Måndag igen
Helgen försvann i ett nafs. Det blev inte precis som jag hade tänkt mig. Den blev banne mig ännu bättre. Fredagen var jag lite seg efter att ha jobbat natt. Det kändes som om jag hade jobbat natt hur länge som helst fast det bara var två nätter. Kroppen var inte pigg på att vända tillbaka dygnsrytmen alls, överhuvudtaget.
Därför kändes det som att jag hade gjort mig förtjänt av ett bragdguld när jag gick ut i garaget och fortsatte att röja där. Det börjar se riktigt bra ut där nu. Jag har kastat, givit bort och sorterat vansinnigt mycket grejer. Kläder, skor, leksaker, böcker...you name it. Det som tar upp mest plats just nu är min ituplockade garderob, som har legat som ett stort plockepinn mitt på golvet sedan vi flyttade in. När vi har spaklat och målat garaget ska den äntligen monteras ihop igen. Det känns lite onödigt att göra det innan vi är klara med det (den är svintung och otymplig att flytta på). Men när det väl är ihopsatt kommer jag äntligen att kunna ställa in alla julsaker i garderoben som just nu står lite planlöst efter en av väggarna, för att inte tala om mina skor. Jaaa, jag kanske ägen några fler par än vad jag använder *host host*
På lördagen så langade jag upp allt som hade blivit genomgått och godkänt för att få stanna kvar ytterligare några år på vinden. Svängrummet i garaget ökade ytterligare lite. Sen då? Sen sydde jag upp ett par gardiner och fållade och hade mig. Eftersom vi skulle få främade på söndagen så fick jag även äran att skura toaletterna eftersom sambon så påpassligt hade smitit iväg för att hämta hem en smörgåstårta.
Men det roligaste på lördagen var helt klart middag med 3/5 av familjen Sunnefors. Jag kan knappt fatta att det är 12år sedan jag och Linda sågs senast. Det fantastiska med den människan är att det inte spelar någon roll hur längesedan det var man sågs. När man väl träffas är det som att fortsätta ett samtal från igår. Jag är så tacksam att jag har några sånna guldkorn till vänner. Med på middagen var lillminstingen söt-Frida, som jag hade funderingar på att plocka med mig hem, och Lindas trevlige, soon to be make, Magnus. Tiden gick på tok för fort och vi skildes med ett löfte om att det inte skulle ta 12 år tills vi sågs nästa gång.
På söndagen så hälsade jag på hos både mamma och mormor. Mamma hade rotat lite i garderoberna där hemma och fått fram några riktigt fräsiga kläder till 80-talsfesten den 9/4. Ujujuj, jag säger bara: Bell of the ball. Hos mormor fick vi smörgåstårta som var mumma! På kvällen kom det främmande och det blev mera smörgåstårta, denna gång från ett bageri. Jag måste erkänna, även om jag inte säger det högt till sambon, att mammas och mormors smörgåstårtor är.
Nu är det dax att sluta och göra något vettigt.
♥
Därför kändes det som att jag hade gjort mig förtjänt av ett bragdguld när jag gick ut i garaget och fortsatte att röja där. Det börjar se riktigt bra ut där nu. Jag har kastat, givit bort och sorterat vansinnigt mycket grejer. Kläder, skor, leksaker, böcker...you name it. Det som tar upp mest plats just nu är min ituplockade garderob, som har legat som ett stort plockepinn mitt på golvet sedan vi flyttade in. När vi har spaklat och målat garaget ska den äntligen monteras ihop igen. Det känns lite onödigt att göra det innan vi är klara med det (den är svintung och otymplig att flytta på). Men när det väl är ihopsatt kommer jag äntligen att kunna ställa in alla julsaker i garderoben som just nu står lite planlöst efter en av väggarna, för att inte tala om mina skor. Jaaa, jag kanske ägen några fler par än vad jag använder *host host*
På lördagen så langade jag upp allt som hade blivit genomgått och godkänt för att få stanna kvar ytterligare några år på vinden. Svängrummet i garaget ökade ytterligare lite. Sen då? Sen sydde jag upp ett par gardiner och fållade och hade mig. Eftersom vi skulle få främade på söndagen så fick jag även äran att skura toaletterna eftersom sambon så påpassligt hade smitit iväg för att hämta hem en smörgåstårta.
Men det roligaste på lördagen var helt klart middag med 3/5 av familjen Sunnefors. Jag kan knappt fatta att det är 12år sedan jag och Linda sågs senast. Det fantastiska med den människan är att det inte spelar någon roll hur längesedan det var man sågs. När man väl träffas är det som att fortsätta ett samtal från igår. Jag är så tacksam att jag har några sånna guldkorn till vänner. Med på middagen var lillminstingen söt-Frida, som jag hade funderingar på att plocka med mig hem, och Lindas trevlige, soon to be make, Magnus. Tiden gick på tok för fort och vi skildes med ett löfte om att det inte skulle ta 12 år tills vi sågs nästa gång.
På söndagen så hälsade jag på hos både mamma och mormor. Mamma hade rotat lite i garderoberna där hemma och fått fram några riktigt fräsiga kläder till 80-talsfesten den 9/4. Ujujuj, jag säger bara: Bell of the ball. Hos mormor fick vi smörgåstårta som var mumma! På kvällen kom det främmande och det blev mera smörgåstårta, denna gång från ett bageri. Jag måste erkänna, även om jag inte säger det högt till sambon, att mammas och mormors smörgåstårtor är.
Nu är det dax att sluta och göra något vettigt.
♥
Kommentarer
Trackback
