Lilla vaddå-klämmardagen ;)
Idag blev det en galet seg och sen dag för min del. Vad har hänt? Jag som brukar, tja kanske inte skutta upp men, åtminstonde känna mig beklämd om jag inte får gå upp ganska direkt. Men nu kan jag ligga och dra mig länge länge. Skönt iof men mindre kul när man inser hur snabbt timmarna går.
Men dagen har hittills varit så himla bra. Strax efter elva fick jag frågan om jag ville med till världsmetropolen Vavd. Det var Roslagsterapeuten som var på utryckning till min gode vän och kollega-no-more Magnus. Eller rättare sagt till hans frus häst, Calibra. Självklart högg jag på det erbjudandet och en stund senare rullade vi iväg på, för mig, okända kringelkrokiga vägar. Tyckte att jag hörde en banjo på avstånd men jag kan ha haft fel.
Calibra och duktiga Sofia Carlén. Bakom Calibra skymtar även Sofie.
Så härligt att få vara i ett stall igen. Det var ju inte igår man mer eller mindre bodde i stallet precis. Huvva, räknade just efter och det är sannerligen på tok förlänge sedan jag hängde i stallet och gav mig ut på hästryggen. Vart tar tiden vägen???
Nå, medans tjejerna donade i stallet så gick jag, Magnus och Matte och grävde upp lite pioner till mig som jag skulle få ta med mig hem. Vi fyllde hela bakluckan med pioner. Några till mig, några till mamma och slutligen några till Ingela. Det kommer att bli så vackert nästa år med en massa pioner här hemma. Det ska bli ska bli spännande att se vilka färger de kommer att ha. Magnus var liiite vag med vad som var vad, hehe.
Matte hittade en big-boy-toy på gården
Gissa vad Magnus stolthet heter...
Surprise liksom eller kanske inte hehehe
Vi hann med en liten fika innan det var dax att tacka för oss. Sofia hade flera uppdrag och gå hem kände jag då rakt inte för. Halvvägs hem började det att regna så smått. Man hade ju hunnit bli orolig för torka och gräsbrand eftersom det var flera timmar sedan det regnade sist så det var ju skönt att det kunde komma några droppar, humpf.
Så nu har jag en massa att göra här hemma på planteringsfronten. Peppar peppar så ska det väl få vara fint väder någon dag under min ledighet så jag kan peta ner alla blommor i jorden. Annars får jag väl dra på mig regnstället och fixa det ändå men det känns i all ärlighet inte sååå lockande.
Ingen fara, det är bara pioner i de svarta säckarna...eller?
Tyckte ju att det gick så himla bra att vara där utan antihistamin men näpp. Eller jo, ganska fint gick det ju faktiskt med tanke på att jag klappade katterna och smågosade lite. Men nästa besök preppar jag mig bättre inför, det lovar jag.
Jag sammafattar dagen på följande sätt:
Det blir inte alltid som man tänkt sig. Ibland blir det banne mig bättre!
Kommentarer
Postat av: Sofia
Nädå, den där bilden duger bra ;)
Postat av: A
Toppen. Då får den ligga kvar :)
Trackback
