Om foder

Jag satt just och läste en artickel i Aftonbladet och förvisso måste man ta deras jorunalistik med en nypa salt. Men jag läste kommentarerna till artickeln och det fick tankarna att börja snurra. 

I tidernas begynnelse, på 80-talet, när jag var barn så fick vi våran första katt. Eller fick och fick föresten. Hon letade sig hem till oss. En mager utsvulten sommarkatt som gömde sig under vedtraven intill husgrunden. Jag minns att pappa lockade fram henne med korv, hon bet honnom i fingret. Men nu glider jag från ämnet. Jo, hon gillade torrfoder eller rättare sagt älskade det. Hon brukade få torrfoder och kattmat på burk och det första som försvann var alltid torrfodret. 

En annan av katterna föredrog också torrfodret. Han slickade av "såsen" på köttbitarna men lät dem sedan ligga kvar på fatet. Vi provade många olika sorters kattmat på burk men icke då. Ingen av våra katter hade problem med vikten eller med glanslös päls. Jag antar att det är skillnad på olika men alla våra fem katter har varit nöjda och glada kissar. Kanske har det med att göra att de var utekatter och rände runt i skogen i tid och otid. Vad vet jag :)


Inte min lilla kissemiss men förbaskat söt ändå ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0