Förmiddag

Gissa om jag somnade på soffan igår efter att ha bloggat färdigt. Den som gissar ja har helt rätt. Sen väcktes jag tidigt av mobilen (vid 6-tiden!!!) som menade att någon vänlig själ hade tråkigt och ville chatta med mig. Efter lite chattande somnade jag om tills den plingade igen. Jag hade glömt att gå ur en konversation men några väninnor i Australien. Typiskt. Somnade om igen och sov som en stock till strax före 11:00. 

Nu har jag gått igenom all social media så nu är det bara att häva sig ur sängen och börja dagen. Lite sent men inland behöver man en sovmorgon. Det har ju inte blivit mycket till ledighet så då får man lyxa till det med att ta sovmorgon ibland tycker jag. 

Och jag tror bestämt solen lyser idag. Hurra! Precis vad jag behöver 😄 Nä, upp och äta en tallrik fil & müsli och sen dra iväg till huset. Jag har fortfarande inte bestämt om jag ska riva tapeter eller gå loss på spaljen. Båda behöver göras... Beslut, beslut, ständigt dessa beslut 😉 Nåja, jag har ju ett timme eller två att bestämma mig på. 

Så är det



Mycket nu!

Wow, efter en grym PW-runda med en tid som var fantastisk så står nu en tallrik mumsig mat framför mig. Det blir lax med pesto, blomkål och vitkål. Sen ska jag vila/sova någon timme innan det är dags för nattskift nummer fyra. Man vill ju dra ut på världens bästa onsdag så länge man bara kan :-D


Trött!

Natthelgen är avklarad. Jistaness så skönt. Det jag inte riktigt räknat med var att hyresvärden skulle ringa och fråga om de kan komma och visa lägenheten för en tjej idag eller imorgon.

Så jag får väl ta och slita mig upp ur sängen nu för att städa lite. Har fem maskiner med tvätt som hänger på tork i lägenheten sedan igår. Uuuuuuuu, det här var inte vad jag kände för just nu inte. Nyvaken och allt...
Nåja, upp och hoppa så kanske man vaknar till liv igen och då går det nog bättre.

Och som lök på laxen, grädde på moset, salt i såren (?) fick jag just ett påminnelsesms om att jag ska till tandläkaren imorgon förmiddag.
Den här "morgonen" går från klarhet till klarhet.

Näää, upp var det ja. Jag kan ju iaf titta på det soliga fina vädret ute genom fönstret medans jag städar.
Zzzzzzzz....

(Och nu jävlas bloggappen också och vill inte publicera det här. Fantastiskt!)


Natttankar

Mitt i nattskiftet. De är mycket som händer för tillfället. Jag har ju blivit husägare och jag håller på att rusta kåken för fullt.

Alla innertak har blivit skrubbade med målartvätt och två av rummen (sovrummen) har blivit målade två gånger med specialfärg som är nikotinbeständigt. Den förra, och enda ägaren, rökte inne så jag måste använda färg med en "spärr" så att nikotinet inte blöder igenom den nya färgen. Vardagsrummet har blivit målat en gång och behöver bara en strykning till. Det får bli på måndag eftersom jag har tvättstugan imorgon.

Utöver huset och jobbet så försöker jag hålla igång med träningen så gott det går. Tyvärr hamnar det ju lite på efterkälken och de märks direkt. Mitt knä blir bättre av att inte springa eller powerwalka men mitt midjemått blir betydligt sämre. En svårhanterbar balansgång. Nå, när jag väl är inflyttad så får jag lägga mera fokus på det här med träningen igen.

Annars då? Inte mycket. Det är som det är så att säga. Just nu så förbereder vi inför en bastukväll med jobbet. Ihopmeck och genomgång av spellista samt potentiell provspelning av sällskapsspel ligger på "att göra-listan". Två av grabbarna ska ut och fiska "så vi har något att äta också". Jag tror jag kommer att ta med mig en sallad eller något liknande bara utifall att 😋😊


:-D

Klickar gilla där jag dårå ;-)


Just saying, hon...

Physical attraction is common but mental connections are rare. Relationships last longer when they’re based on mental connections!


Hahaha...? 😄 :D

Ikväll blev jag utskrattad pga mina "snygga" arbetsbyxor av min kära mor.
- Men vad är det du har på dig?!? Moahahaha...
- Skratta lagom, det är dina gamla brallor.
- Ja jag kunde just tänka mig det (fortsätter att skratta).

Hur kan man ha annat än kul i min fantastiska mammas närvaro? Tusen tack för hjälpen ikväll!

Första bilden, de fantastiska byxorna. #2 actionbild från listrivning i vardagsrummet.


Irritation & uppgivenhet

Konstaterar bistert att det skjuts för lite i vårt land. Måtte detta vara sista rycket med idioter för den här säsongen, och för min del för alltid.

Hur i helvete kan man vara så nonchalant som fotgängare att man vägrar släppa fram en ensam mamma med tvillingvagn utan tvingar henne att kliva ut i gatan med barnvagn och ungar. Och tro nu inte att det var några tonåringar eller några snorungar som betedde sig på det viset. Nejdå, vuxna människor i övre medelåldern.

Behöver jag ens nämna bilförarna, hur de parkerar och deras totala brist på respekt för alla utom sig själv. Lapplisorna lär ju ha fullt upp. Rena rama guldgruvan där ute ;-)

Och vägen till min gata var avspärrad så det var lögn i helvete att ta sig fram. Jag fick parkera på samma ställe som på midsommarafton (och det var ju lagom kul redan då) och gå hem. Jag hade tur som hittade en lucka där. Sista platsen. Väl hemma såg jag att det fanns två platser här men det hade man ju inte ens kunnat gissa sig till.

Nu hör jag hur regnet börjar smattra mot fönster och tak så snart borde väl folkmassan här utanför tunnas ur lite. Fast att traska i regnet till bilen känns ju sådär det med. Ett riktigt skyfall tror jag bestämt. Himlen är INTE oskyldigt blå!

Lite som den perfekta avslutningen på en riktig skitdag. En sån där dag som man bara vill glömma. Det känns fortfarande som om någon pressar tummarna mot luftstrupen och försöker kväva mig. Så har det känts sedan åtta imorse. Jag är så less på att må så här :'-(


En nagelbitares revange

Så fina men tyvärr börjar de bli för långa nu. Ikväll får jag nog göra något åt saken och fila ner dem till en mera hanterbar längd. Men så roligt det har varit med långa fina naglar. Särskilt för en före detta nagelbitare. Hade väl aldrig kunnat tro att jag en dag skulle ha så här fina naglar när jag växte upp. Och nej, jag har aldrig haft låssasnaglar.


Klipporna

Den där löpturen känns jäkligt avlägsen just nu kan jag lova...


Ett steg framåt

Äntligen börjar det lossna och hända saker. Gudars så jag har längtat efter att ha trampat vatten i en månad.

Men nu är inte rätt tillfälle att tala om det. Nu måste jag nämligen sova. Klockan ringer före sju imorgon trots att jag inte ska jobba. För imorgon tar jag en paus från allt och drar iväg på en liten roadtrip (själv som vanligt).
Gooood night!


Livstecken...

Tja, jag har inte mycket att komma med egentligen. På mäklarfronten är det kavlugnt och tankarna de snurrar med orkanstyrka.

Jag försöker hålla igång med träningen trots att mitt knä inte blir bättre. Jag gör det jag kan och det innebär ju tyvärr att det inte blir så mycket träning för benen. Det var länge sedan jag kunde dra ut på en powerwalk och jag saknar det verkligen. Jag får tygla mig och börja med promenader nu...men det är svårt, så svårt när både kropp och hjärna vill men knäet säger ifrån.

Dystert värre, inte sant... Nåväl, detta är den tillvaro jag lever i nu. Det är bara att bita ihop och anpassa sig. Och ja, det finns alltid någon stackare som har det värre men vad hjälper det mig?
Nä, nya friska tag...men inte just idag.

Stiltje

Det blir inget bloggat för det händer inget. Eller jo det är klart att det gör de men inte mycket. Hjärnan är så låst på en enda sak att det känns som om den inte registrerar så mycket annat.

Resultatet av detta är att jag är konstant trött. Kroppen får inte vila, hjärnan får inte vila... Jag försöker hålla i med träningen men det är inte det lättaste med en kropp som inte är hel. Knäet blir inte bättre utan snarare sämre vilket är vansinnigt nedslående. Mina powerwalks har jag varit tvungen att sluta med (gjort uppehåll iaf) och det gör mig lite tung om hjärtat. Och en massa aj i fötterna fortfarande.

Nu stundar ledigheten om en vecka och jag ser inte ens fram emot den. Inget blir som det var tänkt och ja, det är som en tagg i hjärtat :-(


Vardagslyx

Att nyduschad få krypa ner mellan nybytta fräscha lakan, det är vardagslyx det. Nu måste jag sova för jag ska upp tidigt imorgon. Många punkter på agendan.
God natt!


Suck

Inledde dagen irriterad och avslutar den i djupt svårmod. Vissa dagar bör man nog inte ens kliva ur sängen.
Hem, träna och glömma. Imorgon sägs vara en annan dag.


Låst

Tankarna går i 180 och snurrar så jag nästan blir yr. Inredningstankar och drömmar blandat med förhoppningar samtidigt som den lilla rösten säger: "Det kan fortfarande gå åt skogen". Och så är det ju. Förrän bläcket har torkat finns inga som helst garantier.

Men ibland måste jag bara få släppa fram drömmarna och hoppet en smula. Inspireras av Styleroom, titta på tapeter och golv, leta efter en snygg och praktisk spegelgarderob med skjutdörrar, söka efter det ultimata köket.

Nej, jag är fullt medveten om att allt kan gå åt skogen fram tills på måndag. Men som sagt, man måste ju få hoppas lite.

Vad jag ska göra? Köpa ett alldeles eget hus! :) 😊


Kanske kanske kanske

Kanske går det här faktiskt vägen... Hoppashoppashoppas


Nervös de Lux

Budgivningen har börjat och min mage är som ett ormbo. Tror jag är lite illamående redan ;)


Midsommardagen

John Mulaney har fått mig att le en timme och nu är det dags att dra mig mot sänghalmen. Hoppas jag kan sova.

När jag kom hem från jobbet satte spränghuvudvärken in och varade i drygt sex timmar. Tre av dem låg jag utslagen på soffan och led och hoppades på att få somna in.

Att det bara dräller av sommargäster gjorde att jag var tvungen att parkera på andra sidan stan och gå hela vägen hem. Det kändes verkligen inte stabilt. Tycker inte om att Lilla Blå ska stå så långt bort från mig över natten. Särskilt inte eftersom jag vet att det kommer att festas ikväll och där bilen står brukar det kunna gå vilt till.

Nåja, jag får väl oroa mig över det imorgon (eller snarare inatt om jag känner mig själv rätt). Nu: i med öronpropparna och hoppas på det bästa.
Natti natti

Btw, en negativ sak med sommaren är att bli flygbombad av fåglarna. Såhär såg min vindruta utefter några timmar.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0