Rymlingen eller vovve på vift
Idag unnade jag mig själv en liten sovmorgon...trodde jag. Istället för att gå upp vid sådär 8:30-9:00 tiden så vaknade jag efter tio. Men åååh såskönt det var att få sova ut. Efter en sådan skön morgon var jag redo att trotsa vädrets makter och ta en promenad ner till affären.
På vägen dit såg jag en liten hund utan koppel på vägen. En bil stod parkerad bredvid den och en tant gick ur på passagerarsidan och fram till hunden, stannade vände sig om och satte sig i bilen igen...och så åkte bilen iväg. Hunden stod kvar på gatan. Lite brydd blev jag, WTF liksom. När jag närmade mig hunden försökte jag locka till mig den. Gick sådär. Efter att ha nosat på mig började den morra och skälla. Jag är nu ingen expert på hundar men hela kroppsspråket sa mig att den minsan inte ville leka iaf.
Ja vad tusan skulle jag ta mig till nu? Det fanns inte en människa i sikte någonstans och jag kunde ju inte lämna hunden där på gatan, vind för våg. Den lille stackaren kunde ju bli överkörd. Jag funderade på om det kunde vara någon i närheten som ägde hunden eller iaf kände igen den så jag började knacka dörr. Det är inte allt för många hemma en fredag förmiddag kan jag lova. Men sen fick jag syn på ett hus med hönsnät längst ner vid grinden. Aaah, en potentiell hundägere tänkte jag och knackade på.
Efter en lång stund kom en äldre herre och öppnade. Mycket riktigt var han hundägare men inte till vovven på gatan. Hands fru kom ut med en pudel i famnen. Tusan också! Vi kom fram till att vi skulle försöka locka hunden in på deras tomt så att den inte skulle kunna bli överkörd. Det gick inte alls. Hunden skällde och sprang lite hit och dit och var inte samarbetsvillig för fem öre.
Som tur var så kom hundens ägare efter ett tag. Det visade sig att han inte bodde så långt därifrån och att hunden hade en benägenhet att bryta sig ut och dra iväg på äventyr. Vidare så var hunden i det närmaste blind och väldigt osäker och (förmodligen) rädd. Lustigt nog stämde det in på det äldre parets hund med. De började genast utbyta erfarenheter och kon fram till att de skulle försöka träna hundarna att vara lite mera sociala tillsammans.
Glad i hågen och ganska nöjd med mig själv gick jag vidare till affären och köpte min tandkräm och åkte sen till jobbet.
Vovve på vift...hehehe
På vägen dit såg jag en liten hund utan koppel på vägen. En bil stod parkerad bredvid den och en tant gick ur på passagerarsidan och fram till hunden, stannade vände sig om och satte sig i bilen igen...och så åkte bilen iväg. Hunden stod kvar på gatan. Lite brydd blev jag, WTF liksom. När jag närmade mig hunden försökte jag locka till mig den. Gick sådär. Efter att ha nosat på mig började den morra och skälla. Jag är nu ingen expert på hundar men hela kroppsspråket sa mig att den minsan inte ville leka iaf.
Ja vad tusan skulle jag ta mig till nu? Det fanns inte en människa i sikte någonstans och jag kunde ju inte lämna hunden där på gatan, vind för våg. Den lille stackaren kunde ju bli överkörd. Jag funderade på om det kunde vara någon i närheten som ägde hunden eller iaf kände igen den så jag började knacka dörr. Det är inte allt för många hemma en fredag förmiddag kan jag lova. Men sen fick jag syn på ett hus med hönsnät längst ner vid grinden. Aaah, en potentiell hundägere tänkte jag och knackade på.
Efter en lång stund kom en äldre herre och öppnade. Mycket riktigt var han hundägare men inte till vovven på gatan. Hands fru kom ut med en pudel i famnen. Tusan också! Vi kom fram till att vi skulle försöka locka hunden in på deras tomt så att den inte skulle kunna bli överkörd. Det gick inte alls. Hunden skällde och sprang lite hit och dit och var inte samarbetsvillig för fem öre.
Som tur var så kom hundens ägare efter ett tag. Det visade sig att han inte bodde så långt därifrån och att hunden hade en benägenhet att bryta sig ut och dra iväg på äventyr. Vidare så var hunden i det närmaste blind och väldigt osäker och (förmodligen) rädd. Lustigt nog stämde det in på det äldre parets hund med. De började genast utbyta erfarenheter och kon fram till att de skulle försöka träna hundarna att vara lite mera sociala tillsammans.
Glad i hågen och ganska nöjd med mig själv gick jag vidare till affären och köpte min tandkräm och åkte sen till jobbet.
Vovve på vift...hehehe
Kommentarer
Trackback
