Fantasi
Jag läste igår en artikel i Wendela och jag kan inte låta bli att undra om det inte vore bättre för barn om slutade att lägga oss i vad de leker med, hur de leker och med vem.
När jag var liten så var kompisutbudet begränsat. Jag hade en jämnårig tjej tvärs över gatan. Sen fanns hennes fem år äldre bror samt min lillebror, det var alla barn på min gata. Men vad gjorde väl det. Vi redde oss. Antingen lekte vi tillsammans eller på egen hand. Sen kunde man få bli ivägskjutsad till någon kompis längre bort ibland. Alltid kul och spännande.
Så när jag var liten så lekte jag med lego, bilar och knallpulverpistoler. Jag målade med vattenfärger, ritade, knåpade med modellera. Jag lekte med dockor, My little pony hästar, Barbiedockor och mitt dockhus. Vi lekte ute i skogen, på fotbollsplanen och hemma hos varandra. Vi byggde kojor, lekte Ronja Röverdotter och Emil i Lönneberga, att cyklarna var hästar eller ibland motorcyklar. Och jag är jäkligt nöjd med min barndom!
Ingen försökte styra vad jag skulle och inte skulle leka med. Jag fick leka med allt som fanns tillgängligt. Pojkleksaker och flickleksaker... Är inte allt barnleksaker när man tänker efter. Istället för att begränsa och ta bort leksaker och färger, är det inte bättre att erbjuda mångfald?
Jag kan inte förstå varför man har gett sig attan på att skapa något slags neutrum? Vi är trots allt olika. Gör det någonting? Nej, ta bort allt det rosaglittrande för flickor så kan vi säkert hitta något att ta ifrån pojkarna också. Perfekt. Sen byter vi. Flickor ska leka med de hårda leksakerna och pojkarna med de mjuka för då blir aaaallt bra. Eller?
Som en liten tanke till artikeln bara. Pernilla Ericson skriver att hon brukade fantisera att en smurf var den blå kaptenen. Bra där men hon kan absolut inte tänka sig att legoflickan i artikeln kan göra något annat än att sitta och borsta håret och se söt ut. Kan det bero på att hon inte längre är sex år och numera saknar ett barns fantasi? Jag skulle kunna spinna vidare på vad legoflickan skulle kunna hitta på och vilka öden och äventyr hon skulle kunna råka ut för, för jag har fortfarande ett barns fantasi.
En sån styggelse!
Se sådana skadliga färger och vilket passivt beteende som kommer att drabba alla flickor som leker med det. Bäst att ta bort denna fara för jämnställdheten på en endaste gång. För det här med att utveckla finmotorik och fantasi genom att bygga andra saker än vad ritningen säger är ju något som bara går att göra med de traditionellt färgade legobitarna.
Pernilla Ericsons inre sexåring kanske är asförbannad men min innre sexåring jublar över utökade möjligheter.
När jag var liten så var kompisutbudet begränsat. Jag hade en jämnårig tjej tvärs över gatan. Sen fanns hennes fem år äldre bror samt min lillebror, det var alla barn på min gata. Men vad gjorde väl det. Vi redde oss. Antingen lekte vi tillsammans eller på egen hand. Sen kunde man få bli ivägskjutsad till någon kompis längre bort ibland. Alltid kul och spännande.
Så när jag var liten så lekte jag med lego, bilar och knallpulverpistoler. Jag målade med vattenfärger, ritade, knåpade med modellera. Jag lekte med dockor, My little pony hästar, Barbiedockor och mitt dockhus. Vi lekte ute i skogen, på fotbollsplanen och hemma hos varandra. Vi byggde kojor, lekte Ronja Röverdotter och Emil i Lönneberga, att cyklarna var hästar eller ibland motorcyklar. Och jag är jäkligt nöjd med min barndom!
Ingen försökte styra vad jag skulle och inte skulle leka med. Jag fick leka med allt som fanns tillgängligt. Pojkleksaker och flickleksaker... Är inte allt barnleksaker när man tänker efter. Istället för att begränsa och ta bort leksaker och färger, är det inte bättre att erbjuda mångfald?
Jag kan inte förstå varför man har gett sig attan på att skapa något slags neutrum? Vi är trots allt olika. Gör det någonting? Nej, ta bort allt det rosaglittrande för flickor så kan vi säkert hitta något att ta ifrån pojkarna också. Perfekt. Sen byter vi. Flickor ska leka med de hårda leksakerna och pojkarna med de mjuka för då blir aaaallt bra. Eller?
Som en liten tanke till artikeln bara. Pernilla Ericson skriver att hon brukade fantisera att en smurf var den blå kaptenen. Bra där men hon kan absolut inte tänka sig att legoflickan i artikeln kan göra något annat än att sitta och borsta håret och se söt ut. Kan det bero på att hon inte längre är sex år och numera saknar ett barns fantasi? Jag skulle kunna spinna vidare på vad legoflickan skulle kunna hitta på och vilka öden och äventyr hon skulle kunna råka ut för, för jag har fortfarande ett barns fantasi.
En sån styggelse!
Se sådana skadliga färger och vilket passivt beteende som kommer att drabba alla flickor som leker med det. Bäst att ta bort denna fara för jämnställdheten på en endaste gång. För det här med att utveckla finmotorik och fantasi genom att bygga andra saker än vad ritningen säger är ju något som bara går att göra med de traditionellt färgade legobitarna.
Pernilla Ericsons inre sexåring kanske är asförbannad men min innre sexåring jublar över utökade möjligheter.
Kommentarer
Trackback
