt. Orginaluppsättningen av Skiftlag 3. Min co-pilot, min paralellslalompolare, min glada, halvgalna kompis och allmäna stöttepelare. Nu är den tiden över och skiftlaget är bra mycket fattigare. Ord kan inte beskriva hur ledsen i hjärtat jag blir av det här.

 

Nå, vi köpte honnom ett äppelträd som vi släpade in på jobbet och Magnus bjöd på finfin hemgjord smörgåstårta. Vansinnigt god!

 

På Torsdag drar vi ut till Enholmen för ett sista samkväm med övernattning and all that jazz. Det blir diverse aktiviteter om vädret håller (jag har sett måltavlorna och misstänker stark att luftgevär ingår), samt grillning och kräftkalas. Jag bönar och ber att jag inte ska frysa ihjäl på kuppen.

 

Så tack för de här fem åren kompis. Jag kommer att sakna dig sjukt mycket, särskillt i BC.