Söndags slö
Mmmm, slöaste söndagen på länge. Inte mycket action här inte men det kan jag leva med.
Jag har äntligen fått upp mitt fina Hafa spegelskåp! Helt underbart. Det var iof inte jag som satte upp det. Öhlund kom förbi i tisdags och gav sig på restpunkten: spegelskåp. Det blev jätte bra. Jag har inte insett riktigt hur myket jag har saknat att ha en spegel i badrumet. Sen monterade han in en fyra (kontaktuttag) i lilla tv-rumet.
Nästa vecka så ska vi montera ihop bokhyllan som ska stå i lilla tv-rumet också. Och sen får jag äääntligen packa upp mina böcker. Gudars så jag har saknat dem ♥
I fredags var jag väldigt duktig och fixade fram två nya låskolvar till husdörrarna. När jag kom hem började jag montera i de nya kolvarna. Började med entrédörren som har krånglat. Det gick som en dans. Jösses så duktig jag kände mig. Så jag tänkte att när jag ändå var i farten så kunde jag ju lika gärna fixa den andra dörren med så att det blev samma lås. Gick-åt-helvete!
Efter lite pul fick jag av det inre vredet, bytte kolven, skruvade i de innre skruvarna, satte dit vredet...so far so good. Sen skulle jag skruva tillbaka de långa ytterskruvarna. Då började det jävlas lite. Den ena skruven ville inte gänga i. Försökte, trixade och donade...utan resultat. Tänkte då försöka på andra hålet. Det gick inte alls. Så upptäckte jag att allt satt snett innuti dörren och att jag omöjligt skulle få i någon skruv i hål två utan att bryta flera av logikens och logistikens lagar. Efter ca 20min hade jag fått i allt någotsånär. Det gick att stänga dörren och låsa den.
Perfetk, tänkte jag. Nu låter jag detta vara tills på måndag då låssmeden kommer. Då kom sambon hem. Jag visade vad jag hade åstakommit och det här med låssmeden. Och vad säger sambon?
"Jag ska bara..."
Och så skruvade han upp låset, förstörde allt som jag hade kämpat med och stod sedan och svor när han inte fick ihop det. Det tog 35-40min att få honom att begripa att den inte gick att fixa. Tillslut fick han ihop det något sånär så att det hade samma status som när han började pula med det. Jag förklarade jag att jag var trött och kall och om han rörde låset mera innan måndag kunde han lika gärna sova i garaget tills dess. Han muttrade lite men gick med på att sluta fixa. Varför är karlar så förbonkat envisa?!?!?
Imorgon ser jag iaf fram emot att hälsa låssmeden välkommen och få dörren ordnad.
Nu mat sen plommonpaj!
Jag har äntligen fått upp mitt fina Hafa spegelskåp! Helt underbart. Det var iof inte jag som satte upp det. Öhlund kom förbi i tisdags och gav sig på restpunkten: spegelskåp. Det blev jätte bra. Jag har inte insett riktigt hur myket jag har saknat att ha en spegel i badrumet. Sen monterade han in en fyra (kontaktuttag) i lilla tv-rumet.
Nästa vecka så ska vi montera ihop bokhyllan som ska stå i lilla tv-rumet också. Och sen får jag äääntligen packa upp mina böcker. Gudars så jag har saknat dem ♥
I fredags var jag väldigt duktig och fixade fram två nya låskolvar till husdörrarna. När jag kom hem började jag montera i de nya kolvarna. Började med entrédörren som har krånglat. Det gick som en dans. Jösses så duktig jag kände mig. Så jag tänkte att när jag ändå var i farten så kunde jag ju lika gärna fixa den andra dörren med så att det blev samma lås. Gick-åt-helvete!
Efter lite pul fick jag av det inre vredet, bytte kolven, skruvade i de innre skruvarna, satte dit vredet...so far so good. Sen skulle jag skruva tillbaka de långa ytterskruvarna. Då började det jävlas lite. Den ena skruven ville inte gänga i. Försökte, trixade och donade...utan resultat. Tänkte då försöka på andra hålet. Det gick inte alls. Så upptäckte jag att allt satt snett innuti dörren och att jag omöjligt skulle få i någon skruv i hål två utan att bryta flera av logikens och logistikens lagar. Efter ca 20min hade jag fått i allt någotsånär. Det gick att stänga dörren och låsa den.
Perfetk, tänkte jag. Nu låter jag detta vara tills på måndag då låssmeden kommer. Då kom sambon hem. Jag visade vad jag hade åstakommit och det här med låssmeden. Och vad säger sambon?
"Jag ska bara..."
Och så skruvade han upp låset, förstörde allt som jag hade kämpat med och stod sedan och svor när han inte fick ihop det. Det tog 35-40min att få honom att begripa att den inte gick att fixa. Tillslut fick han ihop det något sånär så att det hade samma status som när han började pula med det. Jag förklarade jag att jag var trött och kall och om han rörde låset mera innan måndag kunde han lika gärna sova i garaget tills dess. Han muttrade lite men gick med på att sluta fixa. Varför är karlar så förbonkat envisa?!?!?
Imorgon ser jag iaf fram emot att hälsa låssmeden välkommen och få dörren ordnad.
Nu mat sen plommonpaj!
Kommentarer
Trackback
