Väntar med applåderna

Idag har jag spenderat dagen i telefonkö. Kul som f-n. Dagen började med lite snöskottning, inte helt otippat kanske. För att höja svårighetsgraden lite så tog vi och skottade av snön från garagetaket. Eftersom vi inte har bott i hus så länge (1 månad ♥) så fanns det ju inga snöskyfflar i affärerna när vi ville ha sånna. Vi har lyckats få tag i en halvordentlign rackare. Den högg givetvis min kära sambo. Jag har rotat lite bland mina gamla prylar hemma hos mor och far och tagit med både pulkor, sjärtlappar, mini-snösläde och en liten snöskyffel. Jag fick den lilla snöskyffeln. Men sambon gjorde ett bra jobb med stora skyffeln måste jag säga.
                                
Efter snöskottningen ringde jag Stadsnätet för att kräva hjälp av support att få igång internet alternativt svara på varför i helskotta det inte funkar. Efter lite om och men och pyssel kom jag fram till deras hemsida men lik förbaskat kom jag inte ut på nätet. Grrrr!

Så jag fick räkna till 10...några gånger och sedan ringa till Alltele. Ytterligare en telefonkö. Efter att ha slussats runt i karusellen, man kan av någon anledning inte bara trycka in att man vill komma till support i den där menyn (idioti), ett tag så kom jag slutligen till supportavdelningen. Angav ärende och fick vänta lite till. När han återkom så meddelade han att det inte var så konstigt att jag inte kunde komma ut på nätet eftersom Stadsnätet var felkopplat till mitt hus. (Djupa andetag nu för faaaan). Tack och lov verkade killen jag pratade med vara ganska företagsam så han skulle jaga teknikerna på Eltel alltså stadsnätet för att om möjligt få det fixat innan helgen. Att det var ganska kört fattade jag med en gång men uppskattade trots allt entusiasmen.

Vidare så påpekade jag att vi fortfarande inte fått våra teledosor till ip-telefonin. Även detta påtog han sig att ordna. Här snackar vi support på hög grad. Undrar om han skottar snö också? Den tredje fina saken han gjorde var att ge mig sitt arbetsnummer så att jag skulle slippa ta mig igenom hela karrusellen med kundtjänst när jag bara ville ha hjälp av support. Ibland finns det hopp om framtiden.

Han var hygglig nog att sms:a om hur det framskred innan han gick hem. Som jag trodde så hann ingenting fixas innan helgen så vi får väl se vad som händer nästa vecka. Han kanske får ångra att han gav ut nummret för nu kommer han att bli min klagomur tills allt flyter på perfekt moahahaha ☺

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0